Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 3 maj, 2009

… att sitta på balkongen i gassande sol och läsa om hundspann, snö och isvidder på Grönland.

Annonser

Read Full Post »

gameofthronesDen innehåller allt: klanstrider, vänskap, svek och lojaliteter, underdogs som slår sig fram, ädlingar och starka kvinnor, kärlekshistorier och otäcka döda väsen och ett intrigspel värdigt de romerska kejsarna. Plus svärd och hästar och vargar. Precis vad jag ville ha.
Mest handlar det om huset Stark. Eddard som motvilligt blir kungens hand, kung Robert som är en gammal god vän till honom och skulle blivit hans svåger men istället är gift med den elaka och ambitiösa Cersei. Catelyn, Eddards hustru, som kommer från en gammal krigarätt och vill hämnas en attack på ett av hennes barn. Av barnen Stark är Arya, den vilda flickan, och Bran, den klättrande pojken, mina favoriter. Och så Jon förstås, Eddards son utom äktenskapet som inte får heta Stark utan Snow som alla bastarder i landet. (Bilden föreställer Jon Snow och hans varg Ghost. Alla Stark-barnen har en varg, historien om hur de fick dem är underbar.)
Men persongalleriet stannar inte där, vi får också följa Daenerys Targaryen, flickan som blir drottning hos ett vilt ociviliserat fiendefolk, och Tyrion Lannister, drottning Cerseis bror som är dvärg och inte så väl sedd i sin egen familj. Rösterna berättar sina egna och gemensamma historier om vartannat, och det är mycket skickligt gjort. Så där så att man känner sympati och förstår varför någon agerar som den gör, och hoppas att det ska gå bra, trots att man i kapitlet innan hejade lika mycket på nån annan som är en fiende med helt andra intressen.
A game of thrones är en saga från lägereldarnas tid, som att läsa Sagan om ringen för första gången. Jag längtar redan efter de andra delarna och blir bekymrad över att George R R Martin kanske inte orkar gå i mål med sju delar. Starks familjemotto är Winter is coming, och det är även namnet på en blogg som håller koll på hur det går med tv-versionen av Game of thrones.
Jo, och så innehåller boken kartor över rikena och personförteckningar över de olika släkterna. Sånt gillar jag.
———————————
Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Read Full Post »

För kanske ett år eller två sen hörde jag ett radioprogram med en kvinna som heter Iris Johansson. Hon har autism. Hon beskrev olika situationer, hur hon inte fungerade som andra, hur hon uppfattade saker som bakom en slöja. Det var oerhört fascinerande. (När jag var barn kände vi en familj med en autistisk son, och han lärde sig så vitt jag vet aldrig att prata. Men det finns väl grader, förstås.)
Mest spännande var när Iris Johansson berättade om sin pappa. Han lärde henne att stå och spegla sig, och öva på olika ansiktsuttryck. ”Så här ser man ut när man är ledsen”, ”så här gör man när man ler”, och annat. Det var för att andra barn (och vuxna) inte skulle uppfatta hur avvikande Iris är/var, inte bli rädda för henne. För att hon skulle passa in lite bättre helt enkelt.
Jämför Harry Morgan i Dexter! Och hur Harry lär Dexter att svara på psykologens frågor: ”Tänk först hur du skulle vilja svara, säg sen precis tvärtom.”

Därför vill jag vinna nummer 8 i tävlingen hos Angos bok- och filmblogg.

Read Full Post »