Tematrio — Astrid

Berätta om tre böcker/serier/figurer/filmer ur Astrid Lindgrens värld som ni tycker extra mycket om, uppmanar Lyran.

1. Mio i Mio, min Mio är den jag tycker mest om. Hur han går där och känner sig oönskad och oälskad som fosterbarn, men så får han ett guldäpple av den snälla tanten i kiosken och sen hittar han en flaska med anden som tar honom till hans riktige far i Landet i fjärran. Där väntar hästen Miramis, vännen Jum-Jum, brunnen som viskar i skymningen och alla äventyren. Och den hemske riddar Kato.
När min yngste son var liten berättade jag Mio, min Mio för att göra en lång tråkig tunnelbaneresa lite roligare. Även de tuffa tonårskillarna på sätet bredvid tystnade och lyssnade.

2. Kajsa Kavat, Nils Karlsson-Pyssling, Ingen rövare finns i skogen, Mirabell, Peter och Petra… Jag tycker så mycket om flera av de korta sagorna. Hur Kajsa Kavat räddade julen för sig och mormor, hur Bertil ordnade så fint för pysslingen Nils. Det är Eva Billows teckningar som gör den så underbar. Att kunna skapa magi i en berättelse som handlar om hushållsarbete! Men det måste vara det där att få känna sig duktig, att man klarar av saker, som barn behöver. Ingen rövare finns i skogen var nästan för spännande, och Mirabell om flickan som fick ett frö som växte upp till en docka — åh!

3. Astrid Lindgren måste ha tyckt mycket om namnet Rasmus. Bland mina böcker som syns på bilden finns det tre olika Rasmus. Rasmus på luffen, återigen en liten oönskad kille, som träffar en snäll luffare och sjunger om sill och potäter. I en av böckerna om mästerdetektiven Kalle Blomkvist hjälper Vita rosen en liten Rasmus, och så skrev Astrid Lindgren om Rasmus, Pontus och Toker, ett äventyr som utspelar sig delvis på en cirkus.
————————–
Läs även andra bloggares åsikter om Astrid Lindgren, barnböcker, sagor, Mio min Mio, Kajsa Kavat, Mästerdetektiven Blomkvist, Ingen rövare finns i skogen

Read Full Post »

Tematrio: Pappor

Idag är det pappor som gäller i tematrion. Jag har letat och letat i bokhyllorna för att hitta vanliga pappor, pappor som inte sviker, pappor som älskar sina barn och lagar mat till dem och lär dem saker om livet. Men jag går bet på det. Skrämmande.

1. The Tender Bar av JR Moehringer. JR:s pappa har stuckit för länge sen. Men han är radiopratare, så lille JR brukar lyssna på hans program och prata tillbaka, berätta om saker som är viktiga i en sjuårig pojkes liv. En av årets bästa böcker, skriver jag här.

2. Kim Leine skriver i sin självbiografiska roman Kalak om en far han sökte upp som tonåring. Stark, drabbande. Jag har skrivit här och du kan läsa ett citat ur boken här.

3:an tänker jag lämna tills jag kommer på nån pappa som inte sviker. De finns i barnlitteraturen: Alfons Åbergs pappa, Ronjas Mattis, Rasmus som hittar sin egen pappa ute på luffen… men jag vill ha en vuxenbok.
————————–
Läs även andra bloggares åsikter om tematrio, pappor, Kim Leine, JR Moehringer, The tender bar, Kalak

Read Full Post »

Tematrio – Gissningar

Lyran undrar idag vem som får Nobelpriset på torsdag. Mina gissningar ser ut så här:
Mircea Cărtărescu — som jag skrivit om här.
Amos Oz — som jag skrivit om här och här.
Min tredje gissning är att det blir nån jag inte läst, kanske inte ens hört namnet på. Troligen en poet, och troligen på ett språk som få svenskar behärskar. Egentligen är det här min starkaste gissning, jag nästan hoppas på det. Le Clezio var det ju många som kände till förut, romanförfattare dessutom, och så kan de väl inte göra två år i rad.

