Kanske min sista Charlaine Harris…

Charlaine Harris har varit my guilty pleasure ända sedan jag första gången plockade åt mig en Sookie Stackhouse på Pocketshop på Stockholms Central för bra många år sen nu. Jag har läst alla Stackhouse-böckerna, tre (fyra?) i Grave-serien, lika många i Shakespeare-serien, testade en Midnight och nu den första i Aurora Teagarden-serien. Men jag får kämpa för att läsa ut den. CH-läsningen har gått från lockande smågodis till: Nu är jag mätt.

Istället är det dags att börja göra sig av med dem. De första sju om Sookie Stackhouse har gått iväg till en ny ägare, men de sista sex (jag saknar visst en) har ännu inte hittat något nytt hem. Det får bli Myrorna då. (Jag har en stor utrensning och bokhylletömning på gång, kasse efter kasse har lämnat hemmet, men de här kändes lite synd att inte ge bort. Kanske har de haft sin tid?)

Read Full Post »

Charlaine Harris: Midnight Crossroad

Midnight crossroad.

Här möts människor med hemligheter och ofta märkliga förmågor i en liten håla, mest bara en vägkorsning, i Texas. Här möts också världarna från ett par av Charlaine Harris andra serier: den piercade Manfred som är vän med Harper och Tolliver i Grave-serien, och Bobo som kommer från Shakespeare, Arkansas, och tränade karate med Lily Bard (Shakespeare-serien.) Här bor också så Manfreds granne Fiji som är traktens häxa, Lemuel som är något vampyrliknande och jobbar nattskiftet i Bobos pantbank, den dödligt mystiska Olivia, en ensamstående pappa med två tonårsbarn som inte vill vara med på bilder på internet.

Även temat är välbekant, med en högerextrem sekt som vill åt något, och kanske eller kanske inte mördar för att få fatt i det.

Jag vet inte om jag tycker att den här är tillräckligt originell för att jag ska vilja fortsätta med serien. Kanske har jag efter alla dessa år läst mig mätt på Charlaine Harris?

 

 

Read Full Post »

Charlaine Harris: Dead ever after /Med spoiler!

Så. Med fjortonde boken om Sookie Stackhouse går vi i mål, Charlaine Harris och jag. Harris packar in många av de karaktärer som passerat revy i tidigare böcker, och gör ett ambitiöst avslut. Det är den första boken (som jag minns det) där historien ibland berättas ur en annan synvinkel än Sookies, nämligen ett par män som säljer sina själar till en djävul.
Men inte blir det Bill. Det blir istället Sam. Det borde jag förstås ha förstått; dels för att då kan de få barn, dels med den stora dramatiska scenen där Sookie för Sam tillbaka från de döda i förra boken. Jag skyller min dåliga romantiska radar på att jag läst så mycket Modesty Blaise, och därför tror att kvinnor och män KAN ha starka vänskapsrelationer över könsbarriären.
Men jag unnar min favoritservitris denna varmblodiga kärlek och allt annat gott, som pedikyrer, läsning i solen och rejält med dricks på Merlotte’s. Tack för de här åren!

——————————————
Läs även andra bloggares åsikter om Sookie Stackhouse, Sam Merlotte, Charlaine Harris, urban fantasy, sydstaterna,

Read Full Post »

Är jag bred eller knäpp?

På nattduksbordet ligger just nu dessa tre: En klassisk romersk filosof (Seneca är min favorit sedan jag såg ett program om honom för några år sen), en bok som jag fått (eller fått låna?) av min präst, den handlar om änglar och är skriven av en benediktinermunk, och så den allra sista boken om Sookie Stackhouse, vampyrfantasy från sydstaterna, skriven av Charlaine Harris som jag har oproportioneligt många böcker av.
Jag hoppas på att detta urval är ett bevis på min bredd och mitt öppna sinnelag och inte bara knasigt.

Read Full Post »

Näst sista Sookie Stackhouse

Vid senaste besöket på SF-bokhandeln insåg jag att Charlaine Harris faktiskt avslutat sin serie om den tankeläsande servitrisen Sookie Stackhouse i lilla Bon Temps där vampyrer, shapeshifters, varulvar, feer och diverse oknytt samlas. Jag föll ju för Sookie omedelbart och läste sen en hel hög innan jag började ledsna och det blev alltför tjatigt. Dessutom har jag aldrig riktigt kommit över det där med att det tog slut med Bill, så uppenbart den rätta döingen för henne.
Men jag slog till på del 13 och 14, och antingen är det jag som piggnat till efter avbrottet eller så är det Charlaine som spottat upp sig. I varje fall så är det roligt igen.
Sookie har ärvt ett magiskt föremål, en cluviel dor, från sin farmor. Den kan uppfylla en önskan. Många vill åt den, och så är det förstås en rad andra intriger både i vampyrhiearkin, varulvsditon, plus bland faes. Dessutom krisar det mellan Eric och Sookie, som jag så länge väntat på.
När Sookie till sist verkligen använder sin cluviel dor börjar jag böla. Sambon skrattar nästan ihjäl sig. Men är man sentimental så är man…

