Star Trek-året är till ända

Sådärja, nu har vi tittat igenom Star Trek The Next Generation också. Sista säsongen innehöll tyvärr en del riktiga bottennapp/utfyllnadsavsnitt, men på det stora hela har den varit bättre än vad vi trodde.
Sommaren 2015 till sommaren 2016 har vi sett:

Star Trek Voyager

Kapten: Kathryn Janeway. Diplomatisk och handlingskraftig. Tagline: ”Do it!” Betyg: 5
Besättning: Tuvok, Chakotay, Tom Paris, B’Elanna Torres, Doktorn, Harry Kim, Neelix, Kes, Seven of Nine.
Sju säsonger, 1995–2001.
Bäst: Relationen Janeway–Seven of nine

 

Star Trek Enterprise

Kapten: Jonathan Archer. Lättstött och benägen för rallarsvingar. Betyg: 2
Besättning: Trip, T’Pol, Phlox, Reed, Hoschi Sato, Mayweather.
Fyra säsonger, 2001–2005.
Bäst: Relationen Trip–T’Pol.

 

Deep Space Nine

Kapten/emissarie: Sisko. Eftertänksam och smart. Gimmick: Snurra på sin baseboll. Betyg: 5
Bemanning: Kira Nerys, Odo, Jadzia Dax, doktor Bashir, O’Brien, Worf kommer hit, Quark och sonen Jake Sisko.
Sju säsonger, 1993–1999.
Bäst: Det andliga temat och den stora konflikten bajorer/cardassier.
Biperson jag minns: Skräddaren/spionen Garak.

 

The Next Generation

 

Kapten: Jean-Luc Picard. Rättrådig och . Tagline: Make it so! Betyg: 4
Besättning: Will Riker, Data, Deanna Troy, doktor Chrusher, Worf, Geordi LaForge, Will Crusher, Tasha Yar, O’Brien. Guinan, uråldrig person som spelas av Whoopi Goldberg.
Sju säsonger, 1987–1994.
Bäst: Klingonerna.
Biperson jag minns: Ensign Ro Laren.

*****

Datorrösten som hörs i alla serierna tillhör Majel Barrett. Hon spelar också Deanna Trois levnadsglada mamma Lwaxana, en karaktär som har fler bottnar än man först tror. Dessutom är hon med i Deep Space Nine, i en fin scen med Odo i hissen. Majel Barrett var gift med Star Treks skapare Gene Roddenberry.

*****

En nackdel med att se i fel ordning är att vi redan vet saker som att den hopplöst osäkre Barclay i TNG kommer tillbaka och räddar hem hela Voyager. Men det gör inte så fasligt mycket. Flera personer återkommer på olika sätt, och i andra fall bara skådisarna.

*****

Original-serien har vi inte sett, men misstänker att den är alltför daterad. Men kanske ändrar vi oss?

 

Read Full Post »

Star Trek: The Next Generation

Den kändes lite väl daterad i början, tyckte framför allt sambon. Men efter ett par säsonger kommer den igång och nu när vi hunnit en bit in i fjärde så kan vi konstatera att det är en riktigt stark säsong. Många far-son-relationer framför allt i början, så att jag började undra om manusförfattarna bearbetar något? Men även en systerrelation när den döda besättningsmedlemmen Tashas syster dyker upp, och på det stora hela mycket personlig utveckling på olika håll och kanter.
Bilden är vald för att Guinan, Whoopi Goldbergs karaktär, är med här. Hon spelar en uråldrig bartender med stor människokännedom..

Worf känner jag ju sen förut, och jag gillar klingonerna (vilket jag inte är ensam om), och Data, androiden, blir fort en favorit med sina exakta uppgifter och sin kamp för att förstå vad som driver människorna. Deanna Troi, betazoiden, gillar jag också, särskilt när hon inte alltid är klok och inkännande. Dessutom blir jag mer och mer förtjust i Jean-Luc Picard. Han har gått från det trubbiga till att få större djup, inte minst i ett avsnitt där han besöker sin bror.

