Linda Skugge: 40 Constant reader

Hon är verkligen bra, Linda Skugge. På ytan kan det se ut som att hon bara skriver om sig själv hela tiden, men tricket är att använda sig själv för att skriva om så mycket mer. Och stilen! Oerhört säker.

Förordet är skrivet av Åsa Moberg, som ser stora likheter med sig själv. Båda fick de som mycket unga jobb som krönikörer i kvällspress. Jag har inte läst så mycket Linda Skugge, eller ”Linda Skugge” som hon kallar sin persona, hon är väl en tio år yngre än mig och jag var småbarnsmorsa när hon fortfarande var flicka och så skriver hon förstås om en mängd populärkulturella fenomen som är starkt tidsbundna. Men hennes bok om Sylvia Plath vill jag läsa! Och jag skulle gärna ha läst lite mer om hennes jobb på både Teater Brunnsgatan 4 (och vänskapen med Martina Montelius) och på sitt pr/event-företag. Den geniala idén att låta Annette Kullenberg intervjua Blondinbella var Skugges. Jag vill helt enkelt ha ännu mer av ”Linda Skugge” och Linda Skugge, jag börjar associera än hit än dit och går igång på flera av citaten från den litteratur som hon ständigt läser. Hon är mycket beläst.

Älskar sågningen av Karolina Ramqvist (en röst, en färg).

Jag spårar också ett släktskap med Stig Larsson.

 

Read Full Post »

Tipsa mig om kvinnors memoarer!

På annat ställe frågar en väninna efter memoarer skrivna av kvinnor. Hon har ingen lust att läsa Strindberg, Norén eller Knausgård.
Så jag går omkring här hemma och funderar. Mitt första val syns här ovan: Doris Lessings fantastiska självbiografier som jag läst två gånger om. Den tredje delen är i romanform*, den kan jag ha läst tre gånger. De första är både spännande och modiga, och för den som läst Martha Quest-serien Våldets barn ger de flera extra dimensioner. Doris Lessing har en förmåga att se sig själv både inifrån och utifrån, en kompromisslöshet, skoningslöshet, som gör att jag förstår så mycket mer av vad det innebär att vara människa. Det är stor litteratur.

Men jag vill gärna ha fler tips!
Just i detta nu kommer jag att tänka på Joyce Carol Oates dagböcker, Sylvia Plaths dito, men det är ju inte samma perspektiv som i en memoar. Unni Drougges Jag jag jag! är en annan kandidat, men är osäker hur mycket roman den är? Gunilla Palmstierna Weiss står i bokhyllan men jag har inte hunnit läsa den. Laura Bush memoarer var en höjdare för mig, tillrättalagda förstås men ändå finfina som komplement till Sittenfelds American Wife.
Detta inlägg kommer att uppdateras allt eftersom jag eller ni kommer på fler att tipsa om.

Anaïs Nins dagböcker.
Marjane Satrapis seriememoar Persepolis.

Linda Gray Sexton: Searching for Mercy Street (bloggat HÄR)

Joy Harjo: Crazy Brave (bloggat HÄR)

Alison Bechdel förstås! (HÄR)

Camilla Henemark Adjö det ljuva livet (ingen författare men för nutidshistorien)

Azar Nafisi.

Patti Smith: Just kids

Read Full Post »

Det är Bechdel och jag i helgen

Jag kastade mig över Alison Bechdels seriememoar Are You My Mother? så fort jag fått den, och formligen älskar allting med den. Teckningarna, resonemangen, att hon läser så mycket Woolf medan hennes mamma läser Sylvia Plath, upptäckten av psykoanalys och Donald Winnicott, att berättelsen har så svårt att börja och sen rör sig runt i skutt samtidigt som det finns en struktur, eller i alla fall försöker Alison finna en struktur. Modet. Metaberättandet. Associationerna.

Men jag var tvungen att ta en avstickare eftersom Bechdel refererar så mycket till sin första memoar, om sin far. Så jag avbröt mamma-boken och läste pappa-boken. Den är också väldigt bra, en utlämnande historia om ett äktenskap och en far-dotter-relation där det bärande elementet är att pappan visar sig vara homosexuell (eller snarare bi). Detta får Alison veta veckorna efter att hon själv kommit ut till föräldrarna som homosexuell, så inte ens då får hon vara huvudperson i familjen.
Det finns mycket att säga om föräldrarnas äktenskap, hur han låg med barnvakter & kanske elever, eller reste till New York och cruisade medan hon skrev avhandling och spelade amatörteater och rökte. Pappan var mycket sträng, passionerad husdekoratör och trädgårdsskapare och blev en gång svårt osams med en middagsgäst om huruvida en viss färgnyans kunde kallas fuchsia- eller magentafärgad.
Kort efter att mamman meddelat att hon ville skiljas klev pappan ut framför en lastbil och blev överkörd och dog. På tre dagar när exakt lika ung (44) som sin stora favorit F Scott Fitzgerald vars The Great Gatsby han höll som den stora amerikanska romanen.
(Sa jag att Alison Bechdel strävar efter att finna strukturer?)