Read Full Post »

Tematrio: Missade Nobelpristagare

Lyran vill veta vilka tre som borde ha fått priset. Frågan är hur långt bakåt man får gå?
1. Om hon varit född ett sekel senare och levat sedan priset instiftats så är jag säker på att Jane Austen hade fått det. Å andra sidan, vad hade hon skrivit om hon levt under 1900-talet?
2. Anton Tjechov levde tre år efter att priset instiftats (dog 1904) men hann inte få det. Det borde han. Han borde också ha levt längre än i 44 år, förstås. Istället dröjde det till 1933 innan den förste ryssen, Ivan Bunin, fick priset. Honom känner ni väl till? Inte?
3. Virginia Woolf. Att hon inte fick det är varken mer eller mindre än skandal. Var hade litteraturen varit utan Stream of Consciousness? Läs Eric Auerbachs essä The Brown Stocking, där han på ett lysande sätt analyserar ett avsnitt ur Mot fyren. Läs ännu hellre Mot fyren, Mrs Dalloway, Orlando eller något annat av Woolfs verk, och förundras.
————————–
Läs även andra bloggares åsikter om Jane Austen, Anton Tjechov, Ivan Bunin, Virginia Woolf

Read Full Post »

Tematrio: Döden

Lyrans tematrio handlar idag om döden. Jag väljer dessa tre:
Islossning av Barbara Voors. En man och hans dotter Elin försvinner på isen en vacker senvinterdag. De som blir kvar försöker hantera sorgen på sina olika vis. Mamman/frun har sitt, den gode vännen ett annat. Oerhört gripande är Elins bästa vän Anneli, som döper om sig själv till An så att bokstäverna som bildar Elin ska finnas kvar, och skriver insändare till tidningar signerade Elin för att låtsas att hon inte är död. Jag har skrivit mer här.
Ut och stjäla hästar av Per Petterson. Här handlar det om saker som hände för 50 år sedan, men som ingen av de inblandade har kunnat repa sig från. Det handlar om skuld och sorg och hat, och unga pojkars allt för tidiga tvång att växa upp.
Moment 22 av Joseph Heller.Döden och rädslan för döden är ständigt närvarande i denna klassiker från 1961 som handlar om en grupp bombflygare. Enda sättet att få slippa göra fler flygningar är om man blir tokig. Men om man anmäler sig som tokig och vill sluta flyga inträder ”moment tjugotvå som fastslog att oro för egen trygghet inför faror som var verkliga och överhängande var en förnuftig tankeprocess.” (Alltså är man inte tokig, utan måste fortsätta flyga.)
/…/”Yossarian blev djupt gripen av den absoluta enkelheten i moment tjugotvå och lät höra en aktingsfull vissling.
— Det var ingen dålig paragraf, den där moment tjugotvå, anmärkte han.
— Det är den bästa som finns, instämde doktor Daneeka.
Yossarian såg det hela klart i all dess svindlande rimlighet.”
———————-
Läs även andra bloggares åsikter om Yossarian, Moment 22, Joseph Heller, Barbara Voors, Islossning, Per Petterson, Ut och stjäla hästar, döden, tematrio

Read Full Post »

Tematrio: Sport

Veckans tematrio är sport och jag tar chansen att skriva lite om Michael Chabons Summerland som jag nyligen läste. Det är en fantasy, en barn/ungdomsbok, som handlar om en liten kille som är världens sämsta baseballspelare. Tillsammans med sin bästis, en flicka som är en väldigt duktig baseballspelare, och en annan kompis som kan vara en robot eller möjligen en android, ska han rädda världen som håller på att gå upp i sömmarna och sin pappa uppfinnaren som kidnappats av Coyote. Tyvärr (för mig) måste de spela ett antal baseballmatcher mot troll och andra för att nå sitt mål, och eftersom jag aldrig lyckats förstå reglerna blir det obegripligt. Liksom stora delar av den amerikanska kulturen i övrigt, även om jag förstås vet att det finaste en amerikansk pappa kan göra för sitt barn är att fråga om de ska gå ut och kasta lite. Mer om Chabon här, här och här.

En annan obegriplig sport är cricket. I Mördande reklam av Dorothy Sayers jobbar lord Peter Wimsey som reklamare under cover. Han avslöjar sig själv under den årliga cricketmatchen, där han först spelat lite mediokert för att inte sticka ut. Plötsligt får han en änkestöt på armbågen och blir helt galen och gör massor av poäng med en mycket karakteristisk spelstil som gör att han blir igenkänd.

Nej, tacka vet jag fotboll. Till exempel brasiliansk fotboll, som jag också läst om i sommar. Sambafotboll av Fredrik Ekelund är mycket intressant, med historierna bakom de största stjärnorna, turneringarna, tränarna.

Fler tematrior finns hos Lyran, och jag hoppas att nån skriver om de där underbara friidrottsböckerna jag läste som barn. Åshöjden?