 

Read Full Post »

Sista avsnittet Deep Space Nine

Ett dubbelavsnitt avslutar säsong sju, som började starkt men sen förlorade sig i enskilda tramsigheter innan den kom på rätt spår igen, det vill säga huvudspåret med den stora striden mellan Starfleet/Federation/Bajor/Klingon/Romulan å ena sidan mot Dominion/Jem’Hadar/Cardassian/Breen.

Ikväll ser vi slutet!

Mer att läsa här.

Read Full Post »

Helg med två herrar

Sent omsider håller jag på att omvärdera Stig Larsson. Börjar med att se dokumentären om honom som finns på youtube, och tycker mycket om den. Särskilt när han är uppe i Västerbotten och berättar om sin uppväxt utanför Skellefteå och träffar sina kusiner. Han är mycket skröplig. Käkar massor av mediciner och opereras för hjärtat. En av Stig Larssons mångåriga goda vänner är Horace Engdahl, som också är med på ett hörn i filmen.
Därefter är steget inte långt till SVT-programmet Min Sanning med densamme Horace, som finns på Play ett par veckor till. Han säger flera intressanta saker som jag gärna fått fördjupade, men intervjuaren förmår inte ta vara på dem. Hon är annars bra i politiska program tycker jag, men här funkar den där lite hetsiga stilen dåligt och jag önskar att hon läst fler böcker av Engdahl och trängt djupare in i hans tankevärld, nu blir det onödigt ytligt om folkligt/elit, debattklimatet, och skilsmässan som han ändå inte vill tala om.

De numera klassiska orden om att bo i Berlin/Tyskland; ”ett Sverige för vuxna”, är fortfarande så klockrena och får mig att längta efter just vuxna resonemang och tankar.

Read Full Post »

Vinter-tv: Weissensee

Vi kom sent igång med Weissensee, den har flutit omkring där i ögonvrån ett par år innan vi slog till på ett dvd-köp. Och först blev vi nog lite besvikna, det var ju – ä-hum – så mycket om kärlekshistorien mellan Julia (dotter till regimkritisk sångerska) och Martin (son till Stasi-höjdare). Det blev lite tjatigt med deras passionerade göra slut-scener och återföreningar. Och måste Falk vara skyldig till precis allt djävulskap?
Men serien blev bättre och bättre, och allra bäst är den nu när muren har fallit men det fortfarande är kaos och maktkamper. Det är lätt att glömma bort hur saker och ting stod och vägde, diktaturen upplöstes inte så lätt. Stasiofficerare steg i graderna eller rasade ut ur systemet, kolloboratörer avslöjades och hatades, människor begick självmord, andra tvingades omvärdera allt de trott på, och så den ständiga frågan: Hur skulle Sovjetunionen agera? Hur långt kunde det gå?
Nu är vi precis i fas med vad som visas på SVT, så kanske bänkar vi oss framför ång-tv:n ikväll.

Read Full Post »

Höstens bästa nyhet: Gilmore Girls kommer tillbaka!

Tjoho! Det blir fyra nya 90-minuters avsnitt. Nyheten kan läsas i The Atlantic.  Det där att det varit bråk mellan bolaget och Amy Sherman-Palladino hade jag inte förstått, men att sista säsongen var tristare och så det där jättefåniga frieriet av Logan till Rory, plus en känsla av att det gick på repeat… nu fattar jag ju.
Så nu längtar jag efter er: Rory och Emily och Lorelai och Sookie och Luke och Michel och alla andra sköna knäppskallar i Stars Hollow. Morfarn har dött, tråkigt nog. Nyårsafton 2014. Så det blir intressant att se hur Emily hanterar tillvaron som änka. Bara fredagsmiddagarna är kvar!

Read Full Post »

Tv-tips: Bloodline

Hoppsan, kom på att jag glömt att skriva om det här starka familjedramat: Bloodline.

