Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘science fictionkurs’ Category

leibo1Först läst på science fiction classics-kursen 2008, då jag önskade att jag varit bättre bevandrad i bibeln och därmed förstått de kristna tankegångarna bättre. Det är en post-apokalyptisk skildring i tre delar, där kampen står mellan tro och vetenskap.

I min omläsning stiger personerna fram mycket tydligare. Broder Francis! Han som vid 17 års ålder som munknovis tillbringar fasteperioden ute bland vargarna, och stöter på en lättirriterad vandrare som medvetet eller omedvetet ser till att Francis hittar ett gammalt skyddsrum från tiden före Katastrofen. Där hittar Francis papper från den helige ingenjören Leibowitz, som klostret tillber och vill se heligförklarad. Genast börjar ryktet gå om att den vresige vandraren egentligen var en inkarnation av högst densamme Leibowitz, att mirakler skett och att rosor sprungit upp ur ökensanden i hans fotspår… Stackars Francis får till straff vänta sju år innan han får bli munk och efter en kort glansperiod dör han av en pil i pannan.

I den andra delen börjar vetenskapen göra sig gällande igen, i form av Thon Taddeo, högt begåvad tekniker. En av munkarna konstruerar en lampa efter Leibowitz ritningar och med hjälp av en dynamo och flera hårt trampande munkar får han den att lysa mitt framför ögonen på den tillreste Thon Taddeo som blir skakad.
Lysande är också dialogen mellan den dåvarande abboten och den vresige vandraren, juden Benjamin, som nu påstår sig vara nånstans mellan 2 000 och 5 000 år gammal, och väntar på en frälsare. Jag fäster mig också vid en figur som kallas Poeten. Han är ytterst skeptisk till Taddeo och vid en minnesvärd middag i klostret plockar Poeten ut sitt emaljöga och släpper ner det i ett glas med uppmaningen att hålla ögat på vad som sker efter att Poten skickas bort från bordet.
Detta emaljöga blir sedan i sig självt en relik några hundra år senare… då det i bokens tredje del återigen drar ihop sig till kärnvapenkrig.
Vetenskapen vann och vi måste alla gå under. Igen. Utom kanske några som räddar sig iväg i ett rymdskepp… och så kan det hela börja om igen.

What we learn from history is that we never learn from history, minns jag att min föreläsare konstaterade. Min bloggpost från 2008, en ganska bra genomgång av handling och teman, hittas här. Tilläggas kan att jag denna gång blir äcklad av kvinnan med ett extra huvud, jag känner inte alls den oskuldsfulla trösten som Miller vill förmedla.
leibo

Annonser

Read Full Post »

… i mina bokhyllor så hade jag inte behövt köpa nån ny Fahrenheit 451 när jag läste science fiction classics.
bradbury2
Jag bookmochar den ena, nyare. Där behöver jag bara ta bort de små gröna klisterlapparna. Den äldsta boken ser ut såhär inuti:
bradbury1
———————
Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Read Full Post »

Men det var svårt. Och så började jag förstås med den fråga som jag tyckte var intressantast, och flummade ut rejält på den, innan jag kom att tänka på att ”visstja, det finns sex frågor till”. Bra i alla fall att den första var en 10-poängsfråga. En av två, resten var 5-or. 25 är godkänt, 35 för VG. Bara jag får godkänt är jag nöjd, det här var ju en rolighetskurs. Och det var kul att skriva tentan också, när jag väl släpat mig dit. De har gjort om mycket sen sist det begav sig; nu var det anonymt och man fick ett eget nummer man fick fylla i på vartenda blad, och bara skriva på ena sida av bladen som förstås skulle numreras, och det ena med det andra. Inte fick jag röka heller.
Men jag har i alla fall bidragit till universitets ekonomi, och gjort ett ordentligt avslut.
OCH, sist men inte minst, så upptäckte jag att det var i ”Do androids dream of electric sheep? som Deckard kollar på Edvards Muchs Skriet. Så nu fick jag det utrett. Puh.

———————
Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Read Full Post »

Frågan är vad som är dummast: att offra en kväll på att gå och skriva en examen för att få 7,5 poäng som jag absolut inte behöver (jag har mer än tillräckligt, vilket inbetalningarna till CSN månatligen påminner mig om, tack så mycket), eller att strunta i att skriva tenta för en kurs som jag ändå har läst? Fast jag läste inte (om) Brave new world, den är så tråkig och jag var bortrest och kunde inte gå på seminariet. Så om jag går och sen inte klarar skrivningen, då är det liksom dubbelfel. Suck.
En sak som talar för att gå är att universitetet ska få pengar för mig och hålla fler såna här roliga kurser.
En sak som talar emot är att jag inte har nån som helst lust. Men kanske kommer den. Jag släpar med mig böckerna till jobbet, så får vi se i eftermiddag.

