A dance with dragons

Jag borde förstås ha vant mig vid det här laget, vid att ta farväl av en favorit som dör en brutal död. Men snälla… inte h*n!!
Varningarna fanns där, och jag borde ha sett det komma, men i min fantasi har jag ju sett denna person i upplösningen i del sju redan, så WTF-reaktionen blev smärtsam.
Annars tycker jag att denna femte del var bättre än den förra, det känns att det börjar dra ihop sig på allvar nu. Daenerys med alla sina presumtiva friare, Jon Snow som förstärker på muren och ingår avtal med the wildlings och Stannis, Tyrion som reser runt omrking och säljs som slav. Kul att se Jorah Mormont igen!
Greyjoyarna kommer starkt: den eländige Theon, Asha, Viserion. Jag har också intresserat mig mer för några bipersoner, äldre män som Barriston Semly vid hovet i Mermeen, Jon Connington som först färgade håret blått, V Greyjoy som planerar att fria han också. Jag gillar dessa äldre som har mångåriga lojaliteter och som ser de långa perspektiven. Som ångrar saker de gjort och tänker att de borde gjort annorlunda, men försöker nu göra rätt.
Men vad är det med George R R Martin och händer? Connington har greyscales, köttet svartnar finger för finger. V Greyjoy har ett sår som varar värre och värre, amputation hotar innan den röde prästen kommer och lyckas bota honom. Och Jaime Lannister har ju sin hand av guld…
Ett annat litet bitema i A dance with dragons är väldigt feta män. Flera stycken beskrivs som abnormt feta; Illyrio som intrigerar för pojken med det blå håret och där Tyrion dras in, senare the Yellow Whale som köper samme Tyrion, ja det finns flera.
Det är väldigt många personer i den här boken, och jag bläddrar frenetiskt i listorna med olika hus och hur de hör ihop. I början känns det osäkert, men sen vänjer jag mig. Jag tror nog inte att jag sällar mig till dem som tycker att GRRM borde ha renodlat mer och struntat i bipersoner. Jag tycker det levandegör så mycket av denna maktkamp och hur nästan alla dras in i den, även om det för somliga bara blir en fruktlös resa och sen en otäck död.
Men det allra bästa är förstås att Daenerys äntligen red en drake, Drogon. Mäktigt!
———————
Läs även andra bloggares åsikter om George R R Martin, fantasy, A dance with dragons, händer, feta män, drakar

Read Full Post »

Läser…

… den kommer att räcka länge.
———————-
Läs även andra bloggares åsikter om George R R Martin, fantasy, A dance with dragons

Read Full Post »

Stormande svärd

Sagan fortsätter…
Jag funderar om man kan läsa en av berättelserna i A Storm of Swords i ett svep, och (tillfälligt) hoppa över de andra? Just nu tycker jag att Aryas historia är så spännande att jag nästan inte står ut att vänta på fortsättningen när jag läser om Davos, Tyrion, Danys, Catelyn, Jaime, Sansa, Jon, Samwell, ja till och med min lille favorit Bran.
(Detta är tredje delen efter den här och den här.
UPPDATERING: Detta är skådisarna i den kommande HBO-serien.
——————–
Läs även andra bloggares åsikter om A Song of Ice and Fire, A Storm of Swords, G R R Martin, Arya, fantasy, Bran, Jon Snow

Read Full Post »

A clash of kings -George R R Martin

En röd komet brinner på himlen och de olika folken och intrigmakarna tolkar den olika. Blod? Eld? Seger för Lannisters eller vad? Det är mycket blod och eld i den här boken, riket trasas sönder efter kung Roberts död när mer en en tycker sig vara den rättmätige arvtagaren: ”sonen” Joffrey, 13-årig och inbilsk, Roberts bröder Renly och Stannis, och hela gänget runt dem: drottning Censei, Tyrion som lyckas bli kungens hand, eunucken Varys även kallad the Spider som lever och andas hemligheter.
Catelyn Stark stiger fram på sidorna och hon är formidabel. Klok trots att hon sörjer vansinnigt, försöker hon hålla ihop hemmaborgen Winterfell på avstånd samtidigt som hon hjälper sin son Robb i hans militära strategi, tar hand om sin döende far och drömmer om hämnd hämnd hämnd. En annan som växer är lilla Sansa, den snälla och godtrogna som sitter som gisslan, trolovad med Joffrey. Mest spännande är nog Sansas syster Aryas äventyr. Jag älskar detaljerna; hur hon får tre dödsdomar att avkunna, the weasel soup. Jag väntar med spänning på Nymerias återkomst – för det måste väl komma? – och när det ska uppdagas vem Gendry är.
Det är mer magi i den här än i första, ond magi mest.
————————–
Läs även andra bloggares åsikter om George R R Martin, fantasy, A clash of kings