Read Full Post »

Tematrio: Ursprungsbefolkning

Veckans tematrio är extremt svår. Jag tänker och går runt och plockar i hyllorna och försöker minnas sånt jag läst, men tvingas inse att det är väldigt mycket vanligare att läsa om ursprungsbefolkningar än av dem. Något som Corliss upptäckte för länge sen. Jag har använt finfine Sherman Alexie i tematrior förut, så han får inte vara med idag.
Louise Erdrich är medlem av anishinaabe-stammen och räknas som en av de mest betydelsefulla indianska författarna. Hon är bra, läs henne! Sådär magiskt och mystiskt, kollisionen mellan uråldriga traditioner och nutida levnadssätt, envisa och svaga människor.
Lappskatteland av Annica Wennström handlar om en ung kvinna som söker sitt sydsamiska ursprung. Den är inte jättebra rent litterärt, men intressant för att man får lära sig om den samiska kulturen på vägen. Och jag tror att Wennström har sameblod i sig på riktigt. Det har tyvärr inte jag. Men jag är i alla fall född i Lappland.
Johan Turi var den förste samiske författaren. Hans första bok hette Muitalus sámiid birra. På Sápmis hemsida kan man läsa: ”Turi levde i en miljö där renskötsel var det enda tänkbara. Av olika skäl slog han sig dock ner vid Torneträsk där han ägnade sig åt jakt och fiske. Trots att han inte fått någon riktig skolutbildning och ännu mindre lärt sig skriva på samiska så ”uppfann” Turi sitt eget skriftspråk. Hans författarambitioner blev verkliga då han sammanträffade med danskan Emilie Demant Hatt. Det var hon som entusiasmerade och hjälpte honom med skrivandet. Hon översatte även boken till danska. Efter detta blev den översatt till tyska, engelska och svenska.”
Jag har inte läst Johan Turi men jag tycker att han kan få vara med här i alla fall.

Read Full Post »

Tematrio: Yrken

Berätta om tre böcker som skildrar huvudpersonernas yrken, lyder uppmaningen från Lyran. Okidoki.

Lönnmördare.Henry Smart i Roddy Doyles En stjärna kallad Henry har en eländig uppväxt i Dublins slum. Efter det misslyckade påskupproret 1916 får han till uppgift att bygga upp IRA:s väpnade styrkor. Och ha ihjäl folk på vägen. Jag har glömt lite för mycket av den här boken, men den är bra, riktigt bra. Roddy Doyle har även skrivit böcker som blivit film, som The Snapper och The Commitments med bästsäljande soundtrack.
Vårdbiträde/fabrik/med mera.Johan Jönson skriver otroligt bra om sina år på en rad okvalificerade arbeten i sin Efter arbetsschema som är något av det starkaste jag läst på svenska. Jag har skrivit här och här och här (när Jönson nominerades till Nordiska rådets pris).
Guvernant. Den största och mest kända av guvernanterna måste väl vara Jane Eyre av Charlotte Brontë. Men lillasyster Anne Brontës roman Agnes Grey beskriver egentligen mer av själva yrket. Så här tyckte jag om den.

Den här låten känner ni igen från The Commitments:

———————-
Läs även andra bloggares åsikter om böcker, Johan Jönson, guvernant, Efter arbetsschema, lönnmördare, Roddy Doyle, Agnes Grey, Anne Brontë, En stjärna kallad Henry

Read Full Post »

Tematrio — Kalas

Lyrans tematrio önskar se kalastips idag, och här är mina förslag.
1 Larrys gäster av Carol Shields. Om en ganska vanlig man som lever ett ganska vanligt liv, möjligen med undantag för att han älskar labyrinter. Boken mynnar ut i en middag dit han bjudit bland annat sina två exfruar, och där det visar sig att båda fortfarande har känslor för honom. Ingen överdådig bok, men en fin känsla som stannar kvar.
2 Babettes gästabud av Karen Blixen. Om gudabenådade kokerskan Babette som kommer över en summa pengar och ställer till en fullkomligt himmelsk (och dyr!) middag för sina otacksamma arbetsgivare som bara sitter och muttrar och ska låtsas som att det regnar. Jag var så arg när jag läste den här. Sköldpaddssoppa.
3 Sagan om ringen av J R R Tolkien. Bilbo fyller 111 år, bjuder till stor fest där han levererar utsökt inlindade förolämpningar och sen försvinner dramatiskt. Upptakten till hela äventyret.

