Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘The ALICES’ Category

awalkerIgår kväll valde jag K special: Alice Walker istället för På spåret. Ni som valde tvärtom kanske har fungerande SVTPlay, där ligger programmet kvar till 9 februari.
Det var en ganska fin dokumentär, Alice själv är ju så livlig och vacker, och vi fick följa henne i olika åldrar. Från uppväxten som åttonde barnet i en fattig familj i ett rasistiskt Georgia till när hon sitter i sitt smakfulla vackra hus och innehar ikonstatus i amerikanskt kulturliv. Hennes före detta make framstod mycket sympatisk, och det var kul med andra kändisar som Gloria Steinem (AW skrev i Ms Magazine) och Angela Davis och nån som jag tror heter Sapphire (?) med flera som talade om både hennes liv och verk.
Jag hade inte fullt ut klart för mig hur kontroversiell hon var och att det var upprörda demonstrationer mot boken och filmen Purpurfärgen, tv-debatter med mera, det hade undgått mig. Det folk slog ner på var att hon tog upp ämnen där ondskan fanns hos svarta, framför allt män, och det ansågs att hon förtalade det svarta samhället när hon beskrev incest och kvinnomisshandel inom det. Samma typ av debatt återkom när hon skrev om könsstympning i Omskärelsen.
Men Alice Walker verkar ha trivts i hetluften, hon har ständigt sökt upp den alltifrån Medborgarrättsrörelsen och äktenskapet med en vit jude som resulterade i dottern Rebecca under en tid när rasblandade äktenskap var olagliga till ett otal andra politiska rörelser inklusive Ship to Gaza.

Apropå dottern Rebecca så var hon inte med i programmet, annat än på småbarnsfoton. Hon har offentligt skrivit om hur hennes mor förstört hennes liv. (Det är ju inte helt ovanligt att barn anser att deras mödrar förstört deras liv, men då och då är det ju också sant.)
Men den typen av djupare kritik fanns inte med i programmet. Kanske var det inte rätt ställe, men jag tycker nog att filmaren kunde ha gått mer på djupet, ställt svårare frågor, det hade blivit mer spännande och inte bara ett hyllningsporträtt av en stor författare. Jag hade också gärna hört mer om själva arbetet, hur det går till och hur hon väljer ämnen.
Det var intressant hur som helst och jag rekommenderar programmet. Bonusinfo: hon har varit ihop med Tracy Chapman(!). Det visste inte jag.
Jag läste mycket Alice Walker för sådär 30 år sen, och en del av det har jag skrivit om här och här.
——————————–
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

Annonser

Read Full Post »

flickornaJag återser Sally och Gillian Owens, efter att ha läst en recension hos Marikas bokdagbok. Marika var inte så förtjust, men jag mindes att jag tyckte om den och att det nog var min första Hoffman (utgiven 1996 på pocket), så jag passade på att läsa om den. Och jag gillar den!
Jag gillar magin, jag gillar det ödesmättade, jag gillar att det handlar om två väldigt olika systrar — Sally och Gillian — och att de har knäppa, trollkunniga mostrar. Jag gillar alla utvikningar och bipersoner, och så gillar jag att det är mycket kärlek.
Däremot hade jag glömt att det är så mycket våld och hot om våld i boken. Att Gillian blivit misshandlad av sin knarklangare till man (men jag mindes att han dog) och att Kylie, Sallys yngsta dotter, en dag blir förföljd av två män som tänker våldta henne. Båda dessa saker är viktiga i boken, men jag mindes liksom bara det allmänna magiska myset. Magin som också har sitt pris och inte alltid är så mysig, långt därifrån.
—————————-
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Read Full Post »

220px-Alice_Sebold_1_by_David_ShankboneNu har det gått sex år sedan Alice Sebold kom med en ny bok. Nu tycker jag att hon ska sätta lite fart.
Debuten Lucky kom 1999 (Efter våldtäkten på svenska)
The Lovely bones kom 2002 (Flickan från ovan)
och den senaste, The Almost Moon, 2007 (Månvarv).
Så¨nu är det dags! Bilden ovan är från just hösten 2007, då var hon så glad. Du kan bli lika glad igen, Alice, bara du skriver.
——————————
Läs även andra bloggares åsikter om

Read Full Post »


