Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘litteraturorienterat’ Category

Det är inte bara Charlaine Harris och svenska deckare jag tröttnat på, jag läser nästan inga andra deckare heller (utom mina gamla älskade Dorothy Sayers och Josephine Tey som jag ständigt läser om). Dessutom märker jag att jag allt mer sällan lockas av romaner. Inga romaner?!? Vad ska man då läsa?
Jo, biografer är mums. Jag kom in i biografiåldern för en tid sen, och här trivs jag finfint. Essäsamlingar. Kristet. Memoarer. Vad jag i brist på bättre kallar ”personliga reflektioner”. Science fiction tycker jag fortfarande om, särskilt den där intellektuellt utmanande sorten som tvingar in hjärnspåren i nya banor, men även den lite mer corny sorten.

Dessa förändrade läsintressen återspeglar sig i den pågående utrensningen. Jag törs inte kasta alla direkt, några kassar står i klädkammaren ett par veckor ifall jag skulle ångra mig, men det har jag hittills inte gjort.

Kanske ska jag bara behålla följande kategorier:
Science fiction
Kristen litteratur
Memoarer och biografier
Golden Age-deckare
Klassiker
Nobelpristagare
Favoritromaner
Favoritförfattare

Idén med en sparsmakad bokhyllevägg tilltalar mig. I teorin. Men vågar jag praktiken?

Det känns orättvist att göra mig av med olästa romaner som står i hyllorna. Kanske måste jag ge dem en chans? Men det där med ”måste” i samma andetag som ”läsa” bär mig emot. Vi får se hur det blir.

Read Full Post »

… skrev jag i Corren i lördags.

Glödhett med SM – för förlagen

Megasäljande fenomenet ”Femtio nyanser av honom” av E L James som recenserades (av mig) i Corren här i höstas, verkar ha fungerat som locket på ketchupflaskan. Plötsligt väller det fram böcker som handlar om sado-masochistiska relationer: Sophie Morgans ”Underkastelse – en sexuell självbiografi”, ”Åttio dagar gul” av Vina Jackson, ”Sirenen” av Tiffany Reisz. De två senare är dessutom trilogier precis som Femtio nyanser.

Jag gör ett försök med ”Sirenen”, som ges ut på Harlequin förlag. (Mina fördomar om vad som ges ut på Harlequin fick sig en törn där.)
På plussidan konstaterar jag att den kvinnliga huvudpersonen Nora är mer komplex och inte alls lika våpig som Anastasia i ”Femtio nyanser”. Hon är yrkeskvinna: författare och dominatrix vid sidan om.
På minussidan: hela intrigen med att en succéförfattare som Nora skulle ge all makt över sin bok till en sur redaktör, Zachary, känns helt orealistisk.
Och sen kommer dödsstöten för min läsning: blod. Vid blodspillan går min gräns, där slutar det handla om sex och blir istället misshandel.

Så efter knappa 100 sidor orkar jag inte med 300 till om vem som ska ligga med vem och vilka de har legat med förut. Det blir hejdå Tiffany Reisz, nu behöver jag inte läsa mer av dig.
Ingen av de andra lockar heller, det verkar som att det räckte med en SM-erotika för mig. Jag tyckte att ”Femtio nyanser av honom” var underhållande, men det räcker med den. Andra kanske tycker annorlunda, vi får se hur länge den här trenden varar.

Read Full Post »

Men var är Barbara?

Efter att ha umgåtts med en Barbara i fyra böcker i rad
(Respiten av Mavis Gallant,
Den rättfärdige av Helene Uri,
Mandelbaumporten av Muriel Spark och
Det bästa av allt av Rona Jaffe)
så känns det nu lite underligt att inte träffa någon Barbara hos Johan Theorin, och inte ens i kretsen kring Barack Obamas mamma Stanley Ann.

Read Full Post »


Jag vet inte om Pottermore är något för mig, jag begriper nog inte riktigt vad det ska bli egentligen. Och förresten öppnas det inte förrän i oktober. Men jag gillar verkligen — verkligen! — origamin från boken i denna presentationsvideo.
—————————
Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Read Full Post »



Den surrealististiska konstnären Leonora Carrington är död. Hon är mest känd som konstnär, men skrev också. Till exempel Hörluren, som jag gillade mycket och skrev om här. Och en märklig berättelse om en debutant som inte vill gå på sin egen bal, utan skickar en hyena istället.

To yourself be true, then you’ll not be false to anyone.

———————————————
Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Read Full Post »

Av de tre författare som dog 2010 är det Peter O’Donnell som betytt i särklass mest för mig. Jag har läst mina Modesty-album om och om igen. Här minns jag honom.
Andra jag minns är Hans Arnold och Kerstin Thorvall. Långt efter den senares död har sonen Gunnar Falk talat ut, och sällar sig till den långa raden av anhöriga till författare som får betala ett högt pris utan att ha bett om det. Åsa Beckman skriver intressant om det här.
————————
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Read Full Post »

Jag har fått tre awarder, från Pocketpinglorna och Den besatta och Fru E. Tack så jättemycket!
Men jag har ju nyss delat ut awarder så jag vet inte riktigt vad jag ska göra nu. Särskilt som Vixxtoria har snott alla bra idéer, både om bloggparty och att ge awarder till alla härliga kommentatorer där ute. (Okej, okej, hon har kommit på idéerna, och jag tycker det är pinsamt att bara sno dem rakt av. ;-))
Så jag publicerar en favorit i repris:

och fortsätter att längta efter mitt barnbarn och är tacksam över att någon i släkten äntligen behagar födas på den här sidan nyår när man verkligen behöver anledningar att ställa till med fest.

Read Full Post »

Older Posts »