Star Trek-året är till ända

Sådärja, nu har vi tittat igenom Star Trek The Next Generation också. Sista säsongen innehöll tyvärr en del riktiga bottennapp/utfyllnadsavsnitt, men på det stora hela har den varit bättre än vad vi trodde.
Sommaren 2015 till sommaren 2016 har vi sett:

Star Trek Voyager

Kapten: Kathryn Janeway. Diplomatisk och handlingskraftig. Tagline: ”Do it!” Betyg: 5
Besättning: Tuvok, Chakotay, Tom Paris, B’Elanna Torres, Doktorn, Harry Kim, Neelix, Kes, Seven of Nine.
Sju säsonger, 1995–2001.
Bäst: Relationen Janeway–Seven of nine

 

Star Trek Enterprise

Kapten: Jonathan Archer. Lättstött och benägen för rallarsvingar. Betyg: 2
Besättning: Trip, T’Pol, Phlox, Reed, Hoschi Sato, Mayweather.
Fyra säsonger, 2001–2005.
Bäst: Relationen Trip–T’Pol.

 

Deep Space Nine

Kapten/emissarie: Sisko. Eftertänksam och smart. Gimmick: Snurra på sin baseboll. Betyg: 5
Bemanning: Kira Nerys, Odo, Jadzia Dax, doktor Bashir, O’Brien, Worf kommer hit, Quark och sonen Jake Sisko.
Sju säsonger, 1993–1999.
Bäst: Det andliga temat och den stora konflikten bajorer/cardassier.
Biperson jag minns: Skräddaren/spionen Garak.

 

The Next Generation

 

Kapten: Jean-Luc Picard. Rättrådig och . Tagline: Make it so! Betyg: 4
Besättning: Will Riker, Data, Deanna Troy, doktor Chrusher, Worf, Geordi LaForge, Will Crusher, Tasha Yar, O’Brien. Guinan, uråldrig person som spelas av Whoopi Goldberg.
Sju säsonger, 1987–1994.
Bäst: Klingonerna.
Biperson jag minns: Ensign Ro Laren.

*****

Datorrösten som hörs i alla serierna tillhör Majel Barrett. Hon spelar också Deanna Trois levnadsglada mamma Lwaxana, en karaktär som har fler bottnar än man först tror. Dessutom är hon med i Deep Space Nine, i en fin scen med Odo i hissen. Majel Barrett var gift med Star Treks skapare Gene Roddenberry.

*****

En nackdel med att se i fel ordning är att vi redan vet saker som att den hopplöst osäkre Barclay i TNG kommer tillbaka och räddar hem hela Voyager. Men det gör inte så fasligt mycket. Flera personer återkommer på olika sätt, och i andra fall bara skådisarna.

*****

Original-serien har vi inte sett, men misstänker att den är alltför daterad. Men kanske ändrar vi oss?

 

Read Full Post »

Star Trek: The Next Generation

Den kändes lite väl daterad i början, tyckte framför allt sambon. Men efter ett par säsonger kommer den igång och nu när vi hunnit en bit in i fjärde så kan vi konstatera att det är en riktigt stark säsong. Många far-son-relationer framför allt i början, så att jag började undra om manusförfattarna bearbetar något? Men även en systerrelation när den döda besättningsmedlemmen Tashas syster dyker upp, och på det stora hela mycket personlig utveckling på olika håll och kanter.
Bilden är vald för att Guinan, Whoopi Goldbergs karaktär, är med här. Hon spelar en uråldrig bartender med stor människokännedom..

Worf känner jag ju sen förut, och jag gillar klingonerna (vilket jag inte är ensam om), och Data, androiden, blir fort en favorit med sina exakta uppgifter och sin kamp för att förstå vad som driver människorna. Deanna Troi, betazoiden, gillar jag också, särskilt när hon inte alltid är klok och inkännande. Dessutom blir jag mer och mer förtjust i Jean-Luc Picard. Han har gått från det trubbiga till att få större djup, inte minst i ett avsnitt där han besöker sin bror.

 

Read Full Post »

Iggy Pop i Deep Space Nine

Iggy Pop spelar en vorta som kidnappar Quarks och Roms mamma, Moogie. Vi missade att det var han när vi såg avsnittet, synd! De där renodlade Ferengiavsnitten var aldrig våra favoriter, men Iggy Pop är Iggy Pop förstås.
Å andra sidan så missade han som listade 10 celebrities starring in Star Trek att Sarah Silverman är med i Voyager, som jag gladde mig åt här.

Read Full Post »

Star Trek Nemesis, Markusevangeliet, Emmanuel Levinas, Jaget och den Andre.