Fruktansvärt bra skådespeleri, högsta klass! Människor skalas av i lager efter lager, den du gillat börjar du tycka illa om för att sen tycka om igen.

Sissy Spacek  och Sam Shepard har ett hotell och fyra barn. Ett barn är ansvarstagande och hjälpsam, försöker göra alla trygga och lyckliga. Ett annat är det svarta fåret som alltid ställer till saker och väcker ont blod. De två yngsta är mittemellan.

Mörkt drama, för alla som älskar familjehemligheter med flera twistar. Och, som sagt, lysande skådespeleri. Det är inte ofta man ser så starka prestationer, så det är bara att njuta.

 

Read Full Post »

Vad vi kollar på? Star Trek Voyager!

Vi kör ett maraton i sommar och är nu i början  på säsong fem. I säsong tre hoppade jag till av att få se först Buffys onda rektor på Sunnydale High, han som blir en gigantisk orm, och sen när Sarah Silverman dyker upp som gästspelare i ett dubbelavsnitt när de reser tillbaka i tiden till 1996 års Kalifornien. Kul!
Annars är det många grottor i de första säsongerna.

Jag har många favoriter, Doktorn och Kes (saknad!), och Tuvok förstås, och Chakotay… men bäst av alla är kaptenen. Här i en formidabel attack på skeppet som helöa tiden ändrar historien, efter att ha genomlevt ett helvetesår med en splittrad besättning och många döda satsar Kathryn Janeway allt:

I säsong tre märktes det att de försökte få till lite mer kärlek och sex, men det lyckades inte riktigt förrän Seven of Nine gör entre. Fantastisk karaktär!

Extremt långa arbetsdagar hade de på inspelningarna, berättar Kate Mulgrew i detta klipp.

Och här möts två kaptener:

Read Full Post »

Sommar-tv: Orange is the new black

Det är så många skämt och så mycket snabbkäftad komedi i första halvan av säsong tre att jag/vi tänker att vi ska släppa serien. Ingenting händer, de bara tjafsar och är roliga. Ingen SVÄRTA.
Men så mot slutet börjar det bränna till! Och nu några dagar efter att vi tittat klart så tänker jag fortfarande på dem och undrar hur de har det.

Pennsatucky (Taryn Manning), Big Boo (Lea DeLaria) och Crazy Eyes/Suzanne (Uzo Aduba) storspelar. Jag älskar den oväntade vänskapen som växer fram mellan Pennsatucky och Big Boo. De har de klart bästa dialogerna också.

Trots min längtan efter svärta är det mest vackra ögonblicksbilder jag bär med mig. När Taystee inser att hon är The Mom nu. Och när Black Cindy svävar i vattnet. Jag har aldrig gillat henne, men nu plötsligt gör jag det. Och den delen med Sosos depression växer fram till ett av de viktigaste temana under säsongen.
Slutavsnittet är formidabelt. Två av favoriterna får dock inte uppleva det.

Read Full Post »

Boktips: Vi är alla helt utom oss av Karen Joy Fowler

Hurra för att den kommit på svenska! Läs läs läs.
Det här var mitt sista boktips i sista avsnittet av Minuter till helg som sändes i 24Corren i fredags. Det har varit roligt att göra såna här korta grejer. Jag har fått skäll från såna som tycker att man måste prata längre, och beröm av andra som tycker att det varit lagom.

Read Full Post »

Det blev True Detective i alla fall

En extremt maskulin serie. Sambon älskade den. Jag tycker också att den är väldigt bra men jag har ett par starka invändningar:
– Det är för mycket våld
– Kvinnorna är antingen offer, inom sexindustrin, eller både och. Den enda kvinna som får visa flera sidor som gör henne till en riktig människa är Maggie (Michelle Monaghan) som är gift med — och bedragen av — detektiven Marty.