Efter Zora Neale Hurston föll det sig naturligt att plocka upp en av Alice Walkers novellsamlingar; In Love and Trouble, och därifrån är steget inte långt till Toni Morrisons Älskade. Så jag har tillbringat en del av sommarhettans juli i sällskap med tre av de allra bästa författarna som skriver/skrivit det svarta Amerikas historia. Framför allt kvinnornas.
Det är ofta svårt och tungt, och en sak som slår mig när jag läser Walker är vilka oerhört släta figurer de svarta männen gör. Opålitliga, barnsliga, svekfulla. Allra värst är en pappa som skrattar åt sina egna barn när de nekas mat i svältkön under depressionen. Istället flirtar han med en annan kvinna än sin fru. Just den novellen är intressant också för att den är tillägnad Zora Neale Hurston, och inspirerad av henne och hennes forskning på Haiti. Hustrun tar nämligen ut sin hämnd på den vita kvinna som nekar barnen mat (och i förlängden utdelar deras dödsdom).
Alla Alice Walkers noveller är inte upprörande och hemska, men de flesta. Sen när jag läser (om) Morrisons Älskade blir det ännu värre. Herregud! Det är en fruktansvärd historia om en kvinna, Sethe, som är slav men flyr. Hon har tre barn med sig, och ett i magen. Hennes bröst är fulla av mjölk som ska vara till Lillflickan, den yngsta, men Sethe blir fasttagen och två unga män stjäl hennes mjölk. Den händelsen — och en händelse som är ännu värre — var nästan det enda av denna bok som jag mindes. Och att jag tyckte den var väldigt bra, en av de bästa böckerna jag då hade läst. Den är fortfarande bra, nästan hypnotisk i sitt elände och sina övernaturliga inslag med spökerier.
I videon nedan berättar Toni Morrison om Tjärdocka och Älskade, hur hennes texter har lager på lager och de faktiska händelserna nästan inte berättas men man förstår får ändå veta vad som händer. Spoilervarning.

Älskade blev film med Oprah Winfrey som Sethe, och Danny Glover som Paul D, en annan av slavarna på Sweet Home.

Här under är en sång om Sethes mjölk. Första strofen, ”I got a tree on my back”, är märkena efter att Sethe blivit piskad sönder och samman. Ändå lyckas hon fly.

———————————–
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Read Full Post »

Jag har glömt att berätta att jag gjorde värsta fyndet på JFK airport. Their eyes were watching God av Zora Neale Hurston. Första gången jag stötte på det namnet var i älskade Alice Walkers essäsamling In search of our mother’s gardens, där Walker berättar hur hon i sin läsning letar efter föregångare som är som hon: svarta kvinnor.
Mycket riktigt blurbar Alice Walker: ”There is no book more important to me than this one”.
Här är mina Alice Walker-böcker som jag också skrivit lite om.
—————————–
Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Read Full Post »

Första kapitlet i Nancy Pearls lilla pärla till bok, Booklust, heter A… My name is Alice. Där återberättar denna kända bilbliotekarie en anekdot där en kvinna som får frågan vad hon läser svarar: ”The Alices”.
Fast Nancy Pearl har delvis andra än vad jag hade i mitt inlägg: Alice Adams, Alice Elliott Dark, Alice Hoffman, Alice Mattison, Alice McDermott, Alice Munro, Alice Walker och Alice Sebold. (De fetade är gemensamma.)
Och man kanske inte kan begära att Pearl ska känna till Alice Tegnér.
———————————
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Read Full Post »

walkerAngelica på The Suit Ling Library har skrivit flera gånger om Black White and Jewish av Rebecca Walker, men inte förrän nu slår det mig: Det är ju Alice Walkers dotter!
Alice Walker med Purpurfärgen: om Celie, den fula dottern som föder två av sin pappas barn medan den söta systern Nettie skickas iväg. Systrarnas kärlek mattas aldrig under åren, de skriver och skriver till varandra men den elake fan till far gömmer Netties brev så att Celie aldrig får dem. Underbar bok! Och den slutar bra, med Celie som växer och reser sig ur underläget, så har ni inte läst den – gör det. (Film också, med Whoopi Goldberg. Lätt sentimental, men sevärd ändå.)
Alice Walker har också gett ut en annan fantastisk bok: In search of our mothers gardens, som är essäer och föredrag om att hitta sina förebilder som skrivande svart kvinna. Jag köpte dem plus tre till; In Love and trouble, You can’t keep a good woman down, och Meridian i en bokhandel i London i mitten på 1980-talet. Det var en väldigt intensiv Walker-period för mig. Förlaget som gav ut dem hette Women’s Press, och hade ett strykjärn som logga. I love it.
Ett tiotal år senare skrev Alice Walker om en kvinna som i en sorts tillbaka-till-rötterna-i-Afrika-eufori bestämde sig för att genomgå en könsstympning. Den var ruggig.
Och nu alltså Rebecca Walker. Har hon ärvt sin mammas talang så måste hon vara bra.

———————–
Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Read Full Post »