Nu är jag tillbaka på mamma-boken, och börjar om från början igen. Hej Virginia!

Fy så bra det är! Massor av psykoanalys och stickspår som får mig att vilja läsa både Winnicott och Alice Miller (igen) och det här med transitionsobjekt och Christoffer Robin & Nalle Puh och spegelneuroner. Det lilla barnets härmande av föräldrarnas miner är ett fint exempel på spegelneuroner och hur viktiga de är för vår utveckling.

Read Full Post »

Tre – nej fyra! – fina fynd till mig

I den årliga traditionen att alla anställda på tidningen delar på de böcker som kommit till kulturen men som inte recenserats brukar jag alltid fynda. I år är inget undantag. Att hitta Sylvia Plaths Ariel, deckardrottningen P D James fortsättning på Jane Austens Stolthet och fördom, och så en roman av min nyliga upptäckt Else-Britt Kjellqvist, det kan bara beskrivas som jack-pot. I andra omgången tog jag Steinar Opstad.

—————————-
Läs även andra bloggares åsikter om Sylvia Plath, P D James, Else-Britt Kjellqvist, Steinar Opstad

Read Full Post »

Ted om Sylvia

Upptäckten av en dikt av Ted Hughes, om hans före detta hustru Sylvia Plaths sista dagar innan hon satte fram mjölk till barnen och stoppade huvudet i ugnen, blev en stor nyhet i brittiska medier. Nu har den hittat till Sverige också, i Svenskan. Läs!
Och så vill jag i sammanhanget än en gång påminna om att Frieda Hughes, den enda numera överlevande i denna familj, är mycket mycket läsvärd.
Ett smakprov:
While their mothers lay in quite graves
Squared out by those green cut pebbles
And flowers in a jam jar, they dug mine up
Och dessutom kan jag gissla mig själv lite för att jag ännu inte kommit till skott med att prova Hughes.
——————————-

Read Full Post »

Kort guide till deprimerade poeter

Frieda Hughes: bloggat här, här, och lite här. Fortfarande är det usel utdelning på youtube, men 00.35 in i denna video kan man jämföra hennes röst med hennes mammas:

Sylvia Plath: bloggat här 25 januari 1953 26 januari 1958 27 januari 1959 28 januari 1959 Sylvia läser Daddy Sylvia i natten
Och här läser hon A birthday present:

Anne Sexton: helt kort här.
Här läser hon ett par korta dikter:


Nelly Sachs: bloggat här och framför allt här
Någon annan läser här och jag förstår inte tyska men med bilderna ser det mycket starkt ut.

——————————–

Read Full Post »

Wooroloo — Frieda Hughes

Jag hade tänkt bjussa på en dikt, såklart, en lång en om Döden som korsar kontinenterna och är ovälkommen överallt, särskilt av de gamla som sett hans ansikte förut. Men så möter han en kvinna hängandes i ett rep, och fångar upp hennes själ. Hon tigger om att få dö, men han stoppar henne istället i fickan. Det är så få som älskar Döden, så dem vill han spara på…
Men när man har med familjen Hughes/Plath att göra är jag alltid så rädd för rättigheter. Det står också mycket strängt i boken att ingenting ”may be used och reproduced in any manner whatsoever”, förutom korta stycken i recensioner då. Så det får bli korta smakprov, ur denna fantastiska — igen! — diktsamling.
En dikt heter Granny och börjar såhär:
Mirror, mirror on the wall
Who is the least dead
Of us all?

You loved me not, just saw
A copy of the face
You gave birth to
/…/

en dikt som heter George slutar såhär:
/…/
As we left, his face was snapped shut
Like a borrowed book, given back, and all his pages
Folded into the rucksack of his shoulders

En dikt som heter Readers går hårt åt Plath-dyrkarna*:
Wanting to breathe life into their own dead babies
They took her dreams, collected words from one
Who did their suffering for them
/…/
While their mothers lay in quite graves
Squared out by those green cut pebbles
And flowers in a jam jar, they dug mine up
/…/
When she came out of the oven
They had gutted, peeled
And garnished her

They called her theirs

Plathdyrkarna av kategorin som skrapar bort namnet Hughes från hennes gravsten, får man förmoda. Jag hoppas att Frieda Hughes inte har något emot alla oss andra som läser hennes mammas dikter.
Wooroloo är hennes första diktsamling och är dedikerad For daddy with love. Den kom ut 1998. Det var även Ted Hughes dödsår.
——————————
Läs även andra bloggares åsikter om Frieda Hughes, Sylvia Plath, Ted Hughes, poesi

Read Full Post »

Allvarligt, vad håller du/ni på med?

134 sökningar på ”sylvia plath” och en hoper på ”the bell jar” ”sylvia plath Daddy” ”sylvia plath film” med flera.
Vem eller vilka är du/ni och vad menas egentligen?
Är det en skoluppsats som ska skrivas eller vad?

Uppdatering: Otroligt deprimerande att just Sylvia Plath är ett ämne där ingen enda människa har en åsikt. Det får mig att tro att det är gymnasister.

Uppdatering 2: Lycka till med korsordet!
————————-
Läs även andra bloggares åsikter om Sylvia Plath, sökningar

Read Full Post »

Om att läsa om The Bell Jar

Festkvällarna i New York och den stora magsjukan är vad jag mindes mest från Sylvia Plaths The Bell Jar. Men det är ju bara en liten liten del av boken, och långt ifrån den mest intressanta. Istället är det en studie av hur den unga kvinnan Esther Greenwood går in i en svår depression. Innan hon tappar verklighetsförankringen kommer hon med knivskarpa analyser av hur hennes framtidsdrömmar och möjligheter är på våldsam kollisionskurs med vad som förväntas av unga kvinnor. Hon vill skriva, resa, och ha exakt lika många sexuella erfarenheter som den man hon eventuellt funderar på att gifta sig med. Om hon nu vill gifta sig.
När depressionen rullar över henne krossar den all handlingskraft hon har, utom strävan att hinna ta sitt liv innan sommaren är över. Hon försöker skära sig, hänga sig, drunkna, ta tabletter… Hon får gå hos en psykiatriker som hon inte gillar, och utsätts för elchocksbehandling. Till slut vet mamman ingen annan råd än att skriva in Esther på mentalsjukhus.
————————————-
Läs även andra bloggares åsikter om The Bell Jar, Sylvia Plath, Esther Greenwood, böcker, psykisk sjukdom

Read Full Post »

Frieda Hughes är fantastisk i sig själv

Frieda Hughes summerar sitt liv fram till 45 års ålder. En dikt för varje levnadsår, och en målning.
Dikterna känns som örfilar eller sparkar i magen. Starka & uttrycksfulla & gripande. (De påminner om mamma Sylvia Plaths men pappa Ted Hughes har jag inte läst så kanske påminner de om hans poesi också.)

Jag börjar som sagt gråta flera gånger. Det är så naket. Och så hemskt. Och så vackert.

My mother, head in oven, died,
And me, already dead inside,
I was an empty tin
Where nothing rattled in.
(1963, tredje året.)

I was a teenager in waiting, bursting
To have platform shoes an inch high,
(…)
By doubt and mousy hair
I found my home in books,
Where dreams were realised and looks
Were overlooked.
1972, år 13.

My father pointed at a mirror
Where my face pooled back at me
And told me I was beatiful.
Blinded by paternity
Made him the fool.
1975, år 16.

Frieda skriver kärleksfullt om sin far. Hon försöker få sin styvmor att älska henne, i åratal hoppas hon och längtar efter det men förgäves. (Det är så starkt skildrat att jag får lust att skrika ”jävla kärring, ser du inte vad du gör?”) Frieda skriver dikter, målar & spyr, gifter sig och sätter bo ute på landet, blir misshandlad, flyttar, låter sig utnyttjas av ännu en man som hon jobbar gratis åt men på något vis genom allt elände har hon ända alltid Konsten. Måleriet framför allt. Även när hon har andra jobb för att försörja sig, och till och med när hon lider svårt av den där trötthetssjukdomen ME.
Jag fascineras av att hon lever så fattigt. Varför? Får hon inga royalties efter mor? När hennes far blir dödligt sjuk lyckas hon sälja en tavla och får pengar till flygbiljetten till England. Hon bor då i Australien.
Det här är en diktsamling som går rakt in i magen. Jag är helt överväldigad. Jag funderar på att sälja allt jag äger och köpa en av de där målningarna också, som tydligen ska vara jättestora.
Det verkar som att det går bra för Frieda Hughes numera. Hon lever i ett lyckligt äktenskap med László Lukacs, och jag hoppas att hon är frisk (äntligen) och gärna rik också. Hennes bror Nicholas tog sitt liv för ett knappt år sen. Så det är bara Frieda kvar nu, i en av världens mest omskrivna litterära familjer. Hon har en egen röst, och är en fantastisk poet.