Sen finns det andra saker som jag tycker mycket om. Samspelet mellan den extreme misantropen Rust (Matthew McConaughey) och Marty (Woody Harrelson), som intalar sig själv att han är en god familjefar. Jag ser att Rust har fler idolvideor på Youtube, men jag tycker nog mest om Marty ändå. Hans försonande drag är att han är så mycket känslomänniska. Det är det som gör att jag står ut med våldet också. Att avskyn och förtvivlan syns hos detektiverna. Som förstås är lysande utredare, där är de jämbördiga.
Miljöerna är mäktiga, man riktigt känner fukten och insekterna i träskrika Louisiana. Under introt fastnar jag för flera bilder (Woody Harrelsson med vägen i ansiktet!) och namnet Alexa L Fogel som har castat. Det känns som att jag har sett hennes namn många gånger förr? Jodå: Treme, In Treatment…
—————————–
Läs även andra bloggares åsikter om True Detective, Matthew McConaughey, Woody Harrelson, Alexa L Fogel, Louisiana, Maggie, Michelle Monaghan, maskulint, tv

Read Full Post »

Ett tv-tips: Fargo

Jag har glömt att skriva om korta tv-serien Fargo, med Billy Bob Thornton som samvetslös yrkesmördare, Martin Freeman som … ja, ni får se själva, och Allison Tolman som småstadspolis i Minnesota. Hon är inte gravid som Frances McDormand i orginalfilmen, men det är samma känsla över henne.
Jag har glömt det mesta av filmen men såna som har bättre minne säger att vissa saker hänger ihop. Bra är det i alla fall.
Billy Bob har ett sätt att gå med stela axlar och långa armar, som gör mig obehaglig till mods och misstänksam mot en man jag ser då och då och som går likadant. Jag försöker komma över det.

—————————
Läs även andra bloggares åsikter om Fargo, Billy Bob Thornton, Allison Tolman, Martin Freeman, vinter, Minnesota

Read Full Post »

Penny Dreadful

Underbara viktorianska miljöer, detaljrika och stämningsfulla. Mörka gränder som gjorda för fasansfulla monster att jaga sina villebråd i. Frasande kjolar över krinoliner. Vampyrer. En stad full av lycksökare och mysterier och dolda lustar. Vi trodde mycket på Penny Dreadful.
Men.
Uselt manus med ologiska krumbukter. Exempel: Frankensteins monster föds naken och ensam men han inte bara överlever (vem gav honom mat???) utan lär sig också läsa romantisk vers på egen hand.
Ingen av personerna får mig att börja bry mig om vad som händer dem.
Det är för många ointressanta sexscener. Sambons analys: ”Det är som en porrfilm. Så fort två personer börjar föra ett samtal så vet man att de ska ligga med varandra.”
För mycket blod.
Så vi skippar den. Tyvärr.
—————————-
Läs även andra bloggares åsikter om Penny Dreadful, viktorianska miljöer, skräck, Eva Green, sex, manus, blod, Frankenstein

Read Full Post »

Stark start men sen faller The Fall

De första avsnitten av polisserien The Fall är ruskigt starka. Gillian Anderson spelar återhållsamt, kontrollerat med känslorna så långt nedtryckta att de knappt når ytan. Hon kommer från Londonpolisen till Belfast för att överse en mordutredning. Snabbt inser hon att flera mord hör ihop med varandra. Den nordirländske polischefen vill inte gå med på att det rör sig om en seriemördare, men som tittare vet vi redan från början vem det är. En riktigt otäck typ, som arbetar som terapeut och verkar så snäll som familjefar men gömmer sina troféer i dotterns rum.

Som sagt, starten är väldig stark med intressanta bispår, som att Gillian/Stella Gibson raggar upp en lokal hunk till polis som sen visar sig inte riktigt vara så bra som han såg ut. Och spännande bipersoner; som att Kalinda från The Good Wife spelar rättsläkare!

