Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Sherman Alexie’

walter-alexie-1024x644Gamla favoriten Sherman Alexie som jag läst mycket av har en jättebra podd ihop med sin kompis och kollega Jess Walter. A tiny sense of accomplishment heter den, och du kan läsa mer här.
En underbar mix av uppläsning av vad de skrivit, bakom kulisserna i författarvardagen, basket och intervjuer med folk de gillar. Allt från för mig helt okända till skådespelarikonen Molly Ringwald, som både sjunger och skriver numera. Och så får jag veta varför Radioactive love song, boken jag beställde, aldrig kom utan blev ”definitivt slut”. Alexie drabbades av skrivkramp efter sin stora succé och skrev den aldrig färdig. Men han läser ett avsnitt i podden.
Mycket känslor och skratt.
—————————————

Read Full Post »

tjuga
För en tjuga styck fann jag dessa böcker i en stor låda på bokhandeln jag egentligen slutat handla på för att personalen är så… ointresserad.

Sherman Alexie är en underbar författare som är oförskämt okänd, det är obegripligt. Han fick en hit med Den absolut sanna historien om mitt liv som halvtidsindian men annars har jag bara sett denna novellsamling, Rödskinn, på svenska. Den har jag redan, men jag köpte alltså en till för att kunna ge bort.
Corliss från en av novellerna i Rödskinn finns ständigt med mig. ”Hon hade aldrig mött en mänsklig varelse som var intressantare än en bra bok.”
Jag har bloggat om andra böcker av Sherman Alexie: Flight, War dances och The Lone ranger and Tonto fistfight in heaven. Alexie finns på twitter också.

Anna-Karin Palm har jag inte läst på 20 år så det kan väl vara dags, och Helene Uri är en norska som jag läste en bok av häromåret, Den rättfärdige.
———————-
Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Read Full Post »

The Lone Ranger and Tonto Fistfight in Heaven är Sherman Alexies första novellsamling, och jag tror hans andra utgivna bok efter debuten med en diktsamling. Det finns ett fint förord av honom själv i den här utgåvan, där han berättar hur en redaktör fattade tycke för bilden på framsidan av poesisamlingen (utgiven av ett pytteförlag), grep den ur högen med alla recensionsex och gav den till en recenscent som sen blev eld och lågor och utropade Sherman Alexie till en av de starkaste och viktigaste rösterna i amerikansk nutidslitteratur. I New York Review of Books, dessutom.
Han är argare i den här boken, lite mer oslipad och råare även om det magiska språket finns redan här. Ämnena är desamma: alkoholism, basket, dans, diabetes, fäder, hunger, kärlek. Hjärtskärande berättelser och händelser i framför allt Victors, Thomas Builds-the-Fire’s och Juniors liv. Personerna återkommer i olika konstellationer, andra sammanhang, ibland i andra tider. Alla tider existerar samtidigt. Wounded knee och general Custer är självklara referenser. Andra får jag slå upp, som fry bread .
På slutet är två nyare noveller inlagda, i den här upplagan. Där får jag veta om Junior Polatkins eget barn.

Read Full Post »


Sherman Alexie-frossa, det är ju lätt hänt.

En maffig tjockis som alla andra redan har läst, och en liten liten tunnis av Shirley Jackson, hennes mest kända novell som tydligen ska vara oförglömlig. (Läskig, tror jag.)

För att jag vill göra en sån där tre månaders USA-rundresa nån gång, och Stephen Fry kanske kan lindra längtan. Och så Richard Yates som Ingrid hyllade hela sommaren i inlägg efter inlägg. Om jag lyckats tjata in Rosamond Lehmann till henne så är det väl inte mer än rätt att jag plockar hem en Yates, tänkte jag ungefär. 😉

Read Full Post »

Filmen Smoke signals av Sherman Alexie på DVD
Filmen The business of fancy-dancing av Sherman Alexie på DVD
Första delen av Elin Wägners Åsa-Hanna i åttonde upplagan
Alla böcker av Octavia E Butler
Någon av Frieda Hughes tavlor från 45.

(Listan kan komma att uppdateras.)

Read Full Post »

Why do poets think
They can change the world
The only life I can save
Is my own.