————————-
Läs även andra bloggares åsikter om ,

Read Full Post »

Det vet jag inte. Men jag vet att boken är helt annorlunda än filmen och det har jag lite svårt att komma tillrätta med, eftersom jag älskar filmen och sett den – jag vet inte hur många gånger. Efter att ha läst ut Do androids… igår ville jag se om den igen men lyckades sen somna i soffan ungefär där Rachael spelar piano och sen vakna alldeles i slutet.
– Har Rutger dött redan?
– Ja, du har sovit.
(Man sover gott till musik av Vangelis.)

I varje fall, boken är bra. Den har fler vändningar, och fler okända androider (andys) som attackerar Deckard. J F Sebastian är inte med, utan istället en man med begåvningshandikapp som bor ensam i ett stort hyreshus dit Pris flyttar in. Roy är mongol. (Hur kom de då ens på idén att casta Rutger Hauer?! Men jag är glad att nån gjorde det.) Deckard köper en svart get. Religionen heter mercerism och alla kollar på tv dygnet runt, värden heter Buster Friendly. Men det blir svårt att diskutera imorgon eftersom jag framför allt är intresserad av hur boken och filmen förhåller sig till varandra, och det är ju inte det som kursen går ut på.

——————-
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Read Full Post »

Jag blir helt chockad när jag börjar läsa Do androids dream of electric sheep? och det visar sig att Deckard är gift. Dessutom är staden där han bor, ja hela jorden, underbefolkad. Men sen när jag kommer till när han testar Rachel känner jag mig som hemma, dialogen är närmast exakt som i filmen. (Blade runner.)
En grej som jag först nu förstår är det här med djuren, att det finns en helig allians mellan människor och djur, som skiljer androiderna från människorna. Och att det är status att äga ett djur, inte bara för ormtjuserskor.
————————–
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Read Full Post »

Det här var den enda boken på sf-kursen jag vare sig läst eller hört talas om, så jag var rätt förväntansfull. Det blev ingen stor upplevelse men ingen stor besvikelse heller. Den stora konflikten är mellan vetenskap/kunskap kontra tro/religion. Handlingen utspelar sig efter ett kärnvapenkrig. Boken är uppdelad i tre delar, ”varde människan”, ”varde ljus” och ”ske din vilja”. I den första är det en munk, en novis, Francis, som tack vare en vandrare hittar gamla skrifter efter Leibowitz, den man som hans kloster vill ha kanoniserad. Abboten tror honom först inte, ger honom en rituell spanking, och försluter sedan grottan där skrifterna finns. Kunskapen är farlig.(Alla böcker under kursen har behandlat samma tema: kunskap är farlig och ska förhindras.)
I andra delen börjar vetenskapen flytta fram sina positioner, och i den tredje dominerar den igen och människorna är på väg att förstöra jorden en gång till. Mänskligheten lär sig aldrig.
Leibowitz har drag av Jesus (martyrskap, dö för våra synder, enkel bakgrund). Vandrarkaraktären som Francis träffar anspelar på Lazarus (som uppstod från de döda), Den vandrande juden, kanske Johannes Döparen. Ett extra huvud som växer ut på en kvinnas kropp innebär någon sorts frälsning, oskuld, tröst.
Det här är en bok som återigen får mig att beklaga att jag inte läst bibeln. Det finns många fler referenser som går mig helt förbi. Jag började på bibeln för några år sen, men blev så fruktansvärt irriterad på uppräkningen av alla ”Abraham födde xx” (en rad mansnamn) att jag la ner. Barnens bibel har jag läst däremot. 😉
I slutet av boken är en kvinna och hennes barn svårt sjuka, döende. En läkare vill skicka dem till ett läger där de kan ta sina liv. En präst vill till varje pris hindra detta. Min yngre jag skulle tycka att prästen var dum i huvudet och grym som ville att mamman och barnet skulle lida. Som tur var höll hon käften, eftersom mitt medelåldersjag inser att prästen ville rädda dem från att begå en dödssynd och brinna i helvetet i evighet som straff. ”Det finns inget helvete, det är nåt som någon hittat på för att skrämma folk till lydnad”, säger MYJ. ”Men prästen är övertygad om att det finns”, säger MMJ, ”och förresten kan du inte veta”.

—————-

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Read Full Post »

Older Posts »