Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘Best of 2009’ Category

Parable of the Sower börjar år 2024. Lauren är 15 år och skriver dagbok. Hon beskriver samhället hon lever i, ett framtidssamhälle där ekonomin rasat ihop, nästan alla är arbetslösa, torkan breder ut sig och det är brist på vatten. Lauren och hennes familj, pappa, styvmamma, fyra små bröder, bor i ett litet grannskap bakom en mur. Muren ska hindra de hungrande, fattiga, påtända tjuvarna och plundrarna från att ta sig in. För naturligtvis tror de som lever på gatorna att de som bor innanför en mur är rika. Alla märker att allt bara blir värre och värre men ingen vill eller vågar riktigt dra slutsatserna av det. Utom Lauren: Hon är beredd.

Laurens far lär sina barn att skjuta. Lauren längtar tills den dag hon fyller 18. Då planerar hon att ge sig iväg, att söka sig norrut, mot Kanada kanske. Hon packar ihop vad som skulle behövas och gömmer packningen i sitt rum, beredd på att ge sig iväg snabbt. Vem vet när plundrarna, tjuvarna, mördarna kommer? Man vet bara att.

Laurens biologiska mamma var knarkare, och tog en drog som har gjort att Lauren är hyperempatisk. Det betyder att hon känner andra människors smärta. När hon var liten började hon blöda när hon såg någon annan blöda, men det har lugnat sig nu. Hennes elake bror Keith brukade låtsas att han blödde för att ”skoja” med Lauren. Laurens hyperempati gör att hon känner den andres smärta lika starkt när hon slåss. Så det gäller att slå ut sin fiende omedelbart.

Det allra viktigaste i Laurens liv är Earthseed. Hennes tankar om Gud, som hon också skriver ner i anteckningsboken. Gud är förändring. Människan måste lära sig att leva med förändringarna, att själva förändra Gud.
All that you touch
You change
All that you Change
Changes you
The only lasting truth
is Change
God
is Change

EARTHSEED: THE BOOKS OF THE LIVING

Det här är en av de bästa böcker jag har läst. Science fiction som jag älskar den. Butler skriver på det där sättet som ser så enkelt ut, men som gör att sidorna vibrerar av poesi. Det är så vackert och så ohyggligt. Och så trovärdigt skildrat, om vad som händer med människorna när en civilisation bryter samman. Vad man är beredd att göra för en matbit, eller en trygg sovplats. Men också hopp. Lauren har sin vision om Earthseed, och hon har en förmåga att dra människor till sig.

Read Full Post »

tidens elvJeg forbanner tidens elv (aka det norska projektet) är enormt bra. Den handlar om livet — alla dumheter vi gör när vi bara lever på och hur vi ställer till det för oss och plötsligt upptäcker att det är försent att ställa tillrätta. Och ändå måste man försöka. Bokens Arvid försöker.
Det är ett väldigt bra porträtt av hans mamma, ”mora mi”, som är en riktig människa, en individ med tankar och känslor och egenheter. Hon, som aldrig fick utbilda sig vidare, blir rasande när Arvid slutar skolan för att som sann maoist börja jobba på fabrik och vara en del av arbetarklassen. (Men han är ju född arbetarklass, tycker grannarna förvånat.)
Det är också en skilsmässoroman, och en skildring av kärlek, och syskonkärlek. Sorg och saknad. Och så läser de böcker! De läser Hemingway och Remarque och Somerset Maugham och allt möjligt, Arvid och hans mamma. När Arvid köper calvados är det för att han alltid undrat hur det smakar, ända sedan han läste Remarque.
En annan grej jag gillar att tajma in är rätt årstid. Nutiden här är november 1989 med murens fall och allt.

Uppdatering: Vixxtoriaa har också läst. Mer uppdatering: Helena på Fiktiviteter har också läst och tycker annorlunda.
——————-
Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Read Full Post »

kvinnohusetKvinnohuset är något så ovanligt som en kollektivroman. Ett kalejdoskop av människoöden som korsar och berör varandra, och där de gemensamma nämnarna är att de alla är kvinnor och bor i samma hus. Ett särskilt hus för ensamstående självförsörjande kvinnor, med en portvakt till hjälp.

En av kvinnorna i huset, Anna, är gift, men hennes man vill helst bo ensam. Däremot tycker han att det är praktiskt att ha älskarinnan Eva boende i samma hus som Anna (båda vet om varandra). Och så är det Isa, ensam och bitter, hon spår i kort för sin försörjning men hon tror inte på det själv. Hon är bara en bra iakttagerska, och så har hon nytta av den skvallriga Ameli.

Sylvia i huset är hattmodist. Hon har flera älskare, och sätter en ära i att vara den där bussiga flickan, som alltid är på gott humör. Djupt religiösa Vera är förälskad i Sylvia. Och så finns där portvaktens dotter Rosa, trög och klumpig, som går omkring med sin egen hemlighet.
Jag kan inte riktigt förklara varför jag tycker att det här är så väldigt bra. Det är något med språket förstås, och djupet och nerven, och Isakssons förmåga att sätta ord på mänskliga känslor som gör att man bara flämtar. Replikskiften som är hisnande exakta och borrar sig rätt in i mig. Ulla Isakssons dialoger påminner om Joyce Carol Oates noveller. Och efter att ha läst JCO:s dagbok där hon pratar om hur viktigt det är med komposition så kan jag se hur Isaksson mycket medvetet har mejslat ut sin roman. Den här har hon jobbat hårt med, och lyckats fenomenalt.
Och så slutet! Herregud, vilket slut, det var länge sen jag blev så överraskad.

——————————–
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Read Full Post »

astormofswordsSagan fortsätter…
Jag funderar om man kan läsa en av berättelserna i A Storm of Swords i ett svep, och (tillfälligt) hoppa över de andra? Just nu tycker jag att Aryas historia är så spännande att jag nästan inte står ut att vänta på fortsättningen när jag läser om Davos, Tyrion, Danys, Catelyn, Jaime, Sansa, Jon, Samwell, ja till och med min lille favorit Bran.
(Detta är tredje delen efter den här och den här.
UPPDATERING: Detta är skådisarna i den kommande HBO-serien.
——————–
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Read Full Post »

palosverdesenDet enda fjortonåriga Medina bryr sig om är att surfa och sin tvillingbror Jim. Medina är mobbad och utstött i sin fina rikemansskola. Hon har en framgångsrik läkare till pappa som springer efter andra kvinnor, en bitter mamma som äter sig fetare och fetare i protest och favoriserar Jim, och så Jim själv då som tvingas bli sin mammas stora stöd och inte kan leva ett normalt tonårsliv. Medina surfar, röker på, hamnar i fel (lortiga) säng och ser tillvaron rasa ihop runt omkring sig.

Klanerna i Palos Verdes är skriven av Joy Nicholson och är helt enkelt skitbra. Den drabbar och går rätt in. Medina är en kraftfull personlighet; en korsning mellan Dicey i Tillermanböckerna av Cynthia Voight, Veronica Mars i tv-serien och huvudpersonen i J T Leroys Hjärtat är bedrägligast av allt.

Omslaget till den svenska översättningen är helt missvisande, fel bild, fel färger, och så ett stort F som inte har något med titeln eller innehållet att göra, utan står för förlaget. Istället för en bild på en mjuk tjej invirad i pastellfärgade lakan borde omslagsbilden föreställa en plattbröstad knotig tjej i våtdräkt på en bräda som bemästrar en enorm våg, och i bakgrunden en stor brand. Så nu vet ni det. Eller; jämför med de amerikanska omslagen. Vilken bok vill man läsa?
Uppdatering: Tipset kom från Kajsa.

v Ctca nicholsontribeshcMar
klanerna
———————-
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Read Full Post »

hedningarnasDen handlar om kärlek, den andra boken i Vibeke Olssons samlade Sabinas bok. Kärleken mellan Callistrate, 25 år och utsliten av nio graviditeter, torterad i fängelset tills hon avföll från sin kristna tro, och hennes Eunicius, slaven som flyttats från stenbrottet till kvarnen. Den nästan ordlösa kärleken, som de har svårt att formulera. Den trötta kärleken. Kärleken mellan värkande kroppar, hängande bröst och ömmande muskler. Bortglömd kärlek som väcks till liv av grova händers smekningar.
Det är så vackert skildrat, en av de allra vackraste äktenskapsskildringarna jag läst. Jag tycker väldigt mycket om den här andra delen. Om den första tyckte jag så här.