Uppdatering: Jag vill lägga till Gatsbys fester i The Great Gatsby! Storslagna, överdådiga och samtidigt så sorgsna. F Scott Fitzgerald kunde konsten att partaja själv också.
————-
Läs även andra bloggares åsikter om tematrio, kalas, middag

Read Full Post »

Tematrio — Outläst

Tematrion handlar denna vecka om olästa böcker. Det är egentligen först på senare år som jag lärt mig att lägga bort böcker som jag börjat läsa. Tidigare klarade jag inte av det, det kändes så elakt på nåt sätt, som ett svek eller som att ge upp.
1 Vem av de sju? av Vic Suneson hette den allra första deckaren jag provade på att läsa. Jag var nio, tio år, tror jag, i slukaråldern och läste allt jag fick tag i. Min mamma fick syn på den och tog av mig boken, hon tyckte inte att den var lämplig. Det är väl därför jag minns den så starkt. Det var ett sjuttiotalsomslag, med nån mörk skugga och kanske rent av en pistol på bilden.
2 Den unge Werthers lidanden av Goethe ingick förstås i den litteraturvetenskapliga kursen. Jag tyckte den var fruktansvärt tråkig, och läste aldrig ut den. Det hindrade mig förstås inte från att diskutera slutet, alla vet ju ändå vad som händer.
3 Bibeln. Jag tycker att jag kan bibeln för dåligt, pinsamt dåligt, och då och då med oregelbundna och långa mellanrum får jag för mig att jag ska ta mig igenom den. Det finns ju sådana underbara berättelser i den. Men, jag klarar inte av att läsa den. Barnens bibel i olika versioner går däremot jättebra. Och jag vet att det funnits en grafisk bibel, men den går inte att få tag i längre.
———————
Läs även andra bloggares åsikter om Tematrio, outlästa böcker, Vic Suneson, Den unge Werthers lidande, Goethe, bibeln

Read Full Post »

Tematrio — barndomsskildringar

Lyran frågar efter barndomsskildringar i veckans tematrio och här är mina val:
1 Svinalängorna av Susanna Alakoski. Osentimentalt och rakt på sak beskriver Alakoski en barndom med alkoholiserade föräldrar, våld och fattigdom. Väl värd sitt Augustpris, och jag är glad att jag läste den trots att jag normalt skyr sanna eländesskildringar som pesten.
2 Här hade jag tänkt sätta en bok av Suzanne Osten, som växte upp med en psykisk sjuk mamma. Men när jag letar på nätet så verkar hon inte ha skrivit nån sån bok, trots att jag minns den. (Minnet är en förrädisk följeslagare.) Det måste vara den här, Osten om Osten som Helena von Zweigbergk skrivit efter intervjuer med Suzanne Osten. I varje fall så var det delarna om uppväxten som var betydelsefulla för mig för att jag kände igen mig i dem.
3 Om man är född i mitten av 1960-talet och vuxit upp i Sverige så finns det en författare som beskriver detta bättre än alla andra, och han heter Jonas Gardell. Skolans värld, maktkamper, hierkarkier, popularitetstävlingar, mobbning… Ofta smärtsamt, nästan alltid bra.

Vilken dyster barndomstrio detta blev då, den passar inte alls ihop med den idylliska bilden. Ska jag byta ut nån av dem mot Kulla-Gulla kanske?
————————–
Läs även andra bloggares åsikter om tematrio, barndomsskildring, Susanna Alakoski, Svinalängorna, Suzanne Osten, Osten om Osten, Jonas Gardell

Read Full Post »

Tematrio — Spänning

I veckans tematrio frågar Lyran efter spänning, och jag väljer efter en del tankemöda de här.
1 Stephen King. Efter ett långt uppehåll har jag återupptagit kontakten med skräckfarfar, och det är jag glad över. En av de bästa jag läst på senare tid är Lisey’s story, som jag varmt kan rekommendera. Även Drömfångare, Benrangel och Duma Key är bra, men serien om Det svarta tornet gillar jag inte.
2 John Ajvide Lindqvist. Mannen som skriver så bra att han till och med fått in skräcken på kultursidorna. Låt den rätte komma in är en vampyrhistoria i förortsmiljö, och han lyckas få det trovärdigt. Filmen är också bra.
3 Darkly dreaming Dexter av Jeff Lindsay, är inte riktigt lika bra som i tv-serien med den lysande Michael C Hall. Boken har jag skrivit om här, och i tv-väg längtar jag efter säsong fyra och fem. Jag har förresten sällskap av Dexter på jobbet också.

