Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘urban fantasy’

Midnight-CrossroadMidnight crossroad.

Här möts människor med hemligheter och ofta märkliga förmågor i en liten håla, mest bara en vägkorsning, i Texas. Här möts också världarna från ett par av Charlaine Harris andra serier: den piercade Manfred som är vän med Harper och Tolliver i Grave-serien, och Bobo som kommer från Shakespeare, Arkansas, och tränade karate med Lily Bard (Shakespeare-serien.) Här bor också så Manfreds granne Fiji som är traktens häxa, Lemuel som är något vampyrliknande och jobbar nattskiftet i Bobos pantbank, den dödligt mystiska Olivia, en ensamstående pappa med två tonårsbarn som inte vill vara med på bilder på internet.

Även temat är välbekant, med en högerextrem sekt som vill åt något, och kanske eller kanske inte mördar för att få fatt i det.

Jag vet inte om jag tycker att den här är tillräckligt originell för att jag ska vilja fortsätta med serien. Kanske har jag efter alla dessa år läst mig mätt på Charlaine Harris?

 

 

Read Full Post »

Dead-HeatAlpha och Omega-böckerna har blivit mer och mer av favoriter hos mig, mer än Mercy Thompson.
Det är en väldigt stark start på den här. Chelsea drabbas av kraftig huvudvärk på väg hem med sina små barn i bilen, och blir sen argare och argare. Den stora kökskniven ser blank och lockande ut. Så kommer hennes tonårsson och sträcker ut handen efter en smakbit på maten…
I Dead heat är det en fae som är den stora fienden. Anna och Charles besöker en gammal god vän från förr, och provar att rida olika hästar inför ett köp. På kuppen räddar de kidnappade barn.
Mest gillar jag som vanligt Annas och Charles relation. Och förstås hela varulvssamhällsstrukturen. Underbart ytlig underhållning för stunden.

Read Full Post »

dead ever afterSå. Med fjortonde boken om Sookie Stackhouse går vi i mål, Charlaine Harris och jag. Harris packar in många av de karaktärer som passerat revy i tidigare böcker, och gör ett ambitiöst avslut. Det är den första boken (som jag minns det) där historien ibland berättas ur en annan synvinkel än Sookies, nämligen ett par män som säljer sina själar till en djävul.
Men inte blir det Bill. Det blir istället Sam. Det borde jag förstås ha förstått; dels för att då kan de få barn, dels med den stora dramatiska scenen där Sookie för Sam tillbaka från de döda i förra boken. Jag skyller min dåliga romantiska radar på att jag läst så mycket Modesty Blaise, och därför tror att kvinnor och män KAN ha starka vänskapsrelationer över könsbarriären.
Men jag unnar min favoritservitris denna varmblodiga kärlek och allt annat gott, som pedikyrer, läsning i solen och rejält med dricks på Merlotte’s. Tack för de här åren!
true-blood-finale1
——————————————
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Read Full Post »

justnuPå nattduksbordet ligger just nu dessa tre: En klassisk romersk filosof (Seneca är min favorit sedan jag såg ett program om honom för några år sen), en bok som jag fått (eller fått låna?) av min präst, den handlar om änglar och är skriven av en benediktinermunk, och så den allra sista boken om Sookie Stackhouse, vampyrfantasy från sydstaterna, skriven av Charlaine Harris som jag har oproportioneligt många böcker av.
Jag hoppas på att detta urval är ett bevis på min bredd och mitt öppna sinnelag och inte bara knasigt.

Read Full Post »

frostFörsta boken ur sommartraven (lite tjuvstart där före semestern) och första boken i nya huset (behövde något icke-krävande när jag har mycket att göra).
Jag blev positivt överraskad av Frost burned. Jag har gillat coyoten och bilmekanikern Mercedes Thompson från första stund, men ibland har Patricia Briggs varit på väg att tippa över lite för mycket till romance, särskilt sedan Mercy blivit tillsammans med Adam, den dominante alphan i varulvsflocken. Men här blir Adam och hela packet kidnappade, och det blir Mercy som får dra ut på räddningsstråt. Hon använder sig av alla sina talanger, inklusive förmågan att se spöken, och tar hjälp av flera av sina udda vänner.
Riktigt bra underhållning och fast jag tappat intresset för Sookie Stackhouse finns det fortfarande kvar för Mercy Thompson.

