Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘norskt’

kristinlavransdotterEn av de saker jag tyckt allra mest om , förutom språket som är fantastiskt vackert och rikt på känslouttryck, är att Kristin och Erlend inte lever lyckliga resten av sina liv. Alltså att de grälar, blir osams, stundom nästan hatar varandra. De säger elaka och oförlåtliga saker, som ibland ändå blir förlåtna, ibland sitter kvar som ömt omhuldade taggar i hårda hjärtan. Kristin är mycket för att minnas oförätter. Erlend glömmer lättare, med stor hjälp av sitt oförstånd.
Det är en äktenskapsskildring som går på djupet.

Jag tycker också om att den kristna tron tar stor plats, och så tycker jag om miljöerna och det vardagliga, arbetet. Det storpolitiska hänger jag inte riktigt med på, mer än att många var missnöjda med en väldigt svenskorienterad kung.

Summa summarum en fantastisk bok, och det är roligt med en av de äldre nobelpristagarna (Sigrid Undset fick det 1928) som håller att läsa på riktigt. Passionen är tidlös. Best of-etikett.
(Den tog inte 43 dagar, bara 17–18. ;-))

Annonser

Read Full Post »

kristinlavransdotter
”Den tar jag en sommar” har jag tänkt när blicken glidit förbi Sigrid Undsets tegelsten Kristin Lavransdotter i hyllan. Nu blev det denna sommar, när jag jobbar nästan hela tiden och är trött på kvällarna. Oftast läser jag 20 sidor per kväll. Av 863. Med den takten tar det 43 dagar! Detta sätter ”en sommar” i ett nytt perspektiv, kanske ska jag om tio år blicka tillbaka på den här och tänka, ”2015, det var den sommaren jag läste Kristin Lavransdotter”.

Boken är mycket bra. En stormande kärlekssaga, passion, smärta och ond bråd död. Undset är väldigt bra på att beskriva känslor; Kristin vitnar, stelnar, stumnar… Varför hon faller så hårt för Erlend är befriande obegripligt, som ju kärlek kan vara. Det bara är så.
Jag tycker också mycket om Lavrans, en genuint god man som försöker göra det bästa för sin familj.
Undsets Jenny har jag skrivit om HÄR, också en riktigt bra bok. (Som jag ”mindes” att jag tyckte var lite tråkig, men det var min förhandsuppfattning jag mindes, som jag ändrade när jag faktiskt läst. Lurigt! Det är det som är så bra med bloggen, den är mycket mer pålitlig än mitt minne.)

Read Full Post »

en_glad_guttInspirerad av att jag fick lägga till en bok i Mytprojektsläsningen högg jag en ur Nobelpristagarprojektet av bara farten. Tänkte att det kunde vara bra att läsa Bjørnstjerne Bjørnson när jag nyligen läst en annan bok på norska, nu kanske även den gamla norskan skulle vara lättare. Och si, det var den.
En glad gutt är en kort (79 sidor) och ganska enkel historia om lille Øjvind som träffar på lilla Marit när de är i fyraårsåldern, och redan då faller för varandra. Geten som syns på omslaget spelar här en betydande roll. Hindren som reses är att Øjvind är fattig medan Marit hör till en välbeställd släkt. Men Øjvind är desto flitigare och mer äregirig. Även om den vänlige skolläraren gör sitt bästa för att han inte ska förfalla till syndig äregirighet. Skolläraren låtsas i flera veckor att Øjvind inte blivit nummer ett bland pojkarna i konfirmationsläsningen.
Jag säger enkel, den räknas till Bjørnsons allmogeberättelser, men det är också en väldigt kärleksfull och charmig historia som jag tycker om. Den var även författarens egen favorit. Bjørnson påminner i sitt berättande om både Laxness och Lagerlöf. Det är någonting med både glädjen och allvaret, det nordiska.
Nett_bjson_3201938a
Bjørnstjerne Bjørnson fick Nobelpriset 1903 och är nu den tidigaste pristagaren jag läst.