Read Full Post »

Charlaine Harris: Grave secret

I denna fjärde bok handlar det mycket om Harpers och Tollivers förflutna. Vi har fått glimtar förut, om tragiken med systern Camerons försvinnande, om föräldrarnas knarkande och vanvård, om småsystrarna som de äldre barnen försökte ta hand om. Framför allt om Cameron och saknade efter systern som harper ständigt känner. Här får vi veta mer, då Harper och Tolliver besöker småsykonen och Tollivers bror Mark, och då dessutom fadern/styvfadern dyker upp. Ovälkommen.
Historien i nutid handlar om en rik syskonskara där det visar sig att morfaderns hjärtattack var framkallad av någon, och dessutom finns det ett okänt barn som försvunnit. Okända och försvunna barn är ganska vanliga i Charlaine harris böcker, på det viset har hon axlat deckarmanteln från Agatha Christie med flera, även om Harris rör sig i helt andra miljöer. Sydstaterna, för det mesta.
Jag har tidigare skrivit om Grave sight men tydligen inte om tvåan och trean. Slött av mig!
————————————-
Läs även andra bloggares åsikter om Charlaine Harris, Grave secret,

Read Full Post »

Shakespeare’s trollop

Nä, det här var nog den sämsta Charlaine Harris jag läst.
En av Lily Bards uppdragsgivare blir mördad på ett otäckt sätt. Det är Deedra, som genomgående beskrivs som den promiskuösa kvinnan i det lilla samhället.
Det finns alltid en dålig kvinna, men det är tråkigt när det är någon i släkten, säger hennes gammelmorfar. Och boken igenom är det mycket tjat om alla Deedras karlhistorier, utan att det leder någon vart rent detektivt.
Ett stickspår med att Lily blir misstänkt är bara dumt. Vem mördaren var förstod jag på ett tidigt stadium. Men även om jag inte gjort det så hade den här inte varit spännande ändå. Trist, trist.
——————
Läs även andra bloggares åsikter om Charlain Harris, Shakespares trollop, Lily Bard, deckare

Read Full Post »

Årets första bokköp

Jag beställde dem innan jag fick min underbara julklapp, nu är jag inte alls lika sugen… 😉
————————–
Läs även andra bloggares åsikter om Dorothy L Sayers, Anita Goldman, Charlaine Harris, Elizabeth Hand, bokinköp

Read Full Post »

Shakespeare’s Christmas

Jag läser just nu en roman om familjemedlemmar som aldrig når varandra, aldrig kan älska reservationslöst, barn som växer upp skyddslösa. Den är mycket bra, men jag pallar inte hela tiden med så ledsamma saker så jag måste sticka emellan med lite lättsmältare lektyr. Och då blir det gärna Charlaine Harris.
I tredje boken far Lily Bard under stor vånda till sin lilla hemstad Bartley för att vara med på förberedelserna inför systerns bröllop. Hennes pojkvän, privatdetektiven Jack, är också i Bartley för att leta efter en kidnappad flicka. Hon kan vara en av tre, däribland dottern till den man Lilys syster ska gifta sig med…
Boken är full av absurda kast mellan att hitta två blodiga ihjälklubbade människor och — tjohej — öppna presenter och hålla ”rehearsal dinner”. (Kan man säga ”övningsmiddag”? Finns begreppet alls på svenska? Jag har aldrig förstått det där, varför har man en låtsasmiddag egentligen, och tänk om den skulle bli mer lyckad än den riktiga?)
I varje fall så gillar jag Lily Bard. På baksidesetiketten står det Urban fantasy men det är det inte alls. Jag vet inte varför jag är så svag för Harris, men jag äger pinsamt många böcker av henne och fler lär det bli. Jag har tidigare skrivit om Shakespeare-serien här och här.
———————-
Läs även andra bloggares åsikter om Lily Bard, Shakespeares christmas, Charlaine Harris, deckare

Read Full Post »

Philip K Dicks underbara titlar

Denne paranoide man kunde konsten att hitta på romantitlar som lockar. Jag vill ha:
The Man Whose Teeth Were All Exactly Alike
What if Our World is Their Heaven: The Final Conversations
och Flow My Tears, the Policeman Said.

Men jag nöjer mig med den sistnämnda, i denna beställning från SF-bokhandeln:
Briggs, Patricia Fair Game (Alpha & Omega-serien, lite väl mycket romans men ändå charmigt)
Dick, Philip K Flow My Tears, the Policeman Said (Fick lust att läsa lite av honom när jag läste om re-maken på Arnolds gamla rulle Total recall.)
Harris, Charlaine Shakespeare’s Christmas (Lily Bard-serien.)
LeGuin, Ursula K Changing Planes (Novellsamling. Jag har försummat Ursula ett tag nu, sen jag lärde känna Octavia.)

ps, Started early, took my dog av Kate Atkinson som jag skrev om nyligen är också en bra titel.

UPPDATERING: Kulturdelen har sett nyversionen av Total recall och tycker så här. Så nu vill jag också se den.
—————————————-
Läs även andra bloggares åsikter om Ursula K LeGuin, Philip K Dick, Patricia Briggs, Charlaine Harris, Kate Atkinson, bra titlar

Read Full Post »

Sf-bokhandeln kan man lita på

Det man beställer kommer. På ett par tre dagar bara.
Och nu har jag allt av Octavia E Butler, utom en av delarna i the Patternist-serien som inte finns med i samlingsvolymen.
———————————-
Läs även andra bloggares åsikter om bokinköp. science fiction, urban fantasy, Octavia E Butler, Patricia Briggs, Charlaine Harris

Read Full Post »

Nyårsaftonsmorgon med Sookie

Inklämd mellan jobb och kvällens begivenheter har jag haft en lång, lugn morgon med Sookie Stackhouse i novellform. Charlaine Harris skriver själv att hon inte tycker att hon är så bra i det korta formatet, och ett par av de första är rätt tama, men de två sista är riktigt roliga att läsa tycker jag. I en bor Amelia the witch hos Sookie och de målar varandras tånaglar (så typiskt! ;-)) när en försäkringsagent kommer och ber om hjälp. I den andra sitter Sookie ensam på julaftonen och tycker ganska synd om sig själv, innan saker och ting börjar hända. Hennes gammelmorfar har sinne för julklappar, han.
———————–
Läs även andra bloggares åsikter om Sookie Stackhouse, Charlaine Harris, southern vampires

Read Full Post »

Grave sight — Charlaine Harris

Harper Connelly träffades av blixten. Sen dess har hon förmågan att höra döda människor, som ett surr i sitt eget huvud. Om hon är tillräckligt nära så känner hon deras allra sista sekunder i livet, och kan avgöra vad hon eller han dog av.
Tillsammans med sin styvbror Tolliver kuskar Harper runt i USA, anlitad av människor som vill hitta sina saknade anhöriga. Och Harper hittar dem nästan jämt. Tyvärr blir hon inte populär på det, tvärtom skrämmer hon människor, så syskonen stannar aldrig nånstans utan reser ständigt vidare.
Grave sight är den första boken om Harper Connelly. Här anländer hon och Tolliver till den lilla staden Sarne i Ozarkbergen, inavelsbygd där alla är släkt med alla och hatar främlingar. (Samma Ozarkberg där Winter’s bone utspelar sig.) Stämningen är hotfull redan från början, och trappas snabbt upp när det visar sig att två tonåringar blivit mördade.
Det här är mörkare än Harris supersuccé om Sookie Stackhouse, och mer vardagligt, alltså icke övernaturligt. Själva deckargåtan är lite för lättgissad för min smak, men det passar som lättsam underhållningsläsning.

Read Full Post »

En flaska O+ i gott sällskap

Grave sight är ytterligare en annan Charlaine Harris-serie som jag tänkte att jag skulle prova.
———————————–
Läs även andra bloggares åsikter om Charlaine Harris, True Blood

Read Full Post »

Har jag vuxit ifrån Sookie?

De första Sookie Stackhouse-böckerna slukade jag, kunde ta upp nästa direkt efter att ha läst ut en. Som smågodis ur en påse. Men den här har jag haft som bredvidläsning i flera dagar nu, och gärna läst annat emellan. Jag vet inte om boken är sämre eller om jag bara ledsnat. Det tar så lång tid för den att komma igång. Eller är det det att det finns så oerhört många väsen och olika intriglinjer numera? Men slutet är bra.
Några stödord för att komma ihåg sen att jag läst den här: korsfästelse, Arlenes svek, planteringsspade, tortyr, Bills kärlek, gammelfarfar.
——————
Läs även andra bloggares åsikter om Charlaine Harris, Sookie Stackhouse, Bill Compton, Dean and gone

Read Full Post »