Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘Charlaine Harris’ Category

realmurdersCharlaine Harris har varit my guilty pleasure ända sedan jag första gången plockade åt mig en Sookie Stackhouse på Pocketshop på Stockholms Central för bra många år sen nu. Jag har läst alla Stackhouse-böckerna, tre (fyra?) i Grave-serien, lika många i Shakespeare-serien, testade en Midnight och nu den första i Aurora Teagarden-serien. Men jag får kämpa för att läsa ut den. CH-läsningen har gått från lockande smågodis till: Nu är jag mätt.

Istället är det dags att börja göra sig av med dem. De första sju om Sookie Stackhouse har gått iväg till en ny ägare, men de sista sex (jag saknar visst en) har ännu inte hittat något nytt hem. Det får bli Myrorna då. (Jag har en stor utrensning och bokhylletömning på gång, kasse efter kasse har lämnat hemmet, men de här kändes lite synd att inte ge bort. Kanske har de haft sin tid?)

Annonser

Read Full Post »

Midnight-CrossroadMidnight crossroad.

Här möts människor med hemligheter och ofta märkliga förmågor i en liten håla, mest bara en vägkorsning, i Texas. Här möts också världarna från ett par av Charlaine Harris andra serier: den piercade Manfred som är vän med Harper och Tolliver i Grave-serien, och Bobo som kommer från Shakespeare, Arkansas, och tränade karate med Lily Bard (Shakespeare-serien.) Här bor också så Manfreds granne Fiji som är traktens häxa, Lemuel som är något vampyrliknande och jobbar nattskiftet i Bobos pantbank, den dödligt mystiska Olivia, en ensamstående pappa med två tonårsbarn som inte vill vara med på bilder på internet.

Även temat är välbekant, med en högerextrem sekt som vill åt något, och kanske eller kanske inte mördar för att få fatt i det.

Jag vet inte om jag tycker att den här är tillräckligt originell för att jag ska vilja fortsätta med serien. Kanske har jag efter alla dessa år läst mig mätt på Charlaine Harris?

 

 

Read Full Post »

briggsharris
E-hum. När jag såg att det kommit en ny Alpha och Omega av Patricia Briggs kunde jag inte motstå. Det är den lite mer romantiska serien, Mercy Thompson är den tuffare. Och trots att jag har pinsamt många Charlaine Harris i bokhyllan så vill jag prova Midnight crossroads också.
Dessa ska sparas till sol och semester. Kanske. 😉

Read Full Post »

gravesecretI denna fjärde bok handlar det mycket om Harpers och Tollivers förflutna. Vi har fått glimtar förut, om tragiken med systern Camerons försvinnande, om föräldrarnas knarkande och vanvård, om småsystrarna som de äldre barnen försökte ta hand om. Framför allt om Cameron och saknade efter systern som harper ständigt känner. Här får vi veta mer, då Harper och Tolliver besöker småsykonen och Tollivers bror Mark, och då dessutom fadern/styvfadern dyker upp. Ovälkommen.
Historien i nutid handlar om en rik syskonskara där det visar sig att morfaderns hjärtattack var framkallad av någon, och dessutom finns det ett okänt barn som försvunnit. Okända och försvunna barn är ganska vanliga i Charlaine harris böcker, på det viset har hon axlat deckarmanteln från Agatha Christie med flera, även om Harris rör sig i helt andra miljöer. Sydstaterna, för det mesta.
Jag har tidigare skrivit om Grave sight men tydligen inte om tvåan och trean. Slött av mig!
————————————-
Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Read Full Post »

Shakepeare's TrollopNä, det här var nog den sämsta Charlaine Harris jag läst.
En av Lily Bards uppdragsgivare blir mördad på ett otäckt sätt. Det är Deedra, som genomgående beskrivs som den promiskuösa kvinnan i det lilla samhället.
Det finns alltid en dålig kvinna, men det är tråkigt när det är någon i släkten, säger hennes gammelmorfar. Och boken igenom är det mycket tjat om alla Deedras karlhistorier, utan att det leder någon vart rent detektivt.
Ett stickspår med att Lily blir misstänkt är bara dumt. Vem mördaren var förstod jag på ett tidigt stadium. Men även om jag inte gjort det så hade den här inte varit spännande ändå. Trist, trist.
——————
Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Read Full Post »

Jag läser just nu en roman om familjemedlemmar som aldrig når varandra, aldrig kan älska reservationslöst, barn som växer upp skyddslösa. Den är mycket bra, men jag pallar inte hela tiden med så ledsamma saker så jag måste sticka emellan med lite lättsmältare lektyr. Och då blir det gärna Charlaine Harris.
I tredje boken far Lily Bard under stor vånda till sin lilla hemstad Bartley för att vara med på förberedelserna inför systerns bröllop. Hennes pojkvän, privatdetektiven Jack, är också i Bartley för att leta efter en kidnappad flicka. Hon kan vara en av tre, däribland dottern till den man Lilys syster ska gifta sig med…
Boken är full av absurda kast mellan att hitta två blodiga ihjälklubbade människor och — tjohej — öppna presenter och hålla ”rehearsal dinner”. (Kan man säga ”övningsmiddag”? Finns begreppet alls på svenska? Jag har aldrig förstått det där, varför har man en låtsasmiddag egentligen, och tänk om den skulle bli mer lyckad än den riktiga?)
I varje fall så gillar jag Lily Bard. På baksidesetiketten står det Urban fantasy men det är det inte alls. Jag vet inte varför jag är så svag för Harris, men jag äger pinsamt många böcker av henne och fler lär det bli. Jag har tidigare skrivit om Shakespeare-serien här och här.
———————-
Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Read Full Post »

Denne paranoide man kunde konsten att hitta på romantitlar som lockar. Jag vill ha:
The Man Whose Teeth Were All Exactly Alike
What if Our World is Their Heaven: The Final Conversations
och Flow My Tears, the Policeman Said.

Men jag nöjer mig med den sistnämnda, i denna beställning från SF-bokhandeln:
Briggs, Patricia Fair Game (Alpha & Omega-serien, lite väl mycket romans men ändå charmigt)
Dick, Philip K Flow My Tears, the Policeman Said (Fick lust att läsa lite av honom när jag läste om re-maken på Arnolds gamla rulle Total recall.)
Harris, Charlaine Shakespeare’s Christmas (Lily Bard-serien.)
LeGuin, Ursula K Changing Planes (Novellsamling. Jag har försummat Ursula ett tag nu, sen jag lärde känna Octavia.)

ps, Started early, took my dog av Kate Atkinson som jag skrev om nyligen är också en bra titel.

UPPDATERING: Kulturdelen har sett nyversionen av Total recall och tycker så här. Så nu vill jag också se den.
—————————————-
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Read Full Post »

Older Posts »