En familj — August Osage County är tre timmars såriga uppgörelser, rasande utbrott, människor som försöker älska varandra men som sitter så benhårt fast i sina sedan länge fastslagna roller att de inte står ut.
Marie Göranzon är lysande, briljant, formidabel som den pillerknaprande mamman Violet. Hon äger scenen varenda sekund hon är där (jag till och med tittar på hennes fötter i sängen under Jan Malmsjös inledande scen). Helt fantastiskt bra, jag kan inte hitta tillräckligt många superlativer för att beskriva Göranzons föreställning som den egoistiska knarkaren som måste säga elakheter, förklädda som ”sanningar”. Så. Jävla. Bra.
Marie Göranzon backas upp av en ensemble med Ingela Olsson i spetsen, som den äldsta dottern Barbara, den lyckade. Men nu kommer hela livet rasande ner omkring Barbara också. Mannen har en yngre älskarinna och är på väg ifrån henne, och den 14-åriga dottern röker maja och håller på att upptäcka sin sexuella makt. (Jag älskar Ingela Olsson men kanske att hon spelar över lite, lite på slutet?)
Kristina Törnqvist spelar andra systern Ivy, hon är en sån där skådis jag känner igen så väl men inte kan placera varifrån. Samma sak med Thomas Hanzon. Och så är Börje Ahlstedt med, han spelar en snäll man som försöker medla mellan sin fru och sin son. Alla är bra, väldigt bra. Svensk skådespelarelit av högsta klass.
Dessutom hade vi väldigt bra platser, rad 4 som i praktiken är rad 2. Det kändes som att jag skulle kunna sträcka ut handen och killa Ingela Olsson på tårna när hon och maken la sig för att sova/gräla.
Svenskan tycker så här och Dn så här. Jag håller med DN om att det blir lite för mycket skratt från publiken, men samtidigt är det så sant: mitt i ett uppslitande gräl klämmer någon i med en djupt humoristisk replik och man skrattar mitt i det nattsvarta eländet.
Tracy Letts är en amerikansk pjäsförfattare som tydligen är väldigt i ropet just nu, En familj spelas i Göteborg också och ska spelas på Östgötateatern. Jag tror inte att någon av dem är eller blir lika bra som den här föreställningen.
Jag har intervjuat Marie Göranzon en gång och då nämnde hon att Dramaten aldrig var önskad med gästspel i Linköping. Hennes egen teori var att Östgötateatern inte vill ha den konkurrensen. Jag är i alla fall mycket glad över att äntligen ha besökt vår svenska nationalscen, om än ”bara” den lilla. Det här är det allra bästa jag har sett. Hittills har inget kunnat hota Margareta Krooks magnifika tolkning av Gertrude Stein, och det är svårt att jämföra en en-kvinnas-föreställning med ensemblespel, men jo, det här är det bästa.
——————————-
Läs även andra bloggares åsikter om En familj — August Osage County, Marie Göranzon, Tracy Letts, Jan Malmsjö, Ingela Olsson, Dramaten, Kristina Törnqvist, Thomas Hanzon, Börje Ahlstedt, teater, svart humor
snowflakes in rain 
Åh, vad spännande. Ibland längtar jag så oändligt mycket efter att bara gå på teater och teater och teater. Jag läste ju dramatik i några år i Göteborg, och då gick jag verkligen på teater ett par gånger i veckan i genomsnitt. Just konstformer som existerar i ett nu, i samspelet med publiken är väldigt speciella. Det går bara att tillfullo upplevas på plats…
Det enda teateraktiga jag sett på senare år är ett par riktigt undermåliga barnteaterföreställningar. (Och missförstå mig inte – jag vill verkligen mycket hellre vara hemma med min familj de allra flesta kvällar än att ge mig iväg för att se teater, men lite lunchteater skulle inte vara fel!)
Marie Göranzon är för övrigt fantastisk. Jag tycker också mycket om Kristina Törnqvist; det är synd att man inte ser henne så mycket på tv/film tycker jag.
Det var så härligt lyxigt! Att se riktigt *bra* teater, med så bra skådisar. Att leva sig in i det, bara ge sig hän och flyta med.
Att se två teaterföreställningar i veckan låter också extremt lyxigt! Hur är scenen/scenerna i Göteborg? Jag antar att om man går så ofta så gör det inget om man råkar se några halvdåliga grejer ibland.
Är barnteatern för eller av barn?
När jag googlar Kristina Törnqvist tror jag att det bara är filmen Skenbart–en film om tåg jag kan ha sett. Men hon gjorde intryck. Hon har också ett utseende som fäster i minnet.
