Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘Klassiska kvinnor’ Category

Dagens största igenkänning i Melodikrysset stod den här melodin för. 🙂
Text och musik av Alice Tegnér, född 1864, som skrivit och komponerat pärlor som vi alla kan: När Lillan kom till jorden, Blåsippan ute i backarna stå, Mors lilla Olle, Ekorrn satt i granen… en helt makalös visskatt!
I söndags gick ett radioprogram om Alice Tegnér, och imorgon kommer del två. 14.00 i P2. Del ett går att lyssna på HÄR och när jag gör det så måste jag leta fram min gamla Nu ska vi sjunga (ärvd efter mormor) och bli riktigt, riktigt nostalgisk. ÅH!


Med illustrationer av Elsa Beskow, här pratar vi kulturelit. 🙂
Alice Tegnér har skrivit ”vuxenmusik” också, och var veckans tonsättare i P2 denna vecka. Och hon uttalade sitt namn A-liis, (kort A, långt i) för så gjorde man på den tiden.
————————————
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Annonser

Read Full Post »

cranfordMrs Gaskell var en känd person i 1800-talets litterära England. Hon var god vän med Charlotte Brontë, vars biografi hon också skrev. Elizabeth Gaskell medverkade också i Charles Dickens tidning.
Cranford är en rad historier från en småstad, befolkad av fattiga fina damer. De styrs av sociala konventioner, och blir störda när något eller någon som inte passar in dyker upp. I de första kapitlen uppstår en litterär konflikt, mellan en major som gillar Dickens och en fin fröken som föredrar Dr Johnson.
Det är lättsamt och kvickt skrivet, och jag tycker mycket bättre om Mrs Gaskell i Cranford än när jag läste den långrandiga Mary Barton. Vid ett tillfälle kommer sentimentaliteten smygande och jag får pressa mig igenom. Men det är det värt för Cranford är angenäm läsning! Ett tillfälle när Miss Matty blir ruinerad men betalar en helt okänd mans bankcheck så han kan köpa en vacker sjal till sin fru är så väldigt fint beskrivet. Berättaren som iakttar och beskriver på ett finurligt humoristiskt sätt får man inte veta mycket om, först i slutet av boken dyker namnet upp, det intetsägande Mary Smith. Men hon berättar levande och skarpsynt.

Cranford av Elizabeth Gaskell ingår i Ett hem utan böckers utmaning Klassiska kvinnor.

Read Full Post »

anne_bronteAnne Brontë var syster nummer tre i den oerhört begåvade familjen, där Charlotte skrev Jane Eyre och Emily Svindlande höjder. Jämfört med sina systrar måste jag säga att Anne har en lätthet i språket och en ljuvligt elak och pricksäker ironi som jag tycker är underbar.
Agnes Grey är en fattig ung kvinna som tar tjänst som guvernant. Först hos en riktigt vidrig familj med små monster till barn, sen hos en något mindre vidrig familj med äldre barn. Agnes själv är godhjärtad och gudfruktig, och står ut med att bli undanskuffad, förbigången och utsatt för utstuderade elakheter. En kvinnotyp som jag brukar bli irriterad på (jämför med Erika i Rosen på Tistelön), men här i Brontës tappning stör jag mig inte alls. Det måste vara ironin som är skillnaden.
På slutet av boken blir det lite för mycket trånande kärlek för min smak. En dialog där Agnes och en av hennes gamla elever talar om äktenskapet känns konstruerad, med påklistrad religiositet.
Flera andra recensenter kallar Agnes Grey för chick lit, och de har en poäng i det, tycker jag.

Detta är bok nummer två i Ett hem utan böckers Klassiska kvinnor-utmaning.

Read Full Post »

Jag är säkert inte den enda som hittat ett mej från adlibris och Eva Bonniers klassikerklubb i boxen. Och jag är bergsäker på att hon läst om Ett hem utan böckers Klassiska kvinnor-utmaning. Första boken ut är nämligen Anne Brontës Agnes Grey, alltså precis den bok vi ska läsa nu, och som jag hade lite besvär att få tag i. Smart tänkt, Eva! (Eller kanske mer troligt, någon som är anställd hos Eva.)
De här klassiska kvinnorna ska vi läsa:
Mars-april: Anne Brontë – Agnes Grey (1847)
Maj-juni: Elizabeth Gaskell – Cranford (1853)
Juli-augusti: Fredrika Bremer – Hertha (1856)
September-oktober: George Eliot – Middlemarch (1871-72)
November-december: Victoria Benedictsson – Pengar (1885)
I januari-februari läste vi Emilie Flygare-Carlén – Rosen på Tistelön (1842), som jag tyckte först så här och sen så här om.
———————–
Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Read Full Post »

emilieflygarecarlenDet här är en kärlekshistoria och en mordhistoria i karg skärgårdsmiljö. Far och son Haraldsson är smugglare och vrakplundrare som slår ihjäl tullarna som jagar dem, och det brottet kastar sen sin skugga över deras och andras liv. Dit hör den sinnesvage brodern Anton, den vackra Gabriella (= Rosen på Tistelön), och Erika, som kommit till Tistelön som hjälp i huset.
Den mördade tullarens familj består av fru Katrina Arnman och hennes son Arve. Trots fru Katrinas starka, intuitiva (hennes mans döda kropp har aldrig återfunnits) motvilja mot Haraldssons, blir Arve intresserad av Gabriella. Det blir även kapten Rosenberg. En stackars krake till kvinnospillra, Josefina, blir kär i Arve.
rosen
Det jag gillar i boken är:
– skildringarna av samhället, hur människorna bor och lever, fattigdomen och hur Arve med mor startar handel och skola – mer sånt!
– dialogen, när Flygare-Carlén låter bli alla sina menande, lågande, suckande blickar och bara lägger ord i munnen på folk
– att den utspelar sig i skärgården
– partiet där Arve är och utbildar sig och han och mor Katrina skriver till varandra
– mor Katrina, hela hon.
– spänningen i smugglarpartierna, jakterna.

Det jag inte gillar:
– adjektivsjukan
– synen på kvinnligt och manligt
– att det blir för långrandigt

Det blev fler gillar än gillar inte, men sammantaget är jag nog ändå lite besviken, jag trodde jag skulle tycka bättre om den. Jag ville tycka bättre om den, efter att ha läst på om Flygare-Carlén. Nu ska jag läsa vad de andra tycker! Det verkar som att Martina har tänkt samla oss här.
————————-
Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Read Full Post »

Är det meningen att man ska sympatisera med Erika i Rosen på Tistelön? Milde tid vilken irriterande människa! Åh, så gooood, och tålmodig, och gudsfruktande och offervillig… När en otrevlig man vill gifta sig med henne och hon svarar nej säger han att hädanefter blir allt ont han gör hennes fel (eftersom hon inte gifter sig och har god inverkan på honom och gör honom god. Logik? Nej. Utpressning? Ja.) Sen när han går och begår ett fruktansvärt brott tycker hon att det är hennes fel, och så gifter hon sig med honom.
Urk.
Som tur är har det kommit in andra människor i boken nu, och de partier som handlar om dem tycker jag är jättebra, så den blir nog ändå läst i helgen denna bok.
Ingår i utmaningen Klassiska kvinnor.
———————
Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Read Full Post »

presenter1Jag känner mig så rik!
Har fått Mumin, Tove Janssons samlade serier del 1. Och sen råkade jag få en bok jag redan hade (Alfred och Emily, Doris Lessings fiktiva historia om hur hennes föräldrars liv kunde ha sett ut om inte första världskriget brutit ut). Men ett byte var raskt ordnat, vi gick till eminenta Åkerbloms bokhandel i Umeå och för samma peng fick jag där två Orson Scott Card: Shadow of the Hegemon och Shadow puppets (del två och tre i Shadowserien som fyller hålen mellan de jag hade sen förut), och två Penguin popular classics: The thirty-nine steps av John Buchan och Cranford av Elizabeth Gaskell. Med den sistnämnda är nu första halvåret av Klassiska kvinnor säkrat.

Read Full Post »

Older Posts »