Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘science fiction’ Category

Sådärja, nu har vi tittat igenom Star Trek The Next Generation också. Sista säsongen innehöll tyvärr en del riktiga bottennapp/utfyllnadsavsnitt, men på det stora hela har den varit bättre än vad vi trodde.
Sommaren 2015 till sommaren 2016 har vi sett:

Star Trek Voyager

janeway

Kapten: Kathryn Janeway. Diplomatisk och handlingskraftig. Tagline: ”Do it!” Betyg: 5
Besättning: Tuvok, Chakotay, Tom Paris, B’Elanna Torres, Doktorn, Harry Kim, Neelix, Kes, Seven of Nine.
Sju säsonger, 1995–2001.
Bäst: Relationen Janeway–Seven of nine

 

Star Trek Enterprise

archer

Kapten: Jonathan Archer. Lättstött och benägen för rallarsvingar. Betyg: 2
Besättning: Trip, T’Pol, Phlox, Reed, Hoschi Sato, Mayweather.
Fyra säsonger, 2001–2005.
Bäst: Relationen Trip–T’Pol.

 

Deep Space Nine

20-sisko-with-baseball

Kapten/emissarie: Sisko. Eftertänksam och smart. Gimmick: Snurra på sin baseboll. Betyg: 5
Bemanning: Kira Nerys, Odo, Jadzia Dax, doktor Bashir, O’Brien, Worf kommer hit, Quark och sonen Jake Sisko.
Sju säsonger, 1993–1999.
Bäst: Det andliga temat och den stora konflikten bajorer/cardassier.
Biperson jag minns: Skräddaren/spionen Garak.

 

The Next Generation

Patrick-Stewart-Star-Trek

 

Kapten: Jean-Luc Picard. Rättrådig och . Tagline: Make it so! Betyg: 4
Besättning: Will Riker, Data, Deanna Troy, doktor Chrusher, Worf, Geordi LaForge, Will Crusher, Tasha Yar, O’Brien. Guinan, uråldrig person som spelas av Whoopi Goldberg.
Sju säsonger, 1987–1994.
Bäst: Klingonerna.
Biperson jag minns: Ensign Ro Laren.

*****

Datorrösten som hörs i alla serierna tillhör Majel Barrett. Hon spelar också Deanna Trois levnadsglada mamma Lwaxana, en karaktär som har fler bottnar än man först tror. Dessutom är hon med i Deep Space Nine, i en fin scen med Odo i hissen. Majel Barrett var gift med Star Treks skapare Gene Roddenberry.

*****

En nackdel med att se i fel ordning är att vi redan vet saker som att den hopplöst osäkre Barclay i TNG kommer tillbaka och räddar hem hela Voyager. Men det gör inte så fasligt mycket. Flera personer återkommer på olika sätt, och i andra fall bara skådisarna.

*****

Original-serien har vi inte sett, men misstänker att den är alltför daterad. Men kanske ändrar vi oss?

 

Annonser

Read Full Post »

octaviaebutlerJenny på Kulturdelen har varit på Fantastika-kongress och lyssnat på en panel om Octavia E Butler. Läs här!

Read Full Post »

I sin Meditationer skriver Lars Gustafsson mestadels om filosofi och fysik och tidsparadoxer och när någon/något övergår i att bli någon/något annan/annat . Och om science fiction. H G Wells är en stor favorit, och filmen The Body Snatchers som han fick recensera för Vestmanlands Läns Tidning i sin ungdom.
Och så:

transporterrummet

Men jag tror att han har fel. Originalet beamas ner, cell för cell.

Read Full Post »

STNGDen kändes lite väl daterad i början, tyckte framför allt sambon. Men efter ett par säsonger kommer den igång och nu när vi hunnit en bit in i fjärde så kan vi konstatera att det är en riktigt stark säsong. Många far-son-relationer framför allt i början, så att jag började undra om manusförfattarna bearbetar något? Men även en systerrelation när den döda besättningsmedlemmen Tashas syster dyker upp, och på det stora hela mycket personlig utveckling på olika håll och kanter.
Bilden är vald för att Guinan, Whoopi Goldbergs karaktär, är med här. Hon spelar en uråldrig bartender med stor människokännedom..