Jag tycker kanske inte att jag ska uttala mig jättemycket om Göteborgsteatern just i dagsläget, eftersom det var länge sen jag bodde där och gick på teater regelbundet där. Men stadsteatern har oerhört hög kvalitet, och därtill kan man alltid lita på Backateatern. Folkteatern är dessutom en oerhört bra basteater. Därtill fanns en mängd riktigt bra fria teatergrupper, t ex teater Bhopa och Teater Trixter och inte minst Teater Uno. Men visst fanns det många många bottennapp också. Men då var jag ju ung och student och hade massor med kompisar som gärna gick på teater. Jag gick liksom två gånger i veckan och varje kompis gick kanske med 1 gång i månaden… Det var härliga tider (jag sitter här och blir nostalgisk, som du förstår. Det är nåt med försommaren och examenstider och sånt där). Jag räknar dock med att inom ett par år kunna gå mer regelbundet på teatern. Hoppas dottern gärna följer med. Däremot har jag inte hittat några lika bra scener i Malmö. Stadsteatern har jag fåfängt försökt mig på en massa gånger, men en del uppsättningar har varit så dåliga att jag nästan har gått i pausen. Det bästa jag sett i Malmö är antagligen något med Eva Rydberg.
Barnteatern är för barn. (Barnteater AV barn är ju nästan alltid supergulligt. Det kan man knappast kalla uselt.)
Och ja, just det. Törnqvist är med i Skenbart – en av favoritfilmerna härhemma. Hon har ett väldigt speciellt utseende. Jag minns henne från en film där hon spelade misshandlad kvinna (jag tror Mikael Nykvist spelade hennes man). Och så har jag tydligt minne av att hon var en av Zorns modeller/älskarinnor i Zorn-serien som gick på tv för 10-15 år sen.
Det låter ju helt fantastiskt, teaterlivet i Göteborg! Så många.
Jag är inte alls teaterkunnig eller så, men jag kan tycka att det är rätt påvert här i Linköping. I Umeå hade vi Ögonblicksteatern och Profilteatern och andra fria grupper, plus gästspel av Dramaten och Riksteatern förstås. Och Norrlandsoperan.
I Vadstena däremot kan de ha högklassiga grejer. Men jag har svårt att ta mig iväg, när man jobbar kvällstid och ofta är ute och reser vill man gärna sitta hemma på sina lediga kvällar. Så det är en livsstilsfråga också.
Jo, det är i allra högsta grad en livstilsfråga.
Vadstenasteatern har jag hört mycket gott om, och flera somrar har jag _nästan_ varit i närheten när Vadstenaakademin har spelat opera (ja, typ varit i Vadstena veckan före eller efter de börjar/slutar spela). Det är jag väldigt nyfiken på också, faktiskt.
En rolig grej med Vadstenaakademien är att de satsar på nyskivet. Jag har bara varit en gång, då var det tre korta stycken varav ett var japanskt. Spännande!
Här är sommarens 1700-talsopera: http://www.vadstena-akademien.org/sv/start/?link_id=4538ca494f5f6
Så vet du vad du nästan kan se. 😉
Kom nu på att jag kanske inte ska racka ner så mycket på Linköping. Ung scen/Öst har fått mycket beröm. Jag har inte sett nåt där, eftersom jag inte är ung, men nu är det sagt i alla fall, för ordningens skull. 😉
Haha. Jag googlade precis upp samma sak!! Har kollat in snyggingen Calle Lindén en lång stund. 😀
Jag blir oerhört förtjust i namnet Starcross’d lovers! (En rad tagen ur prologen till Romeo och Juliet, som ju är ett av de dramer jag ständigt ständigt återvänder till). Får se om jag kan få våra sommarvägar att gå förbi Vadstena i år då.
Han Lindén hade ett väldigt romerskt motto: ”Calle Lindén vill sjunga om blod och död och tjäna pengar.” 🙂
Shakespeare var det länge sen jag läste, och ännu längre sen jag såg nåt. Om ens någonsin. Minns att jag på littvet blev väldigt förtjust i Kung Lear, med översättning av Britt G Hallqvist som jag blev väldigt imponerad av.
Nu ska jag gå och lägga mig, godnatt Vixxtoria och tack för en trevlig pratstund. 🙂
Jag tackar också för pratstunden, som jag visst mer eller mindre somnade ifrån.
Kung Lear är också väldigt bra, den borde jag nog läsa om snart, för det var länge sen. Hamlet och En midsommarnattsdröm återvänder jag dock ständigt till. Shakespeareuppsättningar kan ibland bli alldeles underbara, men också ofta katastrofala. Det är sällan det finns några mellanlägen tycker jag. Men man kan vara säker på att det alltid ges någon föreställning i en slottsruin eller lummig park nära en själv under sommarmånaderna.