Sherman Alexie skriver vackert, sorgligt, dråpligt. Intensivt. Han hämtar från sitt liv, sin uppväxt, erfarenheterna av att vara indian (Alexie är Spokane). Typiskt för indianer är att utväxla snuskiga skämt, har Sherman Alexie berättat i intervjuer.
I War dances samlas dikter, noveller, korta texter. Ofta handlar det om män och deras relationer till sina fäder. En man som plötsligt blir döv på ena örat och måste in på sjukhus minns när hans egen far låg och dog, av alkoholism och diabetes. En typisk indiansk pappa-död, konstaterar han krasst. Men också: ”I would always feel closest to the man who had most disappointed me.”
En annan novell handlar om senatorsonen, som ger sig ut på en blodig gay-bashing och slår ner sin barndoms bästa vän, utan att känna igen honom. Är hans fars politiska karriär över nu?
Öppningsnovellen handlar om en man som slår ihjäl en inbrottstjuv med sin sons leksaksbaseballträ. Det blev så. Alexie berättar hur och varför, men han levererar inga svar på vad som är rätt eller fel. Och hur skulle han kunna göra det? Istället låter han en annan pappa citera F Scott Fitzgerald: ”The test of a first-rate intelligence is the ability to hold two opposing ideas in mind at the same time and still retain the ability to function”.*
Boken tar slut alldeles för fort. Den får ligga kvar vid sängen, dels för att den är så underbart vackert blå, dels för att jag ska kunna läsa om dikterna. Nån gång vill jag höra Sherman Alexie läsa sina dikter, han gör det ofta och samlar stora skaror runtom i USA.
War dances vann årets Pen/Faulknerpris. De röda skorna på omslaget är från en novell där berättaren möter en vacker kvinna på en flygplats. Sen möter han henne igen, på en annan flygplats. (jag älskar flygplatser.)

*Tyvärr är inte citatet ur Gatsby.

Read Full Post »


Jag blev ju så glad när — som jag trodde — jag fick fatt i filmen Smoke signals. Tyvärr var det ingen film, utan pjäsen som Sherman Alexie skrivit. I bokform alltså. Jaha.
Carrie (prinsessan Leia) Fishers Postcards from the Edge är moochad, den finns förvisso som film men det var boken jag ville åt. Jag läser hennes blogg ibland och följer henne på twitter. Det var väldigt fina frimärken på paketet också.

—————————
Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Read Full Post »


Detta är en film på en pjäs av min käre Sherman Alexie. Ett inlägg hos Ylvas läsdagbok utlöste ett starkt Alexiebehov just nu. Jag har hans senaste bok, War dances, som jag tänkt spara till i sommar, men nu vet jag inte om det går…
Filmen Smoke signals hade utgått ur sortimentet när jag kollade sist för nåt år sen. MEN: nu fanns den plötsligt hos cdon.com! HURRA!
———————-
Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Read Full Post »


På vägen mot Union Square gick vi in i denna Barnes & Noble som var mycket fin.

Jag blev förtjust av att se Julia Childs klassiska kokbok väl skyltad. Såg filmen på planet, där Meryl Streep gör en formidabel tolkning av denna långa dam. (Den nutida historien var inget särskilt, men Streeps prestation gör filmen sevärd. Ett intressant människoliv!)


Jag blev tillsagd av en vakt att inte fota, ojdå.

Här blev det en bok, min favorit Sherman Alexie har kommit med nytt och den är så vackert blå dessutom.
————————-
Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Read Full Post »

Ord och inga visor frågar efter våra favoritmiljöer i litteraturen. Här är mina.

Rom. Myllrande, skitigt, dekadent. Frossande i mat, sex och gladiatorspel. Intriger. Maktkamp. Som i Robert Graves böcker om Claudius, Yourcenars Hadrianus minnen, i snällare form hos Marianne Fredriksson. Jag gillar det hos Vibeke Olsson också, men inte på samma sätt.
Sydstaterna. Stiliga kvinnor i stora hattar, knasbollar och original. Klasskillnader. Som i Borta med vinden. Charlaine Harris vampyrböcker om tankeläsande Sookie Stackhouse. Nyupptäckte William Faulkner.
Den judiska. Företrädesvis i intellektuella miljöer i nordöstra USA. Smarta diskussioner vid middagsbordet, alla är begåvade på nåt konstnärligt eller akademiskt. Erica Jong. Michael Chabon.
Den indianska. Identitet, att inte gå under. Gamla sedvänjor i ny tappning. Lite magi. Sherman Alexie. Louise Erdrich.
Norrbotten. Gammpojkar i Hellyhansen, skotrar, bärplockning, kvinnor som röker pipa. Åsa Larsson.