Worf känner jag ju sen förut, och jag gillar klingonerna (vilket jag inte är ensam om), och Data, androiden, blir fort en favorit med sina exakta uppgifter och sin kamp för att förstå vad som driver människorna. Deanna Troi, betazoiden, gillar jag också, särskilt när hon inte alltid är klok och inkännande. Dessutom blir jag mer och mer förtjust i Jean-Luc Picard. Han har gått från det trubbiga till att få större djup, inte minst i ett avsnitt där han besöker sin bror.

 

Read Full Post »

blackamazonDet här är science fiction av actiontypen: vänskap, lojalitet, strid, och sexuell attraktion. Medeltid fast på Mars, ungefär. Ciara är en äkta sköldmö, men det är Eric John Stark som berättar historien. En reko kille.

På mitt omslag står det också ”and other tales from the pulps”, och en av dem visar sig vara A World is Born som jag skrivit om här. Så finns det en tredje novell, Child of the Sun, som handlar om en motståndsrörelse som vill slippa ”lycka” och vars ledare flyr med en vacker kvinna och en mystisk person och upptäcker en ny planet. På denna planet finns ett slott. Suck.

Omslaget är det bästa med denna bok! Annars är jag inte särskilt imponerad av Leigh Brackett, måste jag säga.

 

Read Full Post »

iggy pop dsnIggy Pop spelar en vorta som kidnappar Quarks och Roms mamma, Moogie. Vi missade att det var han när vi såg avsnittet, synd! De där renodlade Ferengiavsnitten var aldrig våra favoriter, men Iggy Pop är Iggy Pop förstås.
Å andra sidan så missade han som listade 10 celebrities starring in Star Trek att Sarah Silverman är med i Voyager, som jag gladde mig åt här.

Read Full Post »

Det är förstås helt fel ordning att börja med att se den fjärde och sista filmen med karaktärerna från Next Generation, innan vi sett serien. Men nu blev det så.
Historien handlar på en filosofisk nivå om var gränserna går mellan ett jag — och ett på dna-nivå identiskt jag, när Jean-Luc Picard möter sin klon. Dessutom plockar NG-gänget ihop en tidigare prototyp till Data, som ligger utslängd med armar, ben och huvud på en planet. Androiden lystrar till namnet B-4 (before) och är en tydligt taffligare version, som Data försöker hjälpa med att överföra sina minnen.

Sättet att berätta en historia inuti en likadan historia påminner mycket om vad Jesus gör i Markusevangeliet. Jag läser Markusevangeliet för alla nu i påsktid, med väldigt spännande och intressanta förklaringar av Tom Wright, men den skriver jag mer om sen.

Detta med gränserna mellan Jaget och Den Andre var också anledningen till att jag lånade hem den franske filosofen Emmanuel Levinas, men hans lilla föreläsningsbok Tiden och den Andre var tyvärr inte vad jag hoppats på. Alltför färgad av sin tid, fransk efterkrigstid med existentialismen och marxismen, och mycket om Döden och det Kvinnliga som det Annorlunda, vilket förstås får mig att förstå Simone de Beauvoirs val av titel på Det andra könet bättre. De umgicks uppenbart i samma kretsar. Men Levinas har sina poänger, det har han.
”Ni får förlåta mig att jag än en gång återvänder till Shakespeare som jag tidigare rådbråkat under dessa föreläsningar. Men det verkar ibland på mig som om hela filosofin inte är något annat än en meditation över Shakespeare.”

Jag ser fram emot att börja se Star Trek: Next Generation.

Read Full Post »

Older Posts »