———————-
Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Read Full Post »

min-kamp-3Jag förstår varför han var tvungen att skriva den här, mala sig igenom den här tiden mellan första klass och sjätte klass. Låg- och mellanstadiet, en tid som väl inte är lika ångestladdad som högstadietiden för de flesta. Lite mer oskuldsfull, inte lika mycket äta eller ätas, även om Karl Ove är extremt medveten om exakt vilken statusordning klassen och kompisarna kan sorteras in i. Hela tiden jämför han sig själv; bäst, näst bäst eller tredjen bäst i skolämnen som norska och annat teoretiskt. Ofta sämst eller näst sämst i de fysiska ämnena.
Men mest handlar det om hans pappa och det järngrepp han håller sin familj i. Hoten. Stryket. Föraktet. Pappan är inte nöjd med att ha en vek son med nära till tårarna, ingenting provocerar honom så som när Karl Ove börjar gråta och det gör han hela tiden.
Mamman är fortsatt god men inte i närheten av att synas så mycket som pappan. Karl Ove tar henne för självklar men är samtidigt medveten om det. Porträttet av storebror Yngve är kärleksfullt. Besöken hos morföräldrar och farföräldrar mestadels lyckliga.
Med bästa vännen Geir gör han förbjudna saker: Tänder eld, bajsar ute i skogen, letar porrtidningar.
Jag förstår de som stupat på den här boken, som fått kämpa för att ta sig igenom. Det är nåt malande över den, ja. Bara då och då gnistrar det till i vissa partier och jag längtar efter hoppen dåtid–nutid som finns i de andra böckerna. Men dålig är den inte. Och som sagt, jag förstår att han var tvungen att skriva den.
———————-
Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Read Full Post »

jag-smyger-forbi-en-yxaJag är väldigt glad att mitt första möte med Beate Grimsrud var live, för nu hörde jag hennes röst (mycket distinkt, väldigt kraftfull) i huvudet hela tiden under läsningen. Och då fick jag mycket lättare att komma in i språket, som är ett alldeles eget — och egensinnigt — ofta poetiskt men lika ofta halsbrytande språk.
Jag smyger förbi en yxa är inte så hemsk som jag föreställt mig på grund av titeln, men tillräckligt upprörande och sorglig ändå. Hon skriver in sig i raden av barndomsskildringar av utsatthet och ett liv i fattigdom och (tror jag) missbruk. I varje fall kan far i den stora familjen aldrig behålla ett jobb.
Trean i syskonskaran på sju heter Lydia, och är något av en Pippi-flicka. Hon fantiserar och drömmer, ibland tror jag att hon är på väg att bli tokig, men samtidigt har hon en benhård vilja att bli någonting, vadsomhelst. De farligaste tankarna är de som handlar om att far och mor bor någon annanstans. Eller att Lydia gör det.
Boken börjar med att hela familjen gör en dagsutflykt till soptippen och fyndar. Lydia hittar en hel kartong med röda tygskor i olika storlekar. Dem har hon till vardags, till fint, och till att spela fotboll i.
Händelserna kommer efter varandra, det är ögonblicksbilder av när mor gör Lydia illa, när far tar hem fel barn från dagis — igen!, av måltider och skollektioner och när Lydia trodde att hon förorsakat sin brors död. Efter ungefär halva boken börjar jag fundera på vart Grimsrud är på väg egentligen, det känns inte som att boken går framåt. Men sen börjar jag tänka att det är ju så en barndom är, man är i den hela tiden i ett ständigt nu, det finns ingen rikting eller känsla av att man är på väg någonstans. Så det gör Beate Grimsrud väldigt skickligt, tänker jag nu. Och sen — pang! — är boken slut.
Jag är lite omtumlad.
—————————-
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Read Full Post »

dod-i-skuggaDen 22 juli 2011 dör en åttaårig pojke, Sander, i en fallolycka i sitt hem. Inger Johanne Vik är gammal ungdomskamrat med mamman, och därför på plats i det välbärgade hemmet.Händelsen överskuggas av det ofattbara som händer samma dag på Utøya, och det blir en tafatt nybakad polis som får hand om utredningen av Sanders död. Var det verkligen en olycka? Eller var det något annat?

Signalerna om att det inte stod rätt till i den lilla familjen kommer allt tydligare, men bortförklaringarna blir också starkare i samma takt. Även hos den Holtska hjältinnan Inger Johanne, som vi lärt känna i flera böcker.

Det borde ha blivit så bra, och jag gillar verkligen den här intrigen i teorin, men det blir ingen riktig nerv i historien. Anne Holt känns trött och ganska pliktskyldig. Exakt hur trött hon faktiskt är får jag veta först i slutet, när den verkliga överraskningen kommer. Men då är det så dags.

Read Full Post »

opstad2opstad1

Tänk att lite norsk poesi skulle komma till just mig. En liten tunnis från Ellerströms, översättningar till svenska av Marie Lundquist.
Jag faller pladask.
————————
Läs även andra bloggares åsikter om ,

Read Full Post »

Older Posts »