—————————-
Läs även andra bloggares åsikter om Frieda Hughes, Sylvia Plath, Ted Hughes, Nicholas Hughes, 45, poesi, målningar, självbiografiskt, förjävliga liv

Read Full Post »

Sylvia i natten

Filmen om Sylvia Plath är bra. Varför fick den så dålig kritik egentligen? Gwyneth Paltrow gör Sylvia så kraftfull och amerikansk som jag minns henne från dagböckerna. Den är välspelad, gripande, och hon biter Ted i kinden precis som hon ska. Och man får höra rejält med poesi!

The real thing:

—————————–
Läs även andra bloggares åsikter om Sylvia Plath, Sylva, film, poesi

Read Full Post »

Sylvia Plath läser ”Daddy”

Mer Sylvia på bloggen här här här här och här.
—————–
Läs även andra bloggares åsikter om Sylvia Plath, poesi,

Read Full Post »

Sylvia Plath: 28 januari 1959

En klar blå dag, ett hårdtuktat törnsnår av vit snö skarpkantar alla sneda och vinda vinklar mellan tak och skorsten nedanför och floden är vit. Solen bakom huset tll vänster kastar ett gulddollarsken från en tornkupol jag inte vet namnet på. Om jag bara kunde skriva en sida här, en halv sida, varje dag och orka vara tacksam för det jag har och sakta arbeta mig mot ett bättre liv.
Ovanligt uppåt i går, trots en dålig morgon, när jag tänker på att jag inte gjorde något alls mer än att jag skrev på en dum dikt om ett tjur/hav som kringgår alla former av rakt budskap om något alls under skenet av symbolisk allegori. Läste ACRich i dag, läste ut hennes diktsamling på en halvtimme: dikterna sporrade mig: de är lätta, och ändå professionella, fulla av mindre lyckade uttryck och tomma gester mot något, men mättade av ”filosofi”, det jag behöver. Fick med ens lust att göra en serie dikter från Cambridge och Benidorm. Låter det vulgärt att säga ”New Yorker-sorten”. Det betyder något.

Ur Sylvia Plaths dagböcker

Read Full Post »

Sylvia Plath: 27 januari 1959

En hel månad av det nya året som bortblåst. Läste Wilbur och Rich på förmiddagen.(…)
Mamma, med sårad och tragisk min som vanligt, kom förbi med en bok. Jag bad henne inte komma upp. Jag arbetar inte, studerar bara för att hitta nya sätt att skriva dikt. Motvilja mot det jag åstadkommit. Mina dikter börjar i ett spår, i en dimension och lyckas aldrig överraska eller chockera eller ens roa speciellt mycket. Yttervärlden utelämnas helt. Det ligger något i World’s kritik: för mycket drömmar och dunkla underjordsvärldar.

Ur Sylvia Plaths dagböcker.
Vid den här tiden arbetar hon deltid som assistent vid Harvard, läser en kurs i att skriva poesi vid Boston University, och går i terapi.
———————
Läs även andra bloggares åsikter om Sylvia Plath, dagböcker

Read Full Post »

Sylvia Plath: 26 januari 1958

Livet. Människor: inte slutna ögon & öron, som de är nu, jag utanför, medveten om utanförskap & konstig säregenhet som gör mitt kafépladder skrattretande – vi bjuder hem folk på middag: fyra i veckan, 16 i månaden: jag ska inte bli illamående eller nervös eller överdrivet hjärtlig – jag ska rätt och slätt laga en jävligt god middag & servera den & hoppas att folk samtalar, äter & umgås på ett bra sätt. Ted & jag är främlingar för dem, de är främligar för oss, men vänner & sammansvetsade sinsemellan. Vad gör det. Jag måste komma ur min babymardröm, lätt och ledigt svänga ihop matsedlar, placera folk, splittra par, man, kvinna, barn. Och dessutom tänka. Den här terminen – jag ska läsa & rätta skrivningar för Arvins kurs (blir det 100 dollar? 300 dollar?) & kommer därför att läsa om allt av Hawthorne, Melville & James: bra för mig att sammanföra mitt intellekt och hans.

Ur Sylvia Plaths dagböcker.
Plath och Ted Hughes bor i en lägenhet på 337 Elm Strett, Northhampton, Massachusetts. Plath är extralärare i engelska vid Smith College.

Read Full Post »