Read Full Post »

sf1
Först är det gammelfarfar himself som skrivit del fem i serien om Bean, Enders skugga. Skuggserien är en egen serie, delvis omfattande samma händelser och personer som i den första boken om Ender, Ender’s game. Den läste jag i svensk översättning på bibblan och blev helt betagen. Sedan fortsatte jag att läsa hela Enderserien (tack för julklapparna, barn!) och så skuggserien.
Nu när jag kollar bloggen, mitt extraminne, ser jag att jag var missnöjd med trean och fyran har jag nog inte läst?
sf2
Patricia Briggs skriver urban fantasy, jag följer två serier: den om bilmeken Mercedes Thompson och den om varulvarna Alpha och Omega. Trodde ett tag att A&O-boken också var ny, men det var visst bara den om Mercy Thompson. Vackert så.
sf3
sf4
Att en bok vunnit Nebula och Hugopriset brukar betyda något. Tänker på James Tiptree jr, Orson Scott Card, George R R Martin, Ursula K Le Guin.
sf5
Och den här gillar jag omslaget på, det påminner ju starkt om Waltons så då tror min hjärna att det kan vara något.

Hm.

Med tanke på att det tar mig fem dagar att läsa ut 200-sidorsböcker just nu, så kanske jag inte behöver beställa fler precis. Men när har det å andra sidan varit fel att köpa en bok — eller fyra?
——————————————
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Read Full Post »

Det här är inte bra.
Den lockar med att vara nåt för den som gillar Buffy; huvudpersonen Damali är the chosen one, en slayer, omgiven av ett gäng guardians/vänner och med en crush på en helt olämplig man. Damali är kul för att hon är en spoken word-artist och det finns potential i flera av relationerna till människorna runt omkring henne, men L A Banks hemfaller åt alldeles för många klichéer, plus en massa gangsta-grejer som jag tycker är extremt ointressanta. Värst av allt är att boken inte avslutas, den är bara ett upplägg. Extra bittert eftersom jag läste de sista 30 sidorna i små skutt (när jag redan var less) bara för att få veta hur det slutade.
————————-
Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Read Full Post »

Det här konceptet med blandade noveller från olika författare… det kan vara ett sätt att upptäcka nya godingar i samma stil som en favorit (Patricia Briggs) eller ett sätt för sämre författare att åka snålskjuts. Och i detta fall är det det senare. Patricia Briggs novell är bra, nästa halvbra, sen sämre och sist rena dyngan.
Dessutom upptäcker jag att Briggs novell är samma story som sen blev första boken i hennes serie Alpha och Omega. Jag blir sugen på att läsa den serien, men nu känns det ju meningslöst att läsa ettan. Novellen är säkert bättre, tröstar jag mig med.
——————–
Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Read Full Post »

Jag gillar verkligen indiantemat som finns i denna den sjätte? sjunde? boken om Mercedes Thompson. Mercy som är en shapeshifter, walker, får veta mer om sitt ursprung och varför hon kan förvandla sig till just en coyote.
Coyote är i sin mytologiska form en varelse som står för kaos, lurendrejeri, en som ställer till det. Han/hon finns i många historier, och visst är det Louise Eldrich som skrivit om Coyotekvinnan? Har för mig det.
Jag får lust att läsa Tony Hillerman, underbar deckarförfattare med långsamt tempo, men jag har bara ett par stycken, och dem har jag läst om flera varv. Handlar om ett par navajopoliser, en äldre och en yngre, och intrigerna är alltid bra för jag älskar navajohistoriken, ritualerna, sättet att närma sig frågor. Sällan direkt.
————————————
Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Read Full Post »

Inklämd mellan jobb och kvällens begivenheter har jag haft en lång, lugn morgon med Sookie Stackhouse i novellform. Charlaine Harris skriver själv att hon inte tycker att hon är så bra i det korta formatet, och ett par av de första är rätt tama, men de två sista är riktigt roliga att läsa tycker jag. I en bor Amelia the witch hos Sookie och de målar varandras tånaglar (så typiskt! ;-)) när en försäkringsagent kommer och ber om hjälp. I den andra sitter Sookie ensam på julaftonen och tycker ganska synd om sig själv, innan saker och ting börjar hända. Hennes gammelmorfar har sinne för julklappar, han.
———————–
Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Read Full Post »


