Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘Stephen King’ Category

På nåt vis hör sjukdom och skräckläsning ihop för mig. Kanske för att när man känner sig eländig är det skönt att läsa om hur eländigt andra har det. Och så är det inte så intellektuellt krävande. Plus att när man har feber kan man få intressanta drömeffekter…
Men första så kallade långnovellen (cirka 260 sidor, hur är det en novell?) i Stephen Kings Mardrömmar piggade inte upp mig det minsta. Ganska oengagerat läste jag ut den. Själva monsterelementen blev en besvikelse. Tydligen har den ändå blivit filmatiserad, och hamnat på några elaka listor över sämsta filmmonstren med sina köttätande köttbullar. Den filmatiseringen tänker jag undvika. Trots att David Morse är med.

Annonser

Read Full Post »

flickanJag har alltid tyckt att det är en så lockande titel: Flickan som älskade Tom Gordon. Den har stått där i uppräkningarna av Stephen Kings alla verk, och jag har fantiserat om vad den kan tänkas handla om. Och nu vet jag.
Flickan heter Tricia och är nio år. Hon och hennes bror är utsläpade på en vandringstur i skogen av sin nyskilda mor. Pete klagar och grälar på mamman, hon klagar och tjatar tillbaka, och för att hon inte längre står ut med deras halvårslånga gräl sackar Tricia efter och går in i skogen för att kissa. Hon tänker ta en genväg för att komma tillbaka till vandringsleden, men istället hamnar hon längre och längre bort, och snart är Tricia vilse.

Det här är en rak hjältehistoria om en rådig liten flicka som får ögonlocken igenbitna av insekter, ramlar och slår sig, drabbas av diarré, jagas av det Okända Otäcka och hallucinerar. Hennes enda tröst är de basebollmatcher hon får in på radion på kvällarna, med Bostonlaget Red Sox där idolen Tom Gordon spelar.
Spännande från första sidan till den sista och oj vad jag hejar på Tricia!
———————–
Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Read Full Post »

drakensogonNär man läst en King så vill man gärna läsa en till, har jag märkt. Så det blev omläsning av Drakens ögon. Jag minns att jag tyckte mycket om den då när det begav sig, jag rördes framför allt av de två pojkarna. Ja, både den gode och kanske mest ”den onde”, lillebror Thomas, som helt kommer i skuggan av sin fantastiske storebror Peter. Stephen King är väldigt bra på att skildra barn på ett trovärdigt sätt.
I min omläsning märker jag att denna saga är ganska enkel och utan några djupare dimensioner. Men den är rätt trevlig ändå, och spännande på sina ställen.
———————————————
Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Read Full Post »

doktor-sömnMin stora Kingläsning ägde rum på 1980-talet, då jag plöjde tegelsten på tegelsten. ”Jurtjyrkogården”, ”Christine”, ”Det”, ”Knackarna”, ”Lida”, ”Stark”… Plus ”Talismanen” som han skrev med Peter Straub. Plus böckerna under psedonymen Richard Bachman. Sen fick jag plötsligt nog, min läsning nådde utmattningens gräns och kanske blev jag också snobbigare i min läsning — Stephen King har aldrig räknats till fin litteratur.
Uppehållet varade i många år (förutom några filmer förstås) tills plötsligt min längtan efter en återförening mellan pärmar väcktes och jag hittade tillbaka med ”Lisey’s story” (en favorit!), ”Benrangel” och ”Drömfångare”. (Alla är inte bra, ”Under kupolen” kan man gärna strunta i.)
Och nu. Nu plockar skräckfarfar upp tråden från Varsel och berättar lille Danny Torrances fortsatta historia. Danny vars författande alkoholist till far (det är ofta författare hos King, och ofta alkoholister) blir galen och försöker mörda sin familj på ett ensligt beläget hotell i Colorado. Har du inte läst boken så har du säkert sett filmen ”The Shining” och kanske drömt mardrömmar.
I ”Doktor Sömn” börjar Danny Torrance närma sig de 30 och har fortfarande kvar sitt skimmer, sitt varsel. Han jobbar som vårdbiträde och är mycket bra på sitt jobb. Dan Torrance vet när någon ska dö och kan hjälpa den människan över till andra sidan. Men Danny har också precis som sin far stora problem med spriten och ännu större med humöret, han får sparken gång på gång och flyttar ständigt runt. Han befinner sig på den absoluta botten när han anländer till Frazier i New Hampshire, där livet ska ta en ny vändning.
In i handlingen kommer så den lilla flickan Abra, begåvad med ett ännu kraftfullare skimmer redan som spädbarn. Och i en annan del av landet får vi möta den Sanna knuten, ett kringkuskande sällskap under ledning av Rose med hatten, som lever på att tortera och döda skimrande barn…
Doktor Sömn är en klassisk King med dels den stora, episka, kampen mellan Ont och Gott, och dels den som försigår inom en människa. Det onda kan vara barnamördare. Det kan också vara monstret Alkoholen. Prosaisk verklighet blandas med det som finns på andra sidan verkligheten och persongalleriet myllrar av människor som vi får lära känna med styrkor och svagheter. Ingen kan som Stephen King zooma in på en människa och beskriva allt viktigt med henne på i bara ett par korta stycken.
Kanske du också tappat bort Stephen King? Ge honom en chans igen! Kingen kan konsten att berätta.

Översättning: Boo Cassel

Read Full Post »

doktor-sömnJag läser den här nu. Lille Danny från hotellet Overlook i The Shining har vuxit upp. Hans ”shining” översätts med ”skimmer”, ”skimret”, det ”skimrar”. Strålande översättning av Boo Cassel, tycker jag. (Om det nu är han som kommit på det, inser att jag aldrig läst Varsel på svenska. Kanske inte heller på engelska?)

Read Full Post »

geraldslek
Började på den här för några veckor sen, tyckte att det var lite dålig fart på den, och nu har jag uppenbarligen glömt bort den rätt länge. Tydligt tecken på att det är lika bra att lägga ner.
(Handlingen: en SM-session spårar ur och nu ligger huvudpersonen med handklovar i sängen och hör hur en lösspringande hund slafsar i sig hennes döde make.)

Read Full Post »

kingnostalgi
Svågern har sparat alla sina Stephen King. Jag lånade tre häromveckan, i ett akut sug efter mångordiga amerikanska berättelser målade med bred pensel. (Utlöst av Oates.) Drakens ögon minns jag som en tragisk saga, Vinterverk har jag hunnit läsa (om) och tycker mycket om båda berättelserna: Fyra pojkar som traskar genom dag och natt och olika fasor för att kunna se ett lik av en pojke i deras egen ålder, och en berättarklubb för herrar där den bärande historien handlar om en ogift blivande mor som lär sig profylax. Geralds lek känner jag inte alls igen, det kan vara en ny bekantskap fast den är gammal. Hade ju en fall out med Stephen, som jag reparerade först många år senare.
————————
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Read Full Post »

Older Posts »