Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘Curtis Sittenfeld’ Category

sisterlandÄntligen sammanfaller tid och lust! Sisterland har stått i hyllan jag vet inte hur länge. Nu har vi hängt i flera timmar, Curtis och jag, igår och idag. Lite spridda tankar:
– Ännu en krånglig huvudperson, Daisy/Kate, som håller på med en massa konstiga saker för att hon inte kan/vill/vågar hantera saker öppet.
– Väldigt många blöjbyten och beskrivningar av bäbislivet. Kanske väl många?
– Lite för lite om själva tvillingskapet, det hade kunnat vara vilken syskonrelation som helst.
Ändå: jag slukas upp. Varför? Den är inte lika bra som American Wife, men å andra sidan är American Wife ett mästerverk. Och vissa delar av Sisterland är geniala.
Den handlar om: Flickskapet, maktrelationerna. Den deprimerade mamman och känslohämmade pappan. Kates försök att återskapa sig själv. Ett kärleksfullt äktenskap mellan Jeremy och Kate. Vänskap, ibland med förhinder. Ska det bli nån otrohet? Hoppas inte. Kates kontrollbehov av systern Vi. Och ja, synskheten då. Som inte är så där magiskt-härlig-skrämmande som hos Alice Hoffman utan mer pinsam-skrämmande.
Allt i skuggan av en förutsägelse om en jordbävning.
—————————
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Annonser

Read Full Post »

Jag har velat läsa Laura Bush självbiografi ända sen jag läste och älskade American Wife, Curtis Sittenfelds fiktiva självbiografi som är ett mästerverk. Bloggat här och här.
Nu är Laura Bushs Spoken from the heart på väg till mig. Det ska bli mycket intressant — även om den naturligtvis är tillrättalagd.

Jag tänker på Sittenfelds beskrivning av George senior och Barbara Bush när jag ser The Kennedys som börjat på SVT (lördagar). Det är samma stora familj, patriarken och matriarken (även om Rose Kennedy verkar ha varit en mindre dominerande personlighet än Barbara Bush?). En barnaskara, där pojkarna ska föras in i politiken och bli något stort. Minst en ska bli president, och minst en ska bli senator. Allt för familjen.

Det här med att Katie Holmes spelar Jackie… hon har i alla fall den där breda näsan som är så fin.
———————————–
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Read Full Post »

temausa1. Hon skriver och skriver i en rasande fart. Hon skriver om människor och deras relationer, kärlek och våld. Läser man alla hennes böcker vet man nog det mesta om dagens USA och amerikanerna. (Men finns det nån som läst alla?) Jag pratar förstås om Joyce Carol Oates, och henne ska jag höra imorgon på Kulturhuset.
2. American Wife av Curtis Sittenfeld. Laura Bushs fiktiva självbiografi och en av årets stora läsupplevelser. Omskriven här och här.
3. Sherman Alexie. Jag har skrivit om honom förut, här här och här. Ni som inte läst honom: Gör det. Eller kolla här:
http://www.kcts9.org/programs/productions/conversations/archive#alexie

Bubblare: The Plot against America av Philip Roth. Grabbade denna bok, vald på omslaget, i en flygplatshall. Det visade sig vara en riktig lyckträff. I ett alternativt USA är Charles Lindbergh president, med nazistsympatier. Det fiktiva berättarjaget är en judisk pojke (man) som berättar sin familjehistoria. strong>I Amerika av Susan Sontag. En polsk skådespelerska och hennes vänner utvandrar i slutet av 1870-taket för att starta ett utopisk samhälle i Kalifornien.

Och det är som vanligt Lyran som hittat på Tematrion.
———————–
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Read Full Post »

Nu har jag skrivit så mycket om den och om Laura Bush så jag nöjer mig med att konstatera att den får en Best of 2009-etikett. Så det så. Curtis Sittenfeld är en författare jag kommer att följa.
The first cat hette för övrigt Snowflake i boken. Alice/Laura tyckte inte om den. 🙂 Hon tyckte däremot om att läsa, hon är bibliotekarie i boken såväl som i verkligheten.
————————————-
Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Read Full Post »

americanwifePerfekt läsning på en lång bussresa, jag glömmer helt bort allt och alla runt omkring mig. I början blir jag lite orolig att Alice Lindgren (Laura Bush) ska vara en av de där passiva tjejerna som jag blir galen på, som Hannah, men Curtis Sittenfeld övervinner mina tvivel och efter sådär 70 sidor är jag beredd att kalla American wife för ett mästerverk. Det är så bra beskrivet; Alices tankar och känslor, relationen med bästa kompisen Dena, klasskamraten Andrew och framför allt mormodern. Mormor Emilie ligger på sängen och läser och röker hela dagarna. Två gånger om året åker hon till sin älskarinna i Chicago och shoppar dyra vackra kläder. Min favoritkaraktär i boken!
American wife är en fiktiv historia baserad på Laura Bush liv. Fast Laura heter här Alice, och George W Bush heter Charlie Blackwell. Vad som är sant och vad som är påhitt kan jag inte veta. Tankar, känslor, relationer… Det viktigaste som händer i Alice/Lauras liv, det som definierar hela hennes person, är i alla fall sant. (Jag minns rubrikerna.) Men om förhistorien stämmer vet jag inte, och det spelar egentligen ingen roll, för det här är så fruktansvärt bra skrivet. (Förlåt att jag är kryptisk nu, jag vill inte förstöra för andra läsare.)
Kärlekshistorien med Charlie är också väldigt levande och trovärdig och fin, men jag höjer en liten varningsflagg för att det kan bli en aning tråkigare i mitten av dessa 637 sidor, när det blir väl mycket klanen Blackwell/Bush. De ger varandra barnsliga smeknamn, har en massa hyss och ritualer för sig, och tycker på överklassmanér att de har rätt att skapa sina egna regler. (Tänk Logan Huntzburger i Gilmore girls.) Jag tycker att Lauras/Alices liv är intressantare. Jag skulle vilja läsa Laura Bushs egna memoarer, hoppas hon skriver dem om några år.
Uppdatering: Jag har halva boken kvar, alltså från 1986 och framåt.
————————————–
Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Read Full Post »

Toni Morrison och Curtis Sittenfeld finns båda med på Orange Prize for Fiction’s Longlist. Deras böcker tänker jag läsa, oavsett om de vinner priset eller ej.
Kollar man på tidigare vinnare och de som klarat sig till korta listan, så är det idel höjdare. Heather O’Neill, Lionel Shriver, Margaret Atwood, Barbara Kingsolver, Amy Tan…
Två som jag är nