Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘poesi’

dagStararnas nebulosor
virvlar förbi
i den kalla rymden

Träden, vattnen, månskäran
allt denna kväll
i skälvande osmos

Att vara andra till lags?
Det är med dig själv
du måste leva.

Dag Hammarskjöld
13.9.59
(Ur en längre dikt)

Annonser

Read Full Post »

crazybravePassion poesi musik rytm. Öst nord väst syd. Rädslan. Kärleken. Våldet. Hatet. Glädjen. MYSTIKEN.

Joy minns sig själv som bebis, ja innan hon blev till. Hon minns musiken på sin fars bilstereo, och sången hennes mor sjöng. Det var så Joy väcktes till liv. Hon beskriver sina föräldrar som eld och vatten, de älskar varandra och sina fyra barn. Men pappan kan aldrig sluta med andra kvinnor. Det blir skilsmässa, och en rad friare intresserar sig för mamman. Hon väljer fel. En man som är snäll och glad före giftermålet, men sen kommer bältet och revolvern fram.

Magin, det andliga. Joys vägledare, hennes Vetskap, som hon inte lyssnar på när det handlar om att följa med i en bil där kompisen med pojkvän ska dricka öl och fara till en fest. Hon upptäcker alkoholens förmåga att tvinga bort verkligheten ur medvetandet, och tar sig hem med en skjuts när kompisen dumpat henne. Joy har inga pengar så hon får betala på annat sätt.

Tack och lov lyssnar hon när Vetskapen avråder från rymningsförsök till hippiekollektiven i Kalifornien. Där kunde Joys liv ha slutat i en rännsten av en överdos, men så blev det inte. Istället kommer hon in på en skola i Santa Fe, med särskild inriktning på indianungdomar. Hon uttrycker sig i ord och bilder, men musiken och sången har slagits ur henne för många år framåt.

Det här är en sån bok som jag vill ympa in i mitt blodomlopp. Kraften! Det oändligt vackra, sköra, som överlever och blomstrar och växer sig starkare och säkrare. Hur Joy finner sin röst. Det tar sin tid, hon gör om samma misstag som sin mor och lever med destruktiva män, alkoholen flödar. Barnen kommer tidigt. De måste ha mat och kläder. Efter att ha slängt ut sin man nummer två blir Joys hus en tillflyktsort för andra misshandlade kvinnor. Det sågs inte med blida ögon av rörelsen, American Indian Movement, som tyckte att det inte fanns plats för individuella problem när den stora kampen skulle föras. Joy kämpar också mot panikattacker. Det som till slut räddar hennes liv är poesin. Hennes poesi som jag skrivit om här.

Det är så bra så bra så bra så bra. Och hemskt. Och bedårande fantastiskt. Och djupt. Och andligt. På köpet lite mer historiskt också, om oljefyndigheterna i Oklahoma som hittades på indianterritorium och gjorde familjen Harjo välbeställd. Det sipprade sen ner till cirka 30 dollar i månaden för Joy och hennes syskon.

Read Full Post »

Detta är kvinnan som hänger från fönstret på
trettonde våningen. Hennes händer har vitnat
av trycket mot hyreshusets betonglist. Hon
hänger från fönstret på trettonde våningen i östra Chicago,
med en flock fåglar kretsande över huvudet. De kunde
vara en gloria, eller en glasstorm som strax ska krossa henne.

Hon tror att hon kommer att bli fri.