Det är förstås helt fel ordning att börja med att se den fjärde och sista filmen med karaktärerna från Next Generation, innan vi sett serien. Men nu blev det så.
Historien handlar på en filosofisk nivå om var gränserna går mellan ett jag — och ett på dna-nivå identiskt jag, när Jean-Luc Picard möter sin klon. Dessutom plockar NG-gänget ihop en tidigare prototyp till Data, som ligger utslängd med armar, ben och huvud på en planet. Androiden lystrar till namnet B-4 (before) och är en tydligt taffligare version, som Data försöker hjälpa med att överföra sina minnen.

Sättet att berätta en historia inuti en likadan historia påminner mycket om vad Jesus gör i Markusevangeliet. Jag läser Markusevangeliet för alla nu i påsktid, med väldigt spännande och intressanta förklaringar av Tom Wright, men den skriver jag mer om sen.

Detta med gränserna mellan Jaget och Den Andre var också anledningen till att jag lånade hem den franske filosofen Emmanuel Levinas, men hans lilla föreläsningsbok Tiden och den Andre var tyvärr inte vad jag hoppats på. Alltför färgad av sin tid, fransk efterkrigstid med existentialismen och marxismen, och mycket om Döden och det Kvinnliga som det Annorlunda, vilket förstås får mig att förstå Simone de Beauvoirs val av titel på Det andra könet bättre. De umgicks uppenbart i samma kretsar. Men Levinas har sina poänger, det har han.
”Ni får förlåta mig att jag än en gång återvänder till Shakespeare som jag tidigare rådbråkat under dessa föreläsningar. Men det verkar ibland på mig som om hela filosofin inte är något annat än en meditation över Shakespeare.”

Jag ser fram emot att börja se Star Trek: Next Generation.

Read Full Post »

Sista avsnittet Deep Space Nine

Ett dubbelavsnitt avslutar säsong sju, som började starkt men sen förlorade sig i enskilda tramsigheter innan den kom på rätt spår igen, det vill säga huvudspåret med den stora striden mellan Starfleet/Federation/Bajor/Klingon/Romulan å ena sidan mot Dominion/Jem’Hadar/Cardassian/Breen.

Ikväll ser vi slutet!

Mer att läsa här.

Read Full Post »

Min födelsedagspresent

Började se om alla Red John-avsnitt, men sen ville jag se fler med bifigurerna Bosco och LaRouche som jag gillar skarpt, och hips vips ville jag se om alla…

De håller. Älskar samspelet Jane–Lisbon.

Read Full Post »

Deep Space Nine

Vi har hunnit in i säsong fem av DS9 och är mycket goda vänner med kapten Sisko, major Kira, Odo, Dax, doktor Bashir och chief O’Brien, ja till och med Quark börjar man ju gilla till slut. Jake är en fin kille, jag gillar far-sonrelationen Sisko.
Deep space nine är en rymdstation, belägen vid ett stadigt återkommande maskhål, så dit kommer alla möjliga figurer. De flesta besöker Quarks, baren som ägs av den girige ferengin som hunsar sin bror Rom och brorson Nog, och alla anställda daboflickor förstås.
Kapten Sisko är änkling och den som lugnt och bestämt styr över stationen som tidigare varit under cardassisk ockupation. Hela planeten Bajor och några till delade detta öde, och den konflikten mellan cardassier och bajorer ligger under ytan hela tiden. På stationen finns en enda cardassier, skräddaren och förmodade spionen Garak, som spelar så bra att man måste gilla honom trots att han torterat folk. Till och med Odo, säkerhetschef och changeling, som en gång råkar ut för detta verkar förlåta Garak.

Jag tycker att DS9 går på djupet med teman som: lojalitet, skuld, skam, förlåtelse, utanförskap, arv, andlighet, och en hel rad andra ”mänskliga” ämnen (även om många är allt annat än mänskliga). Till exempel är Odo länge den ende i sitt slag, ingen annan är så avvikande som han. Även klingonen Worf som kommer in i säsong fyra är utanför, uppvuxen bland människor, utstött av sina egna. Och en stackars tjej som råkar vara född av en bajoriska med cardassiern Gul Dukat till far.  Som gammal motståndskvinna har major Kira gjort saker som får efterverkningar långt senare. Hon försöker hjälpa sina gamla kamrater, och slits mellan lojaliteten till rebellerna och till Federationen.  Jadzia Dax är en trill och har levt i flera livstider, kaptenen kallar hennje ”old man” och de är bästa vänner. Jag gillar också den bajoriska religionen, tron på profeterna och maktkampen mellan de som känner sig kallade att tolka profeternas vilja. Det enda vi suckar högt över här hemma är den usla personkemin mellan makarna O’Brien.

