Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘Sylvia Plath’ Category

Upptäckten av en dikt av Ted Hughes, om hans före detta hustru Sylvia Plaths sista dagar innan hon satte fram mjölk till barnen och stoppade huvudet i ugnen, blev en stor nyhet i brittiska medier. Nu har den hittat till Sverige också, i Svenskan. Läs!
Och så vill jag i sammanhanget än en gång påminna om att Frieda Hughes, den enda numera överlevande i denna familj, är mycket mycket läsvärd.
Ett smakprov:
While their mothers lay in quite graves
Squared out by those green cut pebbles
And flowers in a jam jar, they dug mine up

Och dessutom kan jag gissla mig själv lite för att jag ännu inte kommit till skott med att prova Hughes.
——————————-

Read Full Post »

Frieda Hughes: bloggat här, här, och lite här. Fortfarande är det usel utdelning på youtube, men 00.35 in i denna video kan man jämföra hennes röst med hennes mammas:

Sylvia Plath: bloggat här 25 januari 1953 26 januari 1958 27 januari 1959 28 januari 1959 Sylvia läser Daddy Sylvia i natten
Och här läser hon A birthday present:

Anne Sexton: helt kort här.
Här läser hon ett par korta dikter:


Nelly Sachs: bloggat här och framför allt här
Någon annan läser här och jag förstår inte tyska men med bilderna ser det mycket starkt ut.

——————————–

Read Full Post »

134 sökningar på ”sylvia plath” och en hoper på ”the bell jar” ”sylvia plath Daddy” ”sylvia plath film” med flera.
Vem eller vilka är du/ni och vad menas egentligen?
Är det en skoluppsats som ska skrivas eller vad?

Uppdatering: Otroligt deprimerande att just Sylvia Plath är ett ämne där ingen enda människa har en åsikt. Det får mig att tro att det är gymnasister.

Uppdatering 2: Lycka till med korsordet!
————————-
Läs även andra bloggares åsikter om ,

Read Full Post »

Festkvällarna i New York och den stora magsjukan är vad jag mindes mest från Sylvia Plaths The Bell Jar. Men det är ju bara en liten liten del av boken, och långt ifrån den mest intressanta. Istället är det en studie av hur den unga kvinnan Esther Greenwood går in i en svår depression. Innan hon tappar verklighetsförankringen kommer hon med knivskarpa analyser av hur hennes framtidsdrömmar och möjligheter är på våldsam kollisionskurs med vad som förväntas av unga kvinnor. Hon vill skriva, resa, och ha exakt lika många sexuella erfarenheter som den man hon eventuellt funderar på att gifta sig med. Om hon nu vill gifta sig.
När depressionen rullar över henne krossar den all handlingskraft hon har, utom strävan att hinna ta sitt liv innan sommaren är över. Hon försöker skära sig, hänga sig, drunkna, ta tabletter… Hon får gå hos en psykiatriker som hon inte gillar, och utsätts för elchocksbehandling. Till slut vet mamman ingen annan råd än att skriva in Esther på mentalsjukhus.
————————————-
Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Read Full Post »

Filmen om Sylvia Plath är bra. Varför fick den så dålig kritik egentligen? Gwyneth Paltrow gör Sylvia så kraftfull och amerikansk som jag minns henne från dagböckerna. Den är välspelad, gripande, och hon biter Ted i kinden precis som hon ska. Och man får höra rejält med poesi!

The real thing:

—————————–
Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Read Full Post »


Mer Sylvia på bloggen här här här här och här.
—————–
Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Read Full Post »

sylvia1En klar blå dag, ett hårdtuktat törnsnår av vit snö skarpkantar alla sneda och vinda vinklar mellan tak och skorsten nedanför och floden är vit. Solen bakom huset tll vänster kastar ett gulddollarsken från en tornkupol jag inte vet namnet på. Om jag bara kunde skriva en sida här, en halv sida, varje dag och orka vara tacksam för det jag har och sakta arbeta mig mot ett bättre liv.
Ovanligt uppåt i går, trots en dålig morgon, när jag tänker på att jag inte gjorde något alls mer än att jag skrev på en dum dikt om ett tjur/hav som kringgår alla former av rakt budskap om något alls under skenet av symbolisk allegori. Läste ACRich i dag, läste ut hennes diktsamling på en halvtimme: dikterna sporrade mig: de är lätta, och ändå professionella, fulla av mindre lyckade uttryck och tomma gester mot något, men mättade av ”filosofi”, det jag behöver. Fick med ens lust att göra en serie dikter från Cambridge och Benidorm. Låter det vulgärt att säga ”New Yorker-sorten”. Det betyder något.

Ur Sylvia Plaths dagböcker

Read Full Post »

Older Posts »