Flera av årets julklappar är beställda från Science fiction-bokhandeln, som var väldigt snabba med att leverera. Tack för det!
Jag var däremot sen med att packa upp paketet, och när jag till sist fick tid till det och i mitt huvud bockade av vem som skulle få respektive ***, så upptäckte jag att ett album med Mercedes Thompson i serieversion blev över. Vem hade jag tänkt det till? Jo, till mig själv. 🙂
Så God jul till mig, jag tror jag öppnar det direkt.
(Läste nyss Silver bourne i den ”riktiga” bokserien, den var bra som vanligt. Patricia Briggs böcker om Mercy Thompson är nog min favorit-urban fantasy.)
———————————————-
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Read Full Post »

Mercedes Thompson kämpar mot panikattacker efter våldtäkten hon utsattes för i Iron kissed. Dessutom ligger hon illa till hos vampyrledaren Marsilia, eftersom Mercy dödade en av Marsilias närmaste män. När en gammal highschoolkompis vars hus är hemsökt av ett spöke plötsligt står på trappan och ber Mercy om hjälp, tar hon chansen att ge sig iväg ett tag.
Jag gillar historien kring spöket, och att Mercy nu säger ”Ja” till Adam. Patricia Briggs skriver fina scener mellan dem. Och så gillar jag att Baba Jaga dyker upp, komplett med mortel och allt. 🙂 En rättegång hos vampyrerna är rätt tjatig, men sen blir det action igen.
————————
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Read Full Post »

IronKissedTredje boken om Mercedes Thompson och jag tycker att de blir bättre och bättre. Här är det Mercys gamle mentor Zee som ber henne om en tjänst: Att i sin coyoteform lukta sig runt i husen hos en rad mordoffer på reservatet för faes. En enda person har varit i alla husen, vakten O’Donnell, en människa. När Zee och uncle Mike beger sig till O’Donnell för att ta itu med honom, upptäcker de att nån annan hunnit före. Men när polisen kommer dit hittar de Zee med blod på händerna, så han åker i fängelse.
Mercedes sätter livet på spel flera gånger om i sin strävan att fria gamle Zee. Hon råkar illa ut, riktigt illa.
Jag gillar Patricia Briggs sätt att mixa nutiden med gammal folklore och sagor om pepparkakshus och förtrollade gåvor. Jag gillar Mercy mer och mer. Detta är den tredje boken i serien, läs här om första, Moon Called, och andra , Blood Bound. Och efter att ha läst på dn.se att ”eskapism är 2000-talets absoluta innedrog” så känner jag mig väldigt inne nu.
——————————-
Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Read Full Post »

blood_boundMercy Thompson, som är en shifter, ska i sin coyote-form hjälpa vampyrvännen Stefan vid ett viktigt möte. Det slutar i blodig katastrof. En demon har tagit en vampyr i besittning, och nu reduceras invånarantalet i TriCities, Usa i rask takt. Onskan sprider sig också till tidigare fridfulla människor.
Mercedes är egentligen mest vän med varulvspacket och framför allt närmsta grannen Adam, som är alfahannen. Dessutom har hennes gamla barndomskärlek Samuel flyttat in i hennes trailer. Det blir lite passionerade vibbar här och där, men mest är det spännande hela tiden. Jag gillar hur Briggs berättar om de sociala strukturerna hos både varulvar (dominans och rangordning) och vampyrer (elaka typer som binder människor, födan, till sig). Jag gillar Warren, den homosexuelle varulven. Och att den pimpinetta varulven Honey, som bilmekanikern Mercy till att börja med har ytterst svårt för, sen visar sig besitta personligt mod och att de finner en ny respekt för varandra.
Blood bound är andra boken om Mercedes Thompson, första heter Moon called.
—————-
Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Read Full Post »

Det går inte att gå förbi den här skylten:
sfbokhandeln

… utan att komma ut med en kasse. I min fanns dessa:
sfinkop
Nerifrån och upp: Michael Chabons Summerland, Ursula K LeGuins Unlocking the air (novellsamling), GRRM – A clash of kings, sexan och sjuan i Sookie Stackhouse-serien och Patricia Briggs andra bok om Mercy Thomson.
I plånkoken ekar ett hål.
———————————-
Läs även andra bloggares åsikter om ,

Read Full Post »

Older Posts »