Så kul att höra att du tyckte om Osage County, och att det var en så bra teaterupplevelse! Jag har varit beräknande och ”sparat” den föreställningen till senare, möjligen ända till hösten. Ja, det är verkligen en glädje att se bra skådespelare i spännande pjäser, och då är det en stor lyx att bo i Stockholm. För tio år sedan bestämde jag mig för att inte bara längtande läsa teaterrecensioner utan göra slag i saken och gå iväg själv. Det har blivit som ett gift, och nu har jag svårt att välja bort några pjäser. Jag klämmer in teaterbesök så ofta jag kan och försöker se precis allt som verkar intressant. Om jag inte gått på teater på några veckor känner jag stor saknad. Tur att Dramaten spelar i juli i år igen!
Jenny B
Vad intressant att du bara bestämde dig så där. Jag tror att det är bästa sättet. Man väljer att prioritera det helt enkelt, istället för att bara tänka att man skulle vilja.
När man inte bor i Stockholm är det lätt att inbilla sig att alla som gör det tar del av detta fantastiska kulturliv, men jag tror att det är lätt att det inte blir av i alla fall.
Å, vilken bra införsäljning! Har planerat att se den med syrran, eftersom jag försöker se ALLT som Marie Göranzon är med i. Hon har ju verkligen tagit över som Dramatens Grand Old Lady de senaste åren. Hon är verkligen magnifik.
Såg henne i Höstsonaten på Dramaten för ett par månader sen. Där är hon också super. Kan jag också rekommendera, även om jag hört att Familjen är bättre. (Tyvärr är Maria Bonnevie lite gapig, men det tycker jag många i det yngre gardet är. Är det någon teknik de lär sig på scenskolorna numera?) Höstsonaten går på Stora Scenen, så då får du en chans att spana in ”riktiga” Dramaten också!
Titti
Ordet magnifik glömde jag bort, fint att du fick in det. 🙂 Jag har inte uppmärksammat Marie Göranzon särskilt förut, men nu förstår jag att det är ju en strålande bra idé av dig och din syster att se allt! Blir lätt avundsjuk, men ska spana in Höstsonaten i höst, det ska jag banne mig göra.
Det där med gapigheten… Ingela Olsson var lite gapig i den här. Jag gillar ju henne jättemycket, men blev ändå lite lite störd. Kanske är det nåt som försvinner med åren, när pondusen tar över? För Göranzon ÄGER scenen, hon behöver inte gapa.
Vilken lyrisk recension! Just teater är jag inte så intresserad av (folk blir så förvånade när jag som kulturfreak inte går på varenda pjäs som kommer hit) men är det bra så kan det vara fantastiskt. Lite avundsjuk är jag på min bror som är svensklärare i Danderyd och får gratisbiljetter till allt han vill på Dramaten.
Ylva
Fan också, man borde alltså ha blivit svensklärare.
Att du inte är så intresserad kanske beror på att du sett några sega föreställningar för mycket? Då tappar man lusten.
Och jag blir också lite nostalgisk! Kanske Vixxtoria och jag sågs på parkett? Teater Bohpa såg jag en föreställning med som kan ha hetat ngt med Marsipan (?). Göteborgs stadsteater var alldeles fantastisk för en så där 10-12 år sedan med Jasenko Selimović som konstnärlig ledare. Minns särskilt ”Den europeiska kritcirkeln” löst baserad på den kaukasiska, med Johan Rabaeus och Richard Wolff. Vet inte hur det är där nu…
Håller med Titti – Marie Göranzon var helt lysande i Höstsonaten medan Maria B både gapade )och kom i skymundan..)
Någon som sett Gengångare på Stocksholms stadsteater? Är nyfiken på den inför hösten.
Hoppsan – en kommentar som inte alls handlar om ditt inlägg… hoppas det är ok?
Klart det är okej, Hermia! Jag ser det som en vidareutveckling av samtalet.
Jasenko Selimović har man ju hört mycket gott om, och jag har hört honom i radio också. Kanske gjorde han ett sommarprogram? När jag googlar ser jag att han är från Sarajevo. En god vän som bodde där har berättat om det fantastiska kulturlivet hon växte upp med.
Snow: Selimovic är väl nu chef för radioteatern? (Men jag tror också att han gjort minst ett sommarprogram.)
Jag tror att jag ffa hört hans krönikor i Godmorgon världen. Just nu verkar han satsa på politik.
http://jasenkoselimovic.com/om_jasenko/
Kanske vi träffades, Hermia, kanske inte. Jag flyttade från Göteborg årsskiftet 99/00 och därefter har jag bara sporadiskt besökt teatrarna där. Bhopa hade flera fantastiska föreställningar, bl a om Iliaden och Odysséen, och det borde ha varit under 1996. Jag har sett några senare föreställningar också, t ex Johnny var en ung soldat – något av det bästa jag sett. Kritcirkeln på stadsteatern minns jag att missade, men jag såg mycket annat som Selimovic regisserat, t ex Romeo och Julia i Sarajevo (som han också skrev; den är baserad på den verkliga historien om två älskande som dog på en bro i Sarajevo under kriget). Starkt med Shanti Roney och Rebecca Heyman!