Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 12 maj, 2009

Erik är en psykoanalytiker i New York vars far nyligen dött. Han är lätt deprimerad, och grubblar mycket över de delar av faderns liv han inte visste om eller förstod. Systern Inga är änka efter en berömd författare, som också bar på hemligheter på väg upp i ljuset. Ingas dotter Sonia bevittnade flygattackerna den elfte september, och tillsammans med sorgen efter pappan gör det henne skör.
Hyresgästen Miranda med lilla dottern Eggy, flyttar in i bottenvåningen i Eriks hus. Erik förälskar sig i Miranda, som är mycket yngre än honom. Men Miranda har ett stort problem.
sorrows2
Alla i denna bok bär på sin egen sorg. Det gäller även bipersonerna, och Eriks patienter (förstås). Men boken är inte deprimerande. Den är vacker. Kanske lite för vacker? Under läsningen, som löper mjukt och oftast njutningsfyllt, kan jag komma på mig med att längta efter lite vassare kanter. Lite sårigare utbrott. Inte så intellektuellt analyserade känslor.
Men det är anmärkningar i marginalen. Det här är en mycket fin bok. Väldigt New Yorksk. Och jag tycker att den handlar om strävan efter att se. Verkligen se. Kanske till och med förstå. Att se vem den andra är, alla versioner av den andra. Eller åtmisntone vara medveten om att det finns flera versioner av den andra, inte bara det som finns framför ögonen. ”… we’re always looking for one person when there’s more than one, several contentious voices in a single body.” (Ingas ord.) Att se sig själv, alla versioner av sig själv. Som när Erik är på väg att göra något moraliskt förkastligt; och får syn på sig själv i spegeln. Den man han ser där vill Erik inte vara, det är inte han. Så han låter bli.

Annonser

Read Full Post »