Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for april, 2009

Jag läser på bloggar runt om om en bok som heter Take a look at dig själv av Lena Victorin. Och jag har själv inte läst den, kan jag säga på en gång. (Fast den verkar intressant, grupptryck och personligt ansvar är alltid intressant.) De bloggar jag läst tar upp Kitty Genovese, och refererar den på det gamla sättet som går ut på att hennes grannar såg henne dö och sket i det. Historien om Kitty Genovese är en fruktansvärd historia, MEN, fullt så enkelt som att 38 människor tittade på medan hon blev mördad är det INTE. (Även om svenska wikipedia påstår det.)
Engelska wikipedia är mer utförlig. Där berättas om hur nån granne hörde något, en annan nåt annat, ett par såg nåt oklart bråk. En granne skrek nåt åt mördaren, som då gick därifrån. Sen kom han tillbaka och attackerade igen. Han följde efter Kitty Genovese, och attackerade henne på minst två platser. De flesta grannar förstod ingenting. Men rubriken Thirty-Eight Who Saw Murder Didn’t Call the Police visade sig vara väldigt svår att nyansera.

Engelska wikpedia citerarar också psykologitidningen American Psychologist som tar upp fenonomenet att Kitty Geneovese-historien lever vidare i sin ursprungliga version just i psykologiböcker.
In September 2007, the American Psychologist published an examination of the factual basis of coverage of the Kitty Genovese murder in psychology textbooks. The three authors concluded that the story is more parable than fact, largely because of inaccurate newspaper coverage at the time of the incident.[13] According to the authors, ”despite this absence of evidence, the story continues to inhabit our introductory social psychology textbooks (and thus the minds of future social psychologists).” One interpretation of the parable is that the drama and ease of teaching the exaggerated story makes it easier for professors to capture student attention and interest.

Sen är det naturligtvis viktigt och relevant att forska på the bystander effect, att vi i grupp tenderar att bli passiva och vänta på att nån annan ska göra något. Kitty Genoveses öde är tragiskt och hemskt. Men det var inte 38 personer som stod och tittade på när hon dog. Om nu Lena Victorin påstår det.

I filmen Watchmen var för övrigt den delen borta. För er som inte läst albumen kan jag berätta att Roschachs mask är gjord av tyg från Kitty Genoveses klänning. Hans mycket låga tankar om människorna kommer bland annat från Kittys öde, men albumen är en 80-talsprodukt och då var det ”38 såg på”-versionen som gällde.
———————
Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Annonser

Read Full Post »

Och ska bo här några hundra sidor.
——————–
Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Read Full Post »

Kulturfyran om läsning

Mumsiga frågor på veckans Kulturfyra!

1. Vilka böcker planerar du att läsa i sommar?
Siri Hustvedts senaste och ett par Joyce Carol Oates inför respektive författarafton. Augustus-biografi och Sabines bok av Vibeke Olsson eftersom jag alltid, alltid blir sugen på Romarriket när det blir varmt och soligt ute. Pavlovskt betingat, jag skyller på tv-serien Jag, Claudius som gick i repris en sommar för … kanske 14 (?) år sen. Sen blir det det det blir.

2. Vilken bok läser du just nu? Ta gärna en bild på bokhögen som ligger och väntar, om du har någon sådan hög.
A Game of Thrones av George R R Martin. I love it!

3. Hur mycket läser du varje vecka? Två, tre böcker i snitt. Vad kan det vara i timmar? 20? 30? Helst 50 förstås. 🙂

4. Om du skulle beskriva vad som är viktigast med en bok, med tre ord, vilka tre ord väljer du då?
Berättarglädje. Känsla. Nyfikenhet.

Read Full Post »

kopDet tänkte jag inte på när jag gav mig iväg häromdagen, och var ute en hel halvtimme för tidigt. Gick in i en bokhandel på jakt efter Gone, baby gone av Dennis Lehane, men den hade de inte. Kom istället ut med:
Peter James – Levande begravd (Okänd.)
Lesley Horton – Djävulen i spegeln (Har läst en annan av henne som var jättebra.)
Elin Boardy – Allt som återstår (nominerades till Borås tidnings debutantpris)
Joyce Carol Oates – Dödgrävarens dotter
Ingrid Hedström – Lärarinnan i Villette (som jag är mycket nyfiken på)

Read Full Post »

Krim-alfabetet: A

Paperbacklover drar igång sitt krim-alfabet idag och första bokstaven är A. Oväntat svårt!
En bok jag gillar: ABC-morden av Agatha Christie. Folk blir mördade i bokstavsordning, till synes utan motiv, för att dölja det viktiga mordet där mördaren verkligen har ett starkt motiv. Jag vet inte vad jag skulle tycka nu, men när jag läste den som ung tyckte jag att det var så otroligt smart.
En författare jag gillar: Det får bli Karin Alvtegen, en av få läsbara svenska deckarförfattare just nu. Hon har ingen återkommande hjälte/problemlösare, utan alla böcker är fristående.
En kriminalroman jag vill läsa: Alla? Nej, det är inte sant, det vill jag verkligen inte. Hm. Jag måste nog passa här.
————————-
Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Read Full Post »

gameJag fick George R R Martins A Game of Thrones av en snäll väninna för en tid sen. Hon har hajpat den något otroligt: Hur bra den är, hur fantastiskt fantasirik, hur den är bättre än Sagan om ringen. Hur man börjar läsa den och sen inte kan sluta, man vill bara vara i den världen och aldrig komma ut. Hur man egentligen behöver ha semester när man läser, för det är så svårt att slita sig. Det är det där sista som gjort mig lite ängslig. Plus att det ju är en serie, så om jag börjar med dessa 800 sidor så är det ändå bara del ett av – jag vet inte hur många.
Så läste jag det här och visade det för henne, och då blev hon tokglad och bubblade över igen, och nu känner jag mig väldigt lockad. Jag vill åt den där känslan av att gå totalt upp i något, att befinna sig i en annan värld så långt från vardagstjafset man kan komma. (Och det är väldigt långt till min semester.) Kort sagt så behöver jag lite verkligt bra fantasy.
Jag tror jag ska prova Martin.
————————-
Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Read Full Post »

anne_bronteAnne Brontë var syster nummer tre i den oerhört begåvade familjen, där Charlotte skrev Jane Eyre och Emily Svindlande höjder. Jämfört med sina systrar måste jag säga att Anne har en lätthet i språket och en ljuvligt elak och pricksäker ironi som jag tycker är underbar.
Agnes Grey är en fattig ung kvinna som tar tjänst som guvernant. Först hos en riktigt vidrig familj med små monster till barn, sen hos en något mindre vidrig familj med äldre barn. Agnes själv är godhjärtad och gudfruktig, och står ut med att bli undanskuffad, förbigången och utsatt för utstuderade elakheter. En kvinnotyp som jag brukar bli irriterad på (jämför med Erika i Rosen på Tistelön), men här i Brontës tappning stör jag mig inte alls. Det måste vara ironin som är skillnaden.
På slutet av boken blir det lite för mycket trånande kärlek för min smak. En dialog där Agnes och en av hennes gamla elever talar om äktenskapet känns konstruerad, med påklistrad religiositet.
Flera andra recensenter kallar Agnes Grey för chick lit, och de har en poäng i det, tycker jag.

Detta är bok nummer två i Ett hem utan böckers Klassiska kvinnor-utmaning.

Read Full Post »

Older Posts »