Read Full Post »

Hej!
Följande bok som du har bett oss bevaka har fått ny lagerstatus:
ISBN Titel Status
0316013706 ALEXIE, SHERMAN:RADIOACTIVE LOVE SONG Definitivt slut

*suck*
———————-
Läs även andra bloggares åsikter om ,

Read Full Post »

temausa1. Hon skriver och skriver i en rasande fart. Hon skriver om människor och deras relationer, kärlek och våld. Läser man alla hennes böcker vet man nog det mesta om dagens USA och amerikanerna. (Men finns det nån som läst alla?) Jag pratar förstås om Joyce Carol Oates, och henne ska jag höra imorgon på Kulturhuset.
2. American Wife av Curtis Sittenfeld. Laura Bushs fiktiva självbiografi och en av årets stora läsupplevelser. Omskriven här och här.
3. Sherman Alexie. Jag har skrivit om honom förut, här här och här. Ni som inte läst honom: Gör det. Eller kolla här:
http://www.kcts9.org/programs/productions/conversations/archive#alexie

Bubblare: The Plot against America av Philip Roth. Grabbade denna bok, vald på omslaget, i en flygplatshall. Det visade sig vara en riktig lyckträff. I ett alternativt USA är Charles Lindbergh president, med nazistsympatier. Det fiktiva berättarjaget är en judisk pojke (man) som berättar sin familjehistoria. strong>I Amerika av Susan Sontag. En polsk skådespelerska och hennes vänner utvandrar i slutet av 1870-taket för att starta ett utopisk samhälle i Kalifornien.

Och det är som vanligt Lyran som hittat på Tematrion.
———————–
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Read Full Post »

flightZits är en föräldralös tonåring, halvt indian och halvt vit, med ansiktet och ryggen täckt av svår akne. Ingen älskar honom. Han har bott i ett tjugotal fosterhem, åkt i ungdomsfängelse ett antal gånger, och den senaste gången träffade han där Justice, en vit kille som uppmanar honom att begå ett våldsbrott. När Zits gör det, händer något mycket märkligt.
Sherman Alexie skriver om en ny variant av shapeshifting, och tidsresor, där vi som läsare får glimtar och utdrag ur människors öden genom den amerikanska historien: indianer och vita om vartannat. Amerikanskan har ett så bra begrepp: ”defining moments”. Säger vi ”livsavgörande ögonblick” på svenska? De där händelserna, stunderna, när vi gör de val som definierar vilken sorts människa vi är.
Sherman Alexies ”Flight” får mig att skratta och gråta om vartannat, en bok som är gripande och tröstlös och hoppfull och vacker och sann i sin mänsklighet. Magisk. Läs den.

Read Full Post »

lagspar
Det är: Love och Paradise av Toni Morrison, Last wish av en polsk fantasyförfattare som heter Andrzej Sapkowski som min dotter tipsat om, Tender bar av J R Moehringer som jag läste om hos Caveat Lector, Flight av Sherman Alexie som Kiona tipsat om, Svart nåd och mörker ta min hand av Dennis Lehane, Salman Rushdie Midnattsbarnen som jag inte minns var idén kom ifrån (tips till bokbloggare: skaffa sökfunktion!), Diane Setterfields Den trettonde historien, dito, Visst finns det gudar i Alabama av Joshilyn Jackson, dito, Tawni O’Dells Ivans återkomst, och en dubbelbok(!): Fel sida av järnvägen och Gryningen kommer aldrig åter av Daniel Woodrell efter tips från Bokhore-Helena. (Ja, hon tipsar om en annan bok av Woodrell, men det var själva författarskapet jag blev nyfiken på.)
——————-
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Read Full Post »

halvtidsindianMm, Sherman Alexie kan minsann skriva ungdomsböcker också. På ett sånt där hjärtknipande sorgligt och direkt sätt, men med massor av humor och dråpligheter som gör att man orkar med allt bedrövligt som händer Junior, reservatets spinkigaste och mest mobbade indianpojke. Han har för stort huvud, glasögon, och en del andra attribut som inte är särskilt gångbara bland de andra ungarna. Han får ofta stryk. Han har en enda vän, Rowdy.
En dag upptäcker Junior att hans mamma skrivit sitt namn i den ”nya” skolboken. Alltså när mamman var ung flicka. Han blir så rasande över hur fattig och dålig skolan är, att han av misstag kastar boken i huvudet på läraren. Katastrof, men katastrofen leder till något gott. Läraren uppmuntrar honom att ge sig av från reservatet, för här har han ingen chans. Och det gör Junior.
På fina vita skolan blir han inte precis mer populär, och på reservatet betraktar de honom som en svikare. Klämd däremellan, och övergiven av Rowdy, försöker Junior överleva. Framför allt genom basketen, som han är bra i. Men så möts lagen från den nya och den gamla skolan…
Sherman Alexie beskriver suveränt känslan av att vara en svikare, att inte höra till, att vilja något mer men samtidigt aldrig kunna passa in. Just skildringarna av basketmatcherna gör nästan ont att läsa, så bra är det. På Alexies hemsida står att han fått priser för ”Den absolut sanna historien…” och det förvånar mig inte ett dugg.
En sak till, den innehåller en massa teckningar också. Både teckningarna och berättarstilen påminner mig om Gummi-Tarzan av Ole Lund Kirkegaard.
————
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Read Full Post »

Older Posts »