Read Full Post »

Jag klarar inte att vänta längre…

… jag har börjat med A Clash of Kings, fortsättningen på George R R Martins fantastiska A Game of Thrones.
Åh! Den är ju precis så bra som ettan, hittills. Nu får jag veta vad som händer med Arya, och med Sansa, och med The Imp, och med Bran… Men 80 sidor in och ännu ingenting om Jon. Hur är det med Jon Snow?
Läser vidare. Inget slår soligt väder och en riktigt bra fantasy.
——————-
Läs även andra bloggares åsikter om George R R Martin, A Clash of Kings

Read Full Post »

Fantasy versus reality – och Fay Weldon läser sf

George R R Martin har inte mycket till övers för den verklighetsskildrande litteraturen. 🙂 Han talar i egen sak förstås, men lite kul är det ändå:

Och min gamla favorit Fay Weldon berättar i en intervju på bokhora att hon gärna läser science fiction: It takes your mind off things, puts you in another world. Lite senare avslöjar hon att hon kanske ändå gillar Puffball/Röksvamp bäst av sina egna. Röksvamp var min första Weldon och jag älskade den.
Fru E har läst Weldons senaste, och Camelia har kört en hel Weldon-vecka.

Read Full Post »

A game of thrones är en underbar fantasysaga

Den innehåller allt: klanstrider, vänskap, svek och lojaliteter, underdogs som slår sig fram, ädlingar och starka kvinnor, kärlekshistorier och otäcka döda väsen och ett intrigspel värdigt de romerska kejsarna. Plus svärd och hästar och vargar. Precis vad jag ville ha.
Mest handlar det om huset Stark. Eddard som motvilligt blir kungens hand, kung Robert som är en gammal god vän till honom och skulle blivit hans svåger men istället är gift med den elaka och ambitiösa Cersei. Catelyn, Eddards hustru, som kommer från en gammal krigarätt och vill hämnas en attack på ett av hennes barn. Av barnen Stark är Arya, den vilda flickan, och Bran, den klättrande pojken, mina favoriter. Och så Jon förstås, Eddards son utom äktenskapet som inte får heta Stark utan Snow som alla bastarder i landet. (Bilden föreställer Jon Snow och hans varg Ghost. Alla Stark-barnen har en varg, historien om hur de fick dem är underbar.)
Men persongalleriet stannar inte där, vi får också följa Daenerys Targaryen, flickan som blir drottning hos ett vilt ociviliserat fiendefolk, och Tyrion Lannister, drottning Cerseis bror som är dvärg och inte så väl sedd i sin egen familj. Rösterna berättar sina egna och gemensamma historier om vartannat, och det är mycket skickligt gjort. Så där så att man känner sympati och förstår varför någon agerar som den gör, och hoppas att det ska gå bra, trots att man i kapitlet innan hejade lika mycket på nån annan som är en fiende med helt andra intressen.
A game of thrones är en saga från lägereldarnas tid, som att läsa Sagan om ringen för första gången. Jag längtar redan efter de andra delarna och blir bekymrad över att George R R Martin kanske inte orkar gå i mål med sju delar. Starks familjemotto är Winter is coming, och det är även namnet på en blogg som håller koll på hur det går med tv-versionen av Game of thrones.
Jo, och så innehåller boken kartor över rikena och personförteckningar över de olika släkterna. Sånt gillar jag.
———————————
Läs även andra bloggares åsikter om A game of thrones, George R R Martin, fantasy, böcker bok blir tv, Jon Snow

Read Full Post »