Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 11 maj, 2009

modesty

De inramade små affischerna är inhandlade på Bokmässan i Göteborg på 1990-talet. Den till vänster är från en målning av Jim Holdaway, den första tecknaren. Den till höger är en kopia på ett omslag till tidningen LIFE.
Vasen och krukan (som jag istället har gamla mascaror med mera i) är från en av de där vanliga blomhandlarna, en kedja.
Kopparna är en present från sambon, och jag har även en tredje fast likadan som den vänstra (teckaren heter Enrique Romero) på jobbet.
Plånboken är jag mest glad över, det är också en present, från dottern. Specialdesignad och sydd av en som heter J Stuart-Beck.
Sockorna är inköpta i Göteborg, samma år som friidrotts-em, var det 2006?
(Min MB-dagbok som var en present från min dåvarande svärdotter blev stulen tillsammans med resväskan (och resten av innehållet) på tåget Köpenhamn- Malmö hösten 2006.)
——————————–
Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Read Full Post »

tematrioomlasVeckans ämne hos Lyran är omläsningar, och det får mig att minnas en bok som fanns hos min mormor och som jag läste om många gånger när jag var där. Den hette Emil och detektiverna och handlade om en pojke som blev bestulen på tåget. Han fick hjälp av ett pojkgäng och de lyckades få fatt i tjuven. Jag tyckte att det var så himla smart hur de kunde bevisa att det faktiskt var Emils pengar tjuven hade, för det fanns nämligen små hål efter nålar i sedlarna.
Mina Modesty Blaise-album har jag läst om och om och om igen. Det är den perfekta slappna-av-efter-en-jobbig-vecka-läsningen, en timme med Modesty & Willie och ett glas vin så får man nya krafter. Samma funktion fyller även Kamratfesten av Dorothy Sayers, liksom Lord Peters smekmånad. I den senare räcker det att läsa början med änkehertiginnan Honoria Lucastas dagboksutdrag, åh, så underbart!
Men jag ska väl variera mig och inte tjata om samma hela tiden…
Som trea väljer jag då Cynthia Voights Tillerman-serie, som jag läste om häromåret. Den börjar med Homecoming/Den långa vägen hem. Fyra syskon blir övergivna i bilen av sin psykiskt sjuka mor. Den enda släkting de vet att de har är mormor, och äldsta barnet Dicey bestämmer att de ska börja gå till henne. Mil efter mil efter mil, utan att veta om hon kommer att ta emot dem. Den är väldigt bra. Jag läste böckerna första gången när dottern var i slukaråldern och lånade hem dem från bibblan. Jag har nämnt också Jeff i den tredje boken tidigare, en vän till syskonen som får sin egen bok.
———————————
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Read Full Post »