Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Sookie Stackhouse’

realmurdersCharlaine Harris har varit my guilty pleasure ända sedan jag första gången plockade åt mig en Sookie Stackhouse på Pocketshop på Stockholms Central för bra många år sen nu. Jag har läst alla Stackhouse-böckerna, tre (fyra?) i Grave-serien, lika många i Shakespeare-serien, testade en Midnight och nu den första i Aurora Teagarden-serien. Men jag får kämpa för att läsa ut den. CH-läsningen har gått från lockande smågodis till: Nu är jag mätt.

Istället är det dags att börja göra sig av med dem. De första sju om Sookie Stackhouse har gått iväg till en ny ägare, men de sista sex (jag saknar visst en) har ännu inte hittat något nytt hem. Det får bli Myrorna då. (Jag har en stor utrensning och bokhylletömning på gång, kasse efter kasse har lämnat hemmet, men de här kändes lite synd att inte ge bort. Kanske har de haft sin tid?)

Annonser

Read Full Post »

dead ever afterSå. Med fjortonde boken om Sookie Stackhouse går vi i mål, Charlaine Harris och jag. Harris packar in många av de karaktärer som passerat revy i tidigare böcker, och gör ett ambitiöst avslut. Det är den första boken (som jag minns det) där historien ibland berättas ur en annan synvinkel än Sookies, nämligen ett par män som säljer sina själar till en djävul.
Men inte blir det Bill. Det blir istället Sam. Det borde jag förstås ha förstått; dels för att då kan de få barn, dels med den stora dramatiska scenen där Sookie för Sam tillbaka från de döda i förra boken. Jag skyller min dåliga romantiska radar på att jag läst så mycket Modesty Blaise, och därför tror att kvinnor och män KAN ha starka vänskapsrelationer över könsbarriären.
Men jag unnar min favoritservitris denna varmblodiga kärlek och allt annat gott, som pedikyrer, läsning i solen och rejält med dricks på Merlotte’s. Tack för de här åren!
true-blood-finale1
——————————————
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Read Full Post »

deadlockedVid senaste besöket på SF-bokhandeln insåg jag att Charlaine Harris faktiskt avslutat sin serie om den tankeläsande servitrisen Sookie Stackhouse i lilla Bon Temps där vampyrer, shapeshifters, varulvar, feer och diverse oknytt samlas. Jag föll ju för Sookie omedelbart och läste sen en hel hög innan jag började ledsna och det blev alltför tjatigt. Dessutom har jag aldrig riktigt kommit över det där med att det tog slut med Bill, så uppenbart den rätta döingen för henne.
Men jag slog till på del 13 och 14, och antingen är det jag som piggnat till efter avbrottet eller så är det Charlaine som spottat upp sig. I varje fall så är det roligt igen.
Sookie har ärvt ett magiskt föremål, en cluviel dor, från sin farmor. Den kan uppfylla en önskan. Många vill åt den, och så är det förstås en rad andra intriger både i vampyrhiearkin, varulvsditon, plus bland faes. Dessutom krisar det mellan Eric och Sookie, som jag så länge väntat på.
När Sookie till sist verkligen använder sin cluviel dor börjar jag böla. Sambon skrattar nästan ihjäl sig. Men är man sentimental så är man…

Read Full Post »

Inklämd mellan jobb och kvällens begivenheter har jag haft en lång, lugn morgon med Sookie Stackhouse i novellform. Charlaine Harris skriver själv att hon inte tycker att hon är så bra i det korta formatet, och ett par av de första är rätt tama, men de två sista är riktigt roliga att läsa tycker jag. I en bor Amelia the witch hos Sookie och de målar varandras tånaglar (så typiskt! ;-)) när en försäkringsagent kommer och ber om hjälp. I den andra sitter Sookie ensam på julaftonen och tycker ganska synd om sig själv, innan saker och ting börjar hända. Hennes gammelmorfar har sinne för julklappar, han.
———————–
Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Read Full Post »

De första Sookie Stackhouse-böckerna slukade jag, kunde ta upp nästa direkt efter att ha läst ut en. Som smågodis ur en påse. Men den här har jag haft som bredvidläsning i flera dagar nu, och gärna läst annat emellan. Jag vet inte om boken är sämre eller om jag bara ledsnat. Det tar så lång tid för den att komma igång. Eller är det det att det finns så oerhört många väsen och olika intriglinjer numera? Men slutet är bra.
Några stödord för att komma ihåg sen att jag läst den här: korsfästelse, Arlenes svek, planteringsspade, tortyr, Bills kärlek, gammelfarfar.
——————
Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Read Full Post »

1. Eric och Pam (rätt fånig)

2: Jessica (bäst)

3: Sookie, Tara, Lafayette (jag älskar Lafayette)

——————————-
Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Read Full Post »

… på böcker som skulle kunna bli tv-spel. Jag tycker att Svenskans/Wireds var lite trista, nämligen.
* Parable of the Sower av Octavia E Butler. I ett sönderfallande USA försöker Lauren överleva plundringarna, våldet och miljöförstöringen.
* Den långa vägen hem av Cynthia Voight. Fyra syskon vars mamma övergivit dem på motorvägen börjar gå till en mormor de aldrig träffat.
* Tokyo av Mo Hayder. Grey reser till Japan och börjar jobba åt yakusan för att försöka förstå sig själv och massakern i Nanking .
* Nicola Griffiths Ammonite, Slow river eller Blue place. Vilken som helst går bra. Underbart välskriven science fiction.
* Gösta Berlings saga av Selma Lagerlöf.
* The Yiddish policemen’s union av Michael Chabon. Hårdkokt deckarhistoria i ett fejkat framtida Alaska.
* The Sookie Stackhouse novels av Charlaine Harris är ju som gjorda för att bli tv-spel.
* Gomorra av Roberto Saviano. Undersökande journalist skriver om camorran i Neapel och försöker hålla sig vid liv. På riktigt.
* Normal girl av Molly Jong-Fast. Knark, ätstörningar, rehab för kändisar… ligger inte det i tiden? Fint skrivet av Erica Jongs dotter.
* Modesty Blaise (Peter O’Donnell). Så klart. Min favorithjältinna.
————————–
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

Read Full Post »

Older Posts »