Jag läser på bloggar runt om om en bok som heter Take a look at dig själv av Lena Victorin. Och jag har själv inte läst den, kan jag säga på en gång. (Fast den verkar intressant, grupptryck och personligt ansvar är alltid intressant.) De bloggar jag läst tar upp Kitty Genovese, och refererar den på det gamla sättet som går ut på att hennes grannar såg henne dö och sket i det. Historien om Kitty Genovese är en fruktansvärd historia, MEN, fullt så enkelt som att 38 människor tittade på medan hon blev mördad är det INTE. (Även om svenska wikipedia påstår det.)
Engelska wikipedia är mer utförlig. Där berättas om hur nån granne hörde något, en annan nåt annat, ett par såg nåt oklart bråk. En granne skrek nåt åt mördaren, som då gick därifrån. Sen kom han tillbaka och attackerade igen. Han följde efter Kitty Genovese, och attackerade henne på minst två platser. De flesta grannar förstod ingenting. Men rubriken Thirty-Eight Who Saw Murder Didn’t Call the Police visade sig vara väldigt svår att nyansera.
Engelska wikpedia citerarar också psykologitidningen American Psychologist som tar upp fenonomenet att Kitty Geneovese-historien lever vidare i sin ursprungliga version just i psykologiböcker.
In September 2007, the American Psychologist published an examination of the factual basis of coverage of the Kitty Genovese murder in psychology textbooks. The three authors concluded that the story is more parable than fact, largely because of inaccurate newspaper coverage at the time of the incident.[13] According to the authors, ”despite this absence of evidence, the story continues to inhabit our introductory social psychology textbooks (and thus the minds of future social psychologists).” One interpretation of the parable is that the drama and ease of teaching the exaggerated story makes it easier for professors to capture student attention and interest.
Sen är det naturligtvis viktigt och relevant att forska på the bystander effect, att vi i grupp tenderar att bli passiva och vänta på att nån annan ska göra något. Kitty Genoveses öde är tragiskt och hemskt. Men det var inte 38 personer som stod och tittade på när hon dog. Om nu Lena Victorin påstår det.
I filmen Watchmen var för övrigt den delen borta. För er som inte läst albumen kan jag berätta att Roschachs mask är gjord av tyg från Kitty Genoveses klänning. Hans mycket låga tankar om människorna kommer bland annat från Kittys öde, men albumen är en 80-talsprodukt och då var det ”38 såg på”-versionen som gällde.
———————
Läs även andra bloggares åsikter om Take a look at dig själv, Lena Victorin, Kitty Genovese, Roschach
Det tänkte jag inte på när jag gav mig iväg häromdagen, och var ute en hel halvtimme för tidigt. Gick in i en bokhandel på jakt efter Gone, baby gone av Dennis Lehane, men den hade de inte. Kom istället ut med:
Jag fick George R R Martins A Game of Thrones av en snäll väninna för en tid sen. Hon har hajpat den något otroligt: Hur bra den är, hur fantastiskt fantasirik, hur den är bättre än Sagan om ringen. Hur man börjar läsa den och sen inte kan sluta, man vill bara vara i den världen och aldrig komma ut. Hur man egentligen behöver ha semester när man läser, för det är så svårt att slita sig. Det är det där sista som gjort mig lite ängslig. Plus att det ju är en serie, så om jag börjar med dessa 800 sidor så är det ändå bara del ett av – jag vet inte hur många.
Veckans tema hos 
Vad gör man när man passerar Stockholm och har sparat 110:- på flygbussar? (En chaufför fyllde år och bjöd på resan, och sen hittade jag en oklippt returbiljett Bromma – Centralen i plånkan.) Svar: Man går naturligtvis in på Pocket Shop och kollar Charlaine Harris-sortimentet. En vänlig butiksassistent hjälpte mig att leta, och i gengäld tipsade jag henne om 
Livet liknar döden mest, sin syster.
snowflakes in rain 