Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Charlaine Harris’

realmurdersCharlaine Harris har varit my guilty pleasure ända sedan jag första gången plockade åt mig en Sookie Stackhouse på Pocketshop på Stockholms Central för bra många år sen nu. Jag har läst alla Stackhouse-böckerna, tre (fyra?) i Grave-serien, lika många i Shakespeare-serien, testade en Midnight och nu den första i Aurora Teagarden-serien. Men jag får kämpa för att läsa ut den. CH-läsningen har gått från lockande smågodis till: Nu är jag mätt.

Istället är det dags att börja göra sig av med dem. De första sju om Sookie Stackhouse har gått iväg till en ny ägare, men de sista sex (jag saknar visst en) har ännu inte hittat något nytt hem. Det får bli Myrorna då. (Jag har en stor utrensning och bokhylletömning på gång, kasse efter kasse har lämnat hemmet, men de här kändes lite synd att inte ge bort. Kanske har de haft sin tid?)

Read Full Post »

Midnight-CrossroadMidnight crossroad.

Här möts människor med hemligheter och ofta märkliga förmågor i en liten håla, mest bara en vägkorsning, i Texas. Här möts också världarna från ett par av Charlaine Harris andra serier: den piercade Manfred som är vän med Harper och Tolliver i Grave-serien, och Bobo som kommer från Shakespeare, Arkansas, och tränade karate med Lily Bard (Shakespeare-serien.) Här bor också så Manfreds granne Fiji som är traktens häxa, Lemuel som är något vampyrliknande och jobbar nattskiftet i Bobos pantbank, den dödligt mystiska Olivia, en ensamstående pappa med två tonårsbarn som inte vill vara med på bilder på internet.

Även temat är välbekant, med en högerextrem sekt som vill åt något, och kanske eller kanske inte mördar för att få fatt i det.

Jag vet inte om jag tycker att den här är tillräckligt originell för att jag ska vilja fortsätta med serien. Kanske har jag efter alla dessa år läst mig mätt på Charlaine Harris?

 

 

Read Full Post »

dead ever afterSå. Med fjortonde boken om Sookie Stackhouse går vi i mål, Charlaine Harris och jag. Harris packar in många av de karaktärer som passerat revy i tidigare böcker, och gör ett ambitiöst avslut. Det är den första boken (som jag minns det) där historien ibland berättas ur en annan synvinkel än Sookies, nämligen ett par män som säljer sina själar till en djävul.
Men inte blir det Bill. Det blir istället Sam. Det borde jag förstås ha förstått; dels för att då kan de få barn, dels med den stora dramatiska scenen där Sookie för Sam tillbaka från de döda i förra boken. Jag skyller min dåliga romantiska radar på att jag läst så mycket Modesty Blaise, och därför tror att kvinnor och män KAN ha starka vänskapsrelationer över könsbarriären.
Men jag unnar min favoritservitris denna varmblodiga kärlek och allt annat gott, som pedikyrer, läsning i solen och rejält med dricks på Merlotte’s. Tack för de här åren!
true-blood-finale1
——————————————
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Read Full Post »

justnuPå nattduksbordet ligger just nu dessa tre: En klassisk romersk filosof (Seneca är min favorit sedan jag såg ett program om honom för några år sen), en bok som jag fått (eller fått låna?) av min präst, den handlar om änglar och är skriven av en benediktinermunk, och så den allra sista boken om Sookie Stackhouse, vampyrfantasy från sydstaterna, skriven av Charlaine Harris som jag har oproportioneligt många böcker av.
Jag hoppas på att detta urval är ett bevis på min bredd och mitt öppna sinnelag och inte bara knasigt.

Read Full Post »

deadlockedVid senaste besöket på SF-bokhandeln insåg jag att Charlaine Harris faktiskt avslutat sin serie om den tankeläsande servitrisen Sookie Stackhouse i lilla Bon Temps där vampyrer, shapeshifters, varulvar, feer och diverse oknytt samlas. Jag föll ju för Sookie omedelbart och läste sen en hel hög innan jag började ledsna och det blev alltför tjatigt. Dessutom har jag aldrig riktigt kommit över det där med att det tog slut med Bill, så uppenbart den rätta döingen för henne.
Men jag slog till på del 13 och 14, och antingen är det jag som piggnat till efter avbrottet eller så är det Charlaine som spottat upp sig. I varje fall så är det roligt igen.
Sookie har ärvt ett magiskt föremål, en cluviel dor, från sin farmor. Den kan uppfylla en önskan. Många vill åt den, och så är det förstås en rad andra intriger både i vampyrhiearkin, varulvsditon, plus bland faes. Dessutom krisar det mellan Eric och Sookie, som jag så länge väntat på.
När Sookie till sist verkligen använder sin cluviel dor börjar jag böla. Sambon skrattar nästan ihjäl sig. Men är man sentimental så är man…

Read Full Post »

gravesecretI denna fjärde bok handlar det mycket om Harpers och Tollivers förflutna. Vi har fått glimtar förut, om tragiken med systern Camerons försvinnande, om föräldrarnas knarkande och vanvård, om småsystrarna som de äldre barnen försökte ta hand om. Framför allt om Cameron och saknade efter systern som harper ständigt känner. Här får vi veta mer, då Harper och Tolliver besöker småsykonen och Tollivers bror Mark, och då dessutom fadern/styvfadern dyker upp. Ovälkommen.
Historien i nutid handlar om en rik syskonskara där det visar sig att morfaderns hjärtattack var framkallad av någon, och dessutom finns det ett okänt barn som försvunnit. Okända och försvunna barn är ganska vanliga i Charlaine harris böcker, på det viset har hon axlat deckarmanteln från Agatha Christie med flera, även om Harris rör sig i helt andra miljöer. Sydstaterna, för det mesta.
Jag har tidigare skrivit om Grave sight men tydligen inte om tvåan och trean. Slött av mig!
————————————-
Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Read Full Post »

Shakepeare's TrollopNä, det här var nog den sämsta Charlaine Harris jag läst.
En av Lily Bards uppdragsgivare blir mördad på ett otäckt sätt. Det är Deedra, som genomgående beskrivs som den promiskuösa kvinnan i det lilla samhället.
Det finns alltid en dålig kvinna, men det är tråkigt när det är någon i släkten, säger hennes gammelmorfar. Och boken igenom är det mycket tjat om alla Deedras karlhistorier, utan att det leder någon vart rent detektivt.
Ett stickspår med att Lily blir misstänkt är bara dumt. Vem mördaren var förstod jag på ett tidigt stadium. Men även om jag inte gjort det så hade den här inte varit spännande ändå. Trist, trist.
——————
Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Read Full Post »

Older Posts »