Vi trodde att det bara fanns fem avsnitt, och hade det varit fem eller sex så hade The Fall varit lysande. Men någonting händer, trots att konfrontationen redan börjat mellan Gibson och mördaren så ska de tydligen dra ut på det hela med konstiga twistar, ologiska krumbukter, och dialoger som inte för handlingen framåt utan bara är dumma. Dåligt val, för nu sjunker serien som en sten.
————————-
Läs även andra bloggares åsikter om The Fall, Nordirland, Gillian Anderson, Archie Parjabi, Jamie Dornan

Read Full Post »

Nurse Jackie-maraton med spoliers

Jag har återsett Edie Falco i rollen som nurse Jackie, såg om säsong två och sen säsongerna tre, fyra och fem i rask följd. Underbart!
Nurse Jackie är fantastisk på sitt jobb som traumasjuksköterska på akuten på All Saints Hospital i New York. Kunnig, snabb, handlingskraftig, omtänksam. Alltid på de svagas sida mot folk som försöker jävlas.
Hemma har hon en bra man, Kevin, och två döttrar varav en har mycket oro i sin lilla kroppp. Problemet är att Jackie knarkar. Tablettmissbrukare. Därför (?) har hon ett förhållande med apotekaren på sjukhuset (de har kemi mellan sig, haha. Samma skådis som spelade prästen i Sopranos, redan där, ni vet) och är bästa vän med en av läkarna: O’Hara spelad av Eve Best, och samspelet mellan dem är en fröjd att se. O’Hara är den enda på jobbet som vet att Jackie är gift.

Persongalleriet runtomkring är sköna, nya sköterskan Zoe i pastellfärgade scrubs med små figurer på. bossen Akalitis som dyrkar Michelle Obama, snyggdoktorn Cooper som har tics och två mammor, storvuxne sköterskan Thor som kallas in när det kommer in en galen överdoserare på PCB, ambulansföraren Lenny. Det är ensemblespel av allra högsta klass, och en dialog proppfull av godbitar: Jag skulle vilja ha dem som Jackie-quotes på Twitter (som jag har Buffy-quotes).

I säsong tre är Jackie riktigt vidrig. Hon ljuger och bedrar, förstås, men sättet hon gör det på… plockar upp repliker och småbitar ur andra människors liv och använder dem för att själv svära sig fri. Hon stjäl tabletter från en man som har ett anfall. Hon stjäl och sviker och är fenomenalt självcentrerad och egoistisk på ett sätt som gör att jag får ont i magen, så trovärdigt är det.

I säsong fyra åker Jackie in på rehab och det blir vårdnadsstrid med exmaken. Akalitis mister sin chefstjänst när en ny chef dyker upp, O’Hara blir med barn, Cooper längtar förtvivlat efter ett sammanhang, och Zoe flyttar in hos Jackie. Annorlunda säsong, men bra. Jackie är mycket mer gråtmild och det är ett helt annat spel. Hon är rasande skicklig Edie Falco. Hennes ansikte är öppet, försvarslöst, på ett helt annat sätt än det slutna, kontrollerade hon visat upp i tre säsonger tidigare.

Säsong fem… nja… jag vet inte. Har de bytt manusförfattare? Regissör? Det kommer in stänk av sentimentalitet som jag inte gillar. Jackie är plötsligt mer än villig att diskutera sitt privatliv med alla möjliga. Och O’Hara flyttar hem till England! Djupt saknad. Två nya läkare introduceras, varav en är en hjälte och den andra ett våp. Bara det faktum att jag karakteriserar dem så tydliggör att de är typer, inte komplicerade människor med goda och dåliga sidor som det hittills har varit. Men säsongen är inte slut än så det kanske bättrar sig.

2013 vann Merritt Wever som spelar Zoey en Emmy som bästa supporting actor. Tacktalet blev rekordkort: Thank you so very much. Um, I gotta go, bye. Känns väldigt Zoeyiskt. 🙂

Read Full Post »