Read Full Post »

AmmoniteAntropologen Marguerite Angelica Taishan, Marghe, får en framviskad varning innan hon kliver in i sektion D, sista anhalten före färden till planet Jeep. Ingen annan har återvänt. Men Marghe åker ändå, av skäl som jag inte får veta.
Kunskapssökande? Som att ta reda på vad det är för förödande virus som härjar på Jeep, ett virus som dödar alla män och runt 20 procent av kvinnorna. Och än märkligare: De överlevande kvinnorna verkar inte ha några problem med att reproducera sig. Hur gör de?
Sorg? Marghes mor har nyligen dött. Om man befinner sig på en annan planet är det lättare att låtsas att allt är som förr på hemplaneten.
Revansch/hämnd? Någonting hände på Marghes förra uppdrag. Hon blev misshandlad, utan att få någon hjälp, och sedan vägrade arbetsgivaren att ta hennes sakkunskap på allvar och körde istället över henne både på jobbet och i rätten.
Marghe är en enstöring och en komplicerad person. Rätt snart kommer hon på avvägar, lägger sig att sova vid några underliga stenar och blir tillfångatagen av en grupp urinvånare. Istället för att studera folket på avstånd och sina egna villkor tvingas hon bli en del av stammen. Samtidigt pågår ett maktspel på högre nivå på forskningsstationen.
Nicola Griffith är en fullkomligt lysande författare med både ett fantastiskt språk och en förmåga att skapa berättelser som får mig att hisna. Min stora favorit Ursula K Le Guin blurbar denna bok, som också vunnit Lambda award och (min nya favorit) James Tiptree jr Award. Jag har tidigare skrivit om Griffith här.
UPPDATERING: Här kan man höra Griffith läsa ett stycke ur boken.

UPPDATERING november 2014: Kulturdelen har också läst
————————
Läs även andra bloggares åsikter om ,

Read Full Post »

wildseedIbland när man läser en ny författare så känns det som att hitta hem. Det blir obegripligt att man inte läst henne förut. Att Octavia Butlers Wild seed gavs ut 1980 och jag läser den först nu är helt enkelt inte klokt. Stort tack till Avantgardet som väckte nyfikenheten!
Wild seed börjar i Afrika i slutet av 1600-talet där slavhandeln pågår som intensivast. Doro är en sorts demon, som tar över andras kroppar och liv. Han är på ständig jakt efter genetiska egenskaper som han hoppas kunna vidareförädla, och eftersom han är över 3000 år gammal har han hunnit avla fram många barn och människosorter. För dem är han som en gud.
Doro hittar helaren Anyanwu som förvisso bara är 300 år gammal, men det är ju tillräckligt skrämmande för folk så hon håller sig för sig själv och låtsas åldras fast hon inte gör det. Anyanwus sorg är att hennes barn åldras och dör som alla andra. Anyanwu kan förvandla sin egen kropp, skärpa syn och hörsel, byta kön och även art. I en vidunderligt vacker passage förvandlar hon sig till delfin och simmar med de andra delfinerna i havet. Jag tycker också mycket om skildringen av Isaac, en genuint god man.
Kampen mellan Anyanwu (liv, kärlek) och Doro (död, slaveri) pågår i 150 år. Man kan läsa boken på flera nivåer och med olika glasögon. Konflikter kvinnligt/manligt, svart/vit, eller som en skildring av slaveri. Octavia E Butler påminner mig om både Ursula K Le Guin och Toni Morrison, och det är högt betyg.
—————————-
Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Read Full Post »

bellefleurFörsta semesterdagen och äntligen hinner jag läsa ut Bellefleur! En underbar bok och en stor läsupplevelse. Om man gillar ett myller av människor, mystiska händelser, ödesmättad passion och grannfejder och gåtor som kanske eller kanske inte får sin lösning. Och det gör ju jag.
En av mina favoriter är Jedediah (1782–1882) som blir kär i sin brors unga fru och flyttar ut i skogen. ”Ett år” blir 20. En som jag hade velat veta mer om är Matilde, som också lämnar Bellefleur Mansion och bor i en egen liten stuga och väver och quiltar konstiga filtar.
——————————–
Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Read Full Post »

bellefleurJoyce Carol Oates pratade en hel del om sin stora gotiska roman Bellefleur när hon var här. Pratade på ett sätt som gjorde att jag förstod att jag skulle gilla den, och oj vad jag gillar den! Den börjar på klassiskt vis med en stormig regnig natt, när Leah vaknar i Bellefleur Castle av att någon vill in. På sin väg till ytterdörren hinner Leah väcka nästan alla i de fyra, fem generationer Bellefleurs som är utspridda i de 68 rummen (kanske till och med Samuel Bellefleur som försvann för länge sen i det numera förseglade Room of Contamination?), men vem eller vad är det hon till sist släpper in?