Joy-HarjoDet här är inledningen på Joy Harjos kanske mest kända dikt, Kvinnan som hänger från 13:e våningen. Den ingår i samlingen She had some horses från 1983. Översättningen är gjord av Stewe Claeson, och det är bokförlaget Tranan som ger ut ett urval av Joy Harjos poetiska och prosalyriska produktion under 20 års tid. Det är en kulturgärning, tack för den!
Ändå misstänker jag att det vore ännu starkare som läsare att följa Noni Daylight i She had som horses, eller att läsa hela den självbiografiska A map to the next world. ”Min far slog oss inte för att han hatade oss. Han slog oss för att han hatade sig själv.”
Joy Harjo räknar sig till Creekindianerna och deras historiska öde — SKAMMEN — bildar fond till Harjos författarskap. I likhet med Sherman Alexie väjer inte Harjo för våldet och alkoholismen, men det är vackert också. Kartan över nästa värld skriver hon till ett av sina barnbarn. Det är inte ovanligt med dikter till familjemedlemmar, vänner och en till Charlie Parker.
I Claesons fylliga förord får jag veta att Joy Harjo även är saxofonist och estradpoet. Det märks på rytmen i dikterna, upprepningarna, den orala traditionen. Vissa rester av Navajo och Hopi-myter känner jag igen från Hillermans böcker.
Den svenska bokutgåvan är väldigt vacker, men Tranan gör ett misstag som inte har med ett foto på Joy Harjo. Det är först när jag möter hennes blick (vilken blick!) som jag inser att jag självklart måste veta mer om och läsa (mer) av henne.
———————————-
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Read Full Post »

Dorothy L Sayers citerar William Blake (de tre första verserna i The Tyger) i sin Mind of the Maker. Men jag kan bara tänka på The Mentalist som vi följer slaviskt, där denna dikt spelar stor roll för Red John. Och en annan person har citerat densamma, kan han vara… ? Detta hade vi en livlig diskussion om häromdagen, min yngste son och jag.
The_Tyger_BM_a_1794
Tyger! Tyger! burning bright
In the forests of the night,
What immortal hand or eye
Could frame thy fearful symmetry?

In what distant deeps or skies
Burnt the fire of thine eyes?
On what wings dare he aspire?
What the hand dare sieze the fire?

And what shoulder, & what art.
Could twist the sinews of thy heart?
And when thy heart began to beat,
What dread hand? & what dread feet?

What the hammer? what the chain?
In what furnace was thy brain?
What the anvil? what dread grasp
Dare its deadly terrors clasp?

When the stars threw down their spears,
And watered heaven with their tears,
Did he smile his work to see?
Did he who made the Lamb make thee?

Tyger! Tyger! burning bright
In the forests of the night,
What immortal hand or eye
Dare frame thy fearful symmetry?

1794

Mentalist
The Mentalist handlar om den forne bedragaren Patrick Janes jakt på Red John som mördade Janes fru och dotter. Jane är nu konsult åt en grupp poliser under ledning av Theresa Lisbon, där han använder sina förmågor som är manipulativa, psykologiska, uppmärksamma, men på intet vis paranormala. ”There is no such thing as a psychic.”
Beroendeframkallande serie som gjord för spekulationer och konspirationsteorier, där en av behållningarna är samspelet mellan Jane och Lisbon. (Jag är ju en sucker för starka relationer mellan ljushåriga män och mörkhåriga kvinnor. Helst när de inte hoppar i säng med varandra.)
—————————
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

Read Full Post »

Wislawa Szymborska
Wislawa blir den sista, jag lovar. Jag vet att det är idiotiskt och farligt att röka. Men hon är ju så söt. var så söt.

Read Full Post »

opstad2opstad1

Tänk att lite norsk poesi skulle komma till just mig. En liten tunnis från Ellerströms, översättningar till svenska av Marie Lundquist.
Jag faller pladask.
————————
Läs även andra bloggares åsikter om ,

Read Full Post »

På förmiddagen väntas kyla och dimma.
Från väster
drar ett regnområde in.
Sikten blir mindre god.
Väglaget halt.

Efterhand, under dagens lopp,
kan det klarna lokalt
på grund av en högtrucksrygg från norr.
Men vid växlande byig vind
är dte varning för storm.
Dagen efter — utan oss

På natten
spricker molntäcket upp i så gott som hela landet,
bara i sydost
är nederbörd inte utesluten.
Temperaturen sjunker märkbart,
lufttrycket, däremot, stiger.

Följande dag
ser ut att bli solig,
fast de som ännu lever
bör bära paraply.

Wisława Szymborska blev 88 år. I en kort text i Svenskan finns ett underbart citat från hennes översättare Anders Bodegård: Hon var en människa som väntade sig överraskningar av livet hela tiden. (Så vill jag leva!) Dessutom gillade hon hattar.

Jag har ingen aning om vilken dikt hon läser här eller vad den handlar om. Men bilden är livlig och fin.
————————————-
Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Read Full Post »

Older Posts »