Deckaren jag valt ut för min lediga dag, Djävulen i spegeln av Lesley Horton, visar sig vara på sin höjd sådär, ingen utmaning. Att kasta tjejkast, texter om feminism och rättvisa, av Iris Marion Young visar sig innehålla lite för många ord som ”aggregat”, ”metodologisk” och ”antiessensialistisk”. För mycket utmaning. Även om jag tycker att resonemanget hon för om Förtryckets fem ansikten – exploatering, marginalisering, maktlöshet, kulturell dominans och våld – är intressant.
Vad gör man då?
Jo, man faller tillbaka på Mördande reklam, som jag redan läst minst tre fyra gånger. En copywriter på en ansedd Londonfirma har fallit död ner i spiraltrappan. Under namnet Job Bredon tar Lord Peter Wimsey över hans jobb och ska luska ut om det var mord, och isåfall hur och av vem. Lord Peter och Dorothy Sayers är i högform! En av de allra bästa, trots att inte Harriet Vane är med. Dessutom med fina små förklaringar av översättaren om vad ”copywriter” och ”layout” är. Det var en annan tid…
Uppdatering: Djävulen i spegeln var inte alls bra. Strunta i den.
————————–
Läs även andra bloggares åsikter om Djävulen i spegeln, Lesley Horton, Iris Marion Young, Att kasta tjejkast, Dorothy Sayers, Mördande reklam, Lord Peter Wimsey
snowflakes in rain 