Historien är en släktkrönika, berättad ur minst 20 olika människors perspektiv. Den hoppar i tid, den hoppar i rum. Den är magisk. Den är hemlighetsfull. Den slingrar sig och ger sig iväg på stickspår men det är ändå inte svårt att hänga med, jag sugs in i berättelserna och skaffar mig favoriter. Det finns ett släktträd i början av boken som jag flitigt konsulterar. Det är hela släkten Bellefleur som är huvudperson, på det där grandiosa, självförhärligande, mytomspunna sättet där inga andra människor egentligen spelar nån roll. Och slottet. Och naturen: the Mink Pond, skogen, alla gömslen. Alla Bellefleurbarn har sina egna hemliga ställen.

Read Full Post »

potatisskalGuernseys litteratur- och potatisskalspajssällskap av Mary Ann Shaffer är en ljuvlig liten pärla! En brevroman — som jag gillar, den där gammeldags lättsamma 40-talsstilen — som jag gillar, och så massor av bok- och läsesnack förstås. Som jag gillar.
Året är 1946. Andra världskriget är slut. Författaren Juliet Ashton får ett brev från Dawsey Adams på Guernsey, en av kanalöarna som varit ockuperad av tyskarna och helt isolerad. Juliet blir nyfiken på Guernseys litteratur- och potatisskalspajsällskap, och börjar brevväxla med flera av medlemmarna. Mums, säger jag bara.
————————-
Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Read Full Post »

unlockingtheairI novellen Half past four kommer vuxna dottern Ann hem på besök till sin far Stephen. Stephen har lämnat Anns mor Marie för Ella, som i sin tur har en son med Down’s syndrom, Todd. Ann är gravid (men någon pappa finns inte med i bilden). Så mycket frågor och känslor som finns mellan Ann och Stephen! Jag vill veta mer, mer … men vänta nu? Plötsligt är Ann och Todd syskon på riktigt, och Ella är mor till dem båda, och Stephen har lämnat dem för en annan kvinna… Och sen är Todd plötsligt frisk, och Ann lever med en kvinna, och Stephen med en man, och …
Namnen är desamma, det är Ann och Stephen och Ella och Todd och Marie. Men relationerna mellan dem skiftar, de är vuxna eller unga, och i olika skeden av livet. Ibland är Ann gravid, ibland har hon fött. Ibland har hon fött Todd, som ibland har Downs, ibland inte.
Låter det jobbigt? Det är det inte! Det är underbar läsning och jag älskar det. En hel rad av novellerna är såna jag kommer att bära med mig länge. Som den om flickan som följer sin utvecklingsstörda mamma till abortkliniken – hu vad bra. Och den om staden Ether, Ether/OR heter den.
Detta är alltså inte sf eller fantasy, utan för det mesta någorlunda realistiskt. Realistiskt i en… eh, vid tolkning.

Read Full Post »

dodgravarenDet här är historien om flickan Rebecca som växer upp i skam och våld. Att vara dotter till dödgrävaren är stigmatiserande redan från början, med en pappa som ser ut som ett troll och en mamma som aldrig lär sig engelska och knappt vågar gå utanför dörren. Familjen är judisk, kommer från Tyskland och flyr i boken undan Hitler. Det är mor, far och två äldre bröder, och så Rebecca som föds på det fartyg som anlöper hamnen i New York. Rebecca är en av de där Oateska, magra, intensiva kvinnorna med brinnande ögon, som aldrig säger rent ut vad hon egentligen tycker och tänker. Ibland har jag svårt för det, men inte här. Det här är den bästa JCO:n jag läst på länge.
Det blir inte sämre av att Joyce Carol pratade rätt mycket om den på Internationell författarscen. Det är sin farmors historia hon berättar, en kvinna som inte trodde på att låta barndomstrauman styra ens liv, utan tvärtom skapade sig själv en ny persona och ett nytt liv. Ett liv där ingen visste någonting om den fruktansvärda händelse som drabbade familjen när Rebecca var 13 år, inte heller att hon var judinna eller dotter till dödgrävaren. I Dödgrävarens dotter är handlingen flyttad till tiden för andra världskriget och framåt, och Rebecca är född i slutet på 1930-talet. Det går förstås inte ihop med att hon skulle vara Oates farmor, eftersom JCO själv är född 1938. Men historier kan ju vara sanna på olika sätt.
Första halvan av boken är jobbig att läsa, känslomässigt. Andra halvan är lättare. Då kommer också musiken in, klassiskt piano och jazz; låtar som A-tisket, a-tasket som får mig att tänka på Ella Fitzgerald. Allra sista slutet sen är helt hjärtekrossande.
——————————————-
Läs även andra bloggares åsikter om ,