Apropå klippet så är det ovanligt att kaptenen går till handgripligheter. Och jag har flera andra favoriter också. Men Avery Brooks som spelar Benjamin Sisko och Andrew Robinson som spelar Garak är två riktigt bra skådisar.

ps Quark spelas av Armin Shimerman som är den elake rektorn i Buffy. Han är också bra.

Read Full Post »

Helg med två herrar

Sent omsider håller jag på att omvärdera Stig Larsson. Börjar med att se dokumentären om honom som finns på youtube, och tycker mycket om den. Särskilt när han är uppe i Västerbotten och berättar om sin uppväxt utanför Skellefteå och träffar sina kusiner. Han är mycket skröplig. Käkar massor av mediciner och opereras för hjärtat. En av Stig Larssons mångåriga goda vänner är Horace Engdahl, som också är med på ett hörn i filmen.
Därefter är steget inte långt till SVT-programmet Min Sanning med densamme Horace, som finns på Play ett par veckor till. Han säger flera intressanta saker som jag gärna fått fördjupade, men intervjuaren förmår inte ta vara på dem. Hon är annars bra i politiska program tycker jag, men här funkar den där lite hetsiga stilen dåligt och jag önskar att hon läst fler böcker av Engdahl och trängt djupare in i hans tankevärld, nu blir det onödigt ytligt om folkligt/elit, debattklimatet, och skilsmässan som han ändå inte vill tala om.

De numera klassiska orden om att bo i Berlin/Tyskland; ”ett Sverige för vuxna”, är fortfarande så klockrena och får mig att längta efter just vuxna resonemang och tankar.

Read Full Post »

Vinter-tv: Weissensee

Vi kom sent igång med Weissensee, den har flutit omkring där i ögonvrån ett par år innan vi slog till på ett dvd-köp. Och först blev vi nog lite besvikna, det var ju – ä-hum – så mycket om kärlekshistorien mellan Julia (dotter till regimkritisk sångerska) och Martin (son till Stasi-höjdare). Det blev lite tjatigt med deras passionerade göra slut-scener och återföreningar. Och måste Falk vara skyldig till precis allt djävulskap?
Men serien blev bättre och bättre, och allra bäst är den nu när muren har fallit men det fortfarande är kaos och maktkamper. Det är lätt att glömma bort hur saker och ting stod och vägde, diktaturen upplöstes inte så lätt. Stasiofficerare steg i graderna eller rasade ut ur systemet, kolloboratörer avslöjades och hatades, människor begick självmord, andra tvingades omvärdera allt de trott på, och så den ständiga frågan: Hur skulle Sovjetunionen agera? Hur långt kunde det gå?
Nu är vi precis i fas med vad som visas på SVT, så kanske bänkar vi oss framför ång-tv:n ikväll.

Read Full Post »

Star Trek Enterprise

Jag var beredd att strunta i den efter en säsong, alldeles för enkel och full av rallarsvingar, men sambon har större tålamod med kaptener som måste vara hjältar i vartenda avsnitt, så nu är vi på sluttampen av fjärde och sista säsongen av Star Trek Enterprise. Och jag måste erkänna att den lyfte i tredje säsongen, som hade en sammanhållande handling. Jag gillar även många avsnitt i fjärde. Och så gillar jag relationen mellan T’Pol och Trip, mums!

Doktor Phlox är också en favorit:

Read Full Post »

Höstens bästa nyhet: Gilmore Girls kommer tillbaka!

Tjoho! Det blir fyra nya 90-minuters avsnitt. Nyheten kan läsas i The Atlantic.  Det där att det varit bråk mellan bolaget och Amy Sherman-Palladino hade jag inte förstått, men att sista säsongen var tristare och så det där jättefåniga frieriet av Logan till Rory, plus en känsla av att det gick på repeat… nu fattar jag ju.
Så nu längtar jag efter er: Rory och Emily och Lorelai och Sookie och Luke och Michel och alla andra sköna knäppskallar i Stars Hollow. Morfarn har dött, tråkigt nog. Nyårsafton 2014. Så det blir intressant att se hur Emily hanterar tillvaron som änka. Bara fredagsmiddagarna är kvar!

Read Full Post »

Star Trek Voyager — abstinensen!!

