Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘bokomslag’ Category

vredensDet blev så att jag läste den här i alla fall. Den avslutande delen i science fiction-trilogin, och den som jag tycker har åldrats med mest behag. Anledningen till det är att den utspelar sig i ett vagt efterkrigs-England och aldrig lämnar Jorden, eller ens närområdet. Istället är det mer av en dystopi där organisationen NICE börjar lite stillsamt med att ta över ett universitetskollegium, sedan annekterar en gammal markplätt och sen snabbt genomför en statskupp med hjälp av sin egen polisstyrka (ledd av Älvan) och ett antal tama journalister som sprider lögner till folket.

Konflikten mellan den totalitära organisationen och den motståndsrörelse som finns, ledd av huvudpersonen i de två tidigare delarna, Ransom, skildras på individnivå genom ett äktenskap. I inledningen av Vredens tid möter vi Jane, ung och nygift, som deprimerat begrundar allt hon förlorat när hon gifte sig. Arbetet, gemenskapen där, en känsal av mening och intellektuell stimulans. Hon har helt enkelt tråkigt. Dessutom lider hon av otäcka mardrömmar som är ytterst livliga.
Janes make Mark är en akademiker på uppåtgående, han har kommit in i de innersta maktkretsarna på colleget. Nu erbjuds han arbete hos NICE och lockas av äran och pengarna utan att förstå riktigt vad NICE egentligen strävar efter.
Båda porträtten av Jane och Mark är fint skildrade och psykologiskt trovärdiga. C S lewis är en människokännare med skarp blick!

Även i denna del lägger C S Lewis långa filosofiska resonemang i munnen på människor som får diskutera ont/gott, vetenskap/tro, kvinnligt/manligt, och vad mänskliga framsteg kan innebära. Men det piggas upp med en halvtam björn och den legendariska druiden Merlins uppvaknande. Och en stillsam humor som jag tycker märks mer här än i de tidigare två sf-delarna.

Eftersom även detta omslag är så vansinnigt fult bjussar jag på en bild på Clive Staples himself.
cslewis

Annonser

Read Full Post »

exodus
Jag läser om denna memoar på Barnes & Nobles och får en känsla av att jag sett det omslaget förut. Jodå. Jag har nyss läst den, Hustrun.
hustrun
Undrar om de ortodoxa judarna är bortredigerade i den undre bilden, eller ditpillrade i den övre? Gissar det senare.

Read Full Post »

vackrasvenskaDe här har jag hemma för läsning just nu. Så underbart vackra och fantasifulla spännande omslag!
Andrea Lundgrens Glupahungern och Elin Boardys Mary Jones historia.

Read Full Post »

swimmingstal
Vi kom att diskutera översättningen av titeln på Silvia Avallones bok Acciaio, ett par andra Radio-följetongs-lyssnare och jag.

På svenska heter den Stål. På engelska Swimming to Elba. De olika titlarna ger helt olika associationer, och de förstärks när man ser omslagen. Den engelska skulle kunna vara vilken bok som helst, två tjejer, en strand, en blå himmel. Chicklit eller barndomsskildring, kärlekshistoria eller vad som helst. Den svenska fångar både det kroppsliga, somriga badandet i bikini, men också det hårda, skitiga, med betongen och fabriksställningar. Det svenska är klart bättre och sannare gentemot romanen, tycker jag.
Men lite intressant är det också att färgerna är så lika! Samma blåfärg på himlarna, samma färg på betongmuren som på stranden.
acciaioPå originalomslaget ser man själva stålverket, men bara en av tjejerna. Är det Anna eller Francesca? Det ser sorgligt ensamt ut, jag tycker att de ska vara med på omslaget båda två.
—————————
Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Read Full Post »

Men hon till vänster ser gladare och ganska underfundig ut. Bra att det är den som är billigast. 😉
Det är Marie på En och annan bok som i två snabba drag sålde in denna bok genom att:
1) prata Fitzgeralds, F Scott och Zelda
2) tala om American Wife-vibbar. American wife-vibbar!!! Jag började nästan gråta av lycka.

the-paris-wife_haftad large_paris-wife_e-bok
———————————
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Read Full Post »

Inspirerad av Mitchell Grammaticus i Jeffrey Eugenides nya En kärlekshandling tänkte jag att jag skulle läsa ett par av böckerna han läser. Thomas Mertons Resa i den inre verkligheten och Teresa av Avilas Den inre borgen.
Man ser direkt att det inte är meningen att man ska bry sig om ytliga saker som vackra omslag och sånt, nej allt viktigt sker inombords. Fast Merton-boken är fin om man betraktar den länge.

Read Full Post »


Lite lättsammare, gammaldags, kan man säga classic light? Åldrade bästsäljare kanske passar bäst. Ibland vill jag läsa sånt.
Min Daphne du Maurier-samling är numera utökad med tre. (Men det verkar vara fler därute som gillar Mary Stewart, tycker jag mig ha sett.)

Ett av omslagen är ganska fint, ett annat är… obeskrivligt. 😉
——————————
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Read Full Post »

Older Posts »