Read Full Post »

Tematrio – Frankrike

Tematrion hos Lyran handlar idag om Frankrike.
1. Alexandre Dumas (d.ä.) måste ha varit den allra första franska författare jag läste. De tre musketörerna, åh, vad jag älskade dem! Kamratskapet mellan Arthos, Porthos, Aramis och D’Artagnan. Och Greven av Monte Christo. Dumas hade en svår uppväxt som fattigt barn av blandras. Han skrev i följetongsform, och när han började lyckas hade han en författarverkstad, så det är kanske inte bara honom själv man ska tacka. En stor man rent fysiskt, och en storvulen personlighet. Sonen, Alexandre Dumas d y, lär ha sagt: ”Min far är ett stort barn, som jag fick när jag var mycket liten.”
2. Françoise Sagan Jag vet inte vad jag egentligen föll för hos henne, jag läste henne som ung. En bok om väldigt rika och olyckliga människor på en lyxkryssare, bland annat. Och Bonjour tristesse/ Ett moln på min himmel. Nu pockar behovet på att läsa om. Snart.
3. Anaïs Nin. Mest känd för sin Dagbok i flera band, men jag kom först i kontakt med hennes skrivande i antologierna Venusdeltat och Venusbarn. Nin berättar i företalet att Henry Miller fick 100 dollar av en anonym man, en samlare, för att skriva erotika. Senare fick Nin (och flera andra svältande stackars författare som levde på havregrynsgröt) ta över. Nin hittade på, plockade ur medicinska tidskrifter, försökte ta in sitt eget berättande. ”Koncentrera mer på sex. Strunta i poesin.” löd uppmaningarna från den anonyme samlaren. Men de är rätt poetiska ändå. Budoirer och strumpeband, franskt och perverst.
——————————–
Läs även andra bloggares åsikter om Alexandre Dumas d ä, Anaïs Nin, Françoise Sagan, Lyrans tematrio, Frankrike

Read Full Post »

Tematrio – Resor

Lyran slår till med en riktigt fin bild till veckans tematrio, eller hur?

1. Stranger on a train. Jenny Diski röker och dagdrömmer sig genom USA. Hon åker tåg, ner längs östkusten, tvärsöver alltihop, upp längs västkusten och sen tvärsöver igen. Min första Diski, inköpt på Centralen i Stockholm, och nu ser jag att det ligger en gammal tågbiljett från måndagen den 2 maj 2005 som bokmärke i den, så passande! Usa-resan är en sorts gigantisk upprepning av tiderna när Diski som ung åkte rundlinjen i London för att slippa gå hem.

2. Jorden runt på 80 dagar. Klassiker av Jules Verne, som jag läste som barn och bara inte kunde begripa det där med datumlinjen som gör att de klarar vadet. Vadå datumlinje?

3. Left hand of darkness. Mästerverk av Ursula LeGuin. Genly från den galaktiska federationen befinner sig på planeten Gethen för att så sakteliga introducera den till omvärlden/federationen. Det går illa och han måste fly, med hjälp av Estraven. De färdas flera månader genom is. Det är egentligen inte själva resan som är det viktigaste i denna bok, utan det faktum att Estraven liksom alla andra invånare på Gethen är tvåkönad.
————————
Läs även andra bloggares åsikter om Tematrio, resor

Read Full Post »

Tematrio – Sommarläsning

Lyrans tematrio frågar efter vad vi läser på sommaren.
1. Varma sommardagar med mycket sol blir jag alltid sugen på Romarriket. Tidigare har jag läst (och läst om) Robert Graves (Claudius), Marianne Fredriksson, Marguerite Yourcenar (Hadrianus minnen), Suetonius Kejsarbiografier, och häromåret upptäckte jag Vibeke Olssons Kastellet och Skymningsnådatid, två underbara böcker! Därför har jag (delvis?) samma plan som Lyran, att läsa Sabinas bok, om en slavinna i Rom, i fyra delar. Plus en biografi över kejsar Augustus. Plus en barn/ungdomsbok av Martin Widmark.

2. Jag har tänkt mig att läsa lite mer Oates för att komma i stämning innan hon kommer hit till Sverige om en knapp månad.

3. Nu blev det svårt. Regniga dagar då? Och alla mina jobbardagar, ska ju jobba större delen av sommaren.
Äsch, jag läser väl på som vanligt. Försöker beta av av det som redan finns. Målet är att komma ner på tio böcker. Sen kan jag börja med mina efterlängtade omläsningar. 🙂
———————–
Läs även andra bloggares åsikter om Tematrio, sommarläsning, romersk, vampyrer,

Read Full Post »