Åh så bra de sista säsongerna, sex och sju, har varit. Gripande, med djupa existentiella frågor om att vara en individ, om vad det är att vara hemma eller höra till, lojalitet, vänskap, kärlek. Rädsla och att överkomma rädslan. Tillit. Jag har gråtit flera gånger, jag säger bara:  när Neelix lämnar och de står där allihop i korridoren. Och Tuvok ”dansar”. *böl*

Varvat med tramsiga avsnitt, och såna där lite smartare med tekniken i huvudrollen och tidsparadoxer. Jag älskade avsnittet där Voyager är uppdelat i olika tidskikt, och Chakotay är den ende som kan gå emellan. Dels för att vi får tillbakablickar från åren som gått, med skilda verkligheter, dels och framför allt för att Chakotay är tvungen att få kapten Janeway att lita på honom, och han lyckas med det. Hon är så bra, hon väljer ofta att lita på folk i omöjliga situationer vid exakt rätt tillfälle. Scenen när hon frågar: You said we’re close, but exactly — how close? Han svarar: There are some barriers we never cross. * (Ungefär, jag minns nog inte precis ordagrant.)

I andra lägen är det Tuvok som står henne närmast, som när Kes kommer tillbaka. Det tycker jag var ett så sorgligt avsnitt för jag trodde att Kes skulle leva lycklig för alla tider. Och så förstås den oförglömliga Seven of Nine. Man måste ju älska henne. Hon har smugit sig in i vårt vardagsspråk här hemma:
— Your logic is flawed. (Kan även sägas av Tuvok)
— Resistance is futile.
— (Whatever) is irrelevant.

Och så Kim och Tom Paris och B’lanna… och Doktorn! Mer självgod än så går det inte att bli.

Nu är äventyret över, och tillvaron blir grå och trist. Alla dagar när jag längtat hem från jobbet för att höra Janeway säga: Do it!
Men vad i all världen ska vi göra nu?

Read Full Post »

Tv-tips: Bloodline

Hoppsan, kom på att jag glömt att skriva om det här starka familjedramat: Bloodline.

Fruktansvärt bra skådespeleri, högsta klass! Människor skalas av i lager efter lager, den du gillat börjar du tycka illa om för att sen tycka om igen.

Sissy Spacek  och Sam Shepard har ett hotell och fyra barn. Ett barn är ansvarstagande och hjälpsam, försöker göra alla trygga och lyckliga. Ett annat är det svarta fåret som alltid ställer till saker och väcker ont blod. De två yngsta är mittemellan.

Mörkt drama, för alla som älskar familjehemligheter med flera twistar. Och, som sagt, lysande skådespeleri. Det är inte ofta man ser så starka prestationer, så det är bara att njuta.

 

Read Full Post »

Vad vi kollar på? Star Trek Voyager!

Vi kör ett maraton i sommar och är nu i början  på säsong fem. I säsong tre hoppade jag till av att få se först Buffys onda rektor på Sunnydale High, han som blir en gigantisk orm, och sen när Sarah Silverman dyker upp som gästspelare i ett dubbelavsnitt när de reser tillbaka i tiden till 1996 års Kalifornien. Kul!
Annars är det många grottor i de första säsongerna.

Jag har många favoriter, Doktorn och Kes (saknad!), och Tuvok förstås, och Chakotay… men bäst av alla är kaptenen. Här i en formidabel attack på skeppet som helöa tiden ändrar historien, efter att ha genomlevt ett helvetesår med en splittrad besättning och många döda satsar Kathryn Janeway allt:

I säsong tre märktes det att de försökte få till lite mer kärlek och sex, men det lyckades inte riktigt förrän Seven of Nine gör entre. Fantastisk karaktär!

Extremt långa arbetsdagar hade de på inspelningarna, berättar Kate Mulgrew i detta klipp.

Och här möts två kaptener:

Read Full Post »

Sommar-tv: Orange is the new black

Det är så många skämt och så mycket snabbkäftad komedi i första halvan av säsong tre att jag/vi tänker att vi ska släppa serien. Ingenting händer, de bara tjafsar och är roliga. Ingen SVÄRTA.
Men så mot slutet börjar det bränna till! Och nu några dagar efter att vi tittat klart så tänker jag fortfarande på dem och undrar hur de har det.

Pennsatucky (Taryn Manning), Big Boo (Lea DeLaria) och Crazy Eyes/Suzanne (Uzo Aduba) storspelar. Jag älskar den oväntade vänskapen som växer fram mellan Pennsatucky och Big Boo. De har de klart bästa dialogerna också.

Trots min längtan efter svärta är det mest vackra ögonblicksbilder jag bär med mig. När Taystee inser att hon är The Mom nu. Och när Black Cindy svävar i vattnet. Jag har aldrig gillat henne, men nu plötsligt gör jag det. Och den delen med Sosos depression växer fram till ett av de viktigaste temana under säsongen.
Slutavsnittet är formidabelt. Två av favoriterna får dock inte uppleva det.

Read Full Post »