De inramade små affischerna är inhandlade på Bokmässan i Göteborg på 1990-talet. Den till vänster är från en målning av Jim Holdaway, den första tecknaren. Den till höger är en kopia på ett omslag till tidningen LIFE.
Vasen och krukan (som jag istället har gamla mascaror med mera i) är från en av de där vanliga blomhandlarna, en kedja.
Kopparna är en present från sambon, och jag har även en tredje fast likadan som den vänstra (teckaren heter Enrique Romero) på jobbet.
Plånboken är jag mest glad över, det är också en present, från dottern. Specialdesignad och sydd av en som heter J Stuart-Beck.
Sockorna är inköpta i Göteborg, samma år som friidrotts-em, var det 2006?
(Min MB-dagbok som var en present från min dåvarande svärdotter blev stulen tillsammans med resväskan (och resten av innehållet) på tåget Köpenhamn- Malmö hösten 2006.)
——————————–
Läs även andra bloggares åsikter om Modesty Blaise, Jim Holdaway, Enrique Romero
The (non-literary) Modesty Blaise Collection
maj 11, 2009 av snowflake
Snygg samling! 🙂 Tråkigt med stölden, inte bara av dagboken (fast fy 17 för att bli av med en dagbok).
Tack, klotho, och ja, dagboken var en av de värsta sakerna att bli av med. Man undrar ju om nån sitter och läser den och skrattar hånfullt… iförd min favorit-bh och favorittröja.
Men nu är den nog borta for ever.
Jag lyckades glömma min mp3-spelare på ett hotell i Milano förra året (jag tror det var där iaf) och det stör mig, att min speciella favoritblandning (antagligen är deletad) försvann. För tyvärr hade jag inte den sparad på datorn. Att bli av med dagbok är ju onekligen några tusen gånger värre. Att någon rotar runt i ens privata delar/tankar.
Har dock en solskenshistora apropå det, när jag var i tonåren var familjen på semester i Lökken och troligen ställde någon av oss kameran på biltaket när vi åkte från stranden. Detta var i augusti, i november får mamma telefonsamtal från vårt lokala poliskontor om att kameran fanns hos dem. Då hade en vänlig själ lämnat in kameran till polisen i Danmark och eftersom mamma hade märkt den med sitt personnummer kunde polisen i Danmark skicka över den till polisen i Sverige. Våra bilder fanns kvar och inga extra bilder var tagna. 🙂
Den var fin! Man får hopp om mänskligheten. Rekorderlig mamma som märker med personnummer, det kanske man skulle börja göra? Helst skulle jag vilja utöva voodoo eller nåt, så att folk som snor mina grejer drabbas av olyckor, arbetslöshet, skilsmässor och skabb, innan en ekande tordönstämma förklarar varför just detta har drabbat dem. Då skulle det nästan vara värt att bli av med en väska.
[…] har skrivit om MB här förut, berättat historien om Weng, visat mina Modesty-grejer. Vad jag inte har gjort är att varna för denna vidriga […]