Read Full Post »

clashkingEn röd komet brinner på himlen och de olika folken och intrigmakarna tolkar den olika. Blod? Eld? Seger för Lannisters eller vad? Det är mycket blod och eld i den här boken, riket trasas sönder efter kung Roberts död när mer en en tycker sig vara den rättmätige arvtagaren: ”sonen” Joffrey, 13-årig och inbilsk, Roberts bröder Renly och Stannis, och hela gänget runt dem: drottning Censei, Tyrion som lyckas bli kungens hand, eunucken Varys även kallad the Spider som lever och andas hemligheter.
Catelyn Stark stiger fram på sidorna och hon är formidabel. Klok trots att hon sörjer vansinnigt, försöker hon hålla ihop hemmaborgen Winterfell på avstånd samtidigt som hon hjälper sin son Robb i hans militära strategi, tar hand om sin döende far och drömmer om hämnd hämnd hämnd. En annan som växer är lilla Sansa, den snälla och godtrogna som sitter som gisslan, trolovad med Joffrey. Mest spännande är nog Sansas syster Aryas äventyr. Jag älskar detaljerna; hur hon får tre dödsdomar att avkunna, the weasel soup. Jag väntar med spänning på Nymerias återkomst – för det måste väl komma? – och när det ska uppdagas vem Gendry är.
Det är mer magi i den här än i första, ond magi mest.
————————–
Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Read Full Post »

gameofthronesDen innehåller allt: klanstrider, vänskap, svek och lojaliteter, underdogs som slår sig fram, ädlingar och starka kvinnor, kärlekshistorier och otäcka döda väsen och ett intrigspel värdigt de romerska kejsarna. Plus svärd och hästar och vargar. Precis vad jag ville ha.
Mest handlar det om huset Stark. Eddard som motvilligt blir kungens hand, kung Robert som är en gammal god vän till honom och skulle blivit hans svåger men istället är gift med den elaka och ambitiösa Cersei. Catelyn, Eddards hustru, som kommer från en gammal krigarätt och vill hämnas en attack på ett av hennes barn. Av barnen Stark är Arya, den vilda flickan, och Bran, den klättrande pojken, mina favoriter. Och så Jon förstås, Eddards son utom äktenskapet som inte får heta Stark utan Snow som alla bastarder i landet. (Bilden föreställer Jon Snow och hans varg Ghost. Alla Stark-barnen har en varg, historien om hur de fick dem är underbar.)
Men persongalleriet stannar inte där, vi får också följa Daenerys Targaryen, flickan som blir drottning hos ett vilt ociviliserat fiendefolk, och Tyrion Lannister, drottning Cerseis bror som är dvärg och inte så väl sedd i sin egen familj. Rösterna berättar sina egna och gemensamma historier om vartannat, och det är mycket skickligt gjort. Så där så att man känner sympati och förstår varför någon agerar som den gör, och hoppas att det ska gå bra, trots att man i kapitlet innan hejade lika mycket på nån annan som är en fiende med helt andra intressen.
A game of thrones är en saga från lägereldarnas tid, som att läsa Sagan om ringen för första gången. Jag längtar redan efter de andra delarna och blir bekymrad över att George R R Martin kanske inte orkar gå i mål med sju delar. Starks familjemotto är Winter is coming, och det är även namnet på en blogg som håller koll på hur det går med tv-versionen av Game of thrones.
Jo, och så innehåller boken kartor över rikena och personförteckningar över de olika släkterna. Sånt gillar jag.
———————————
Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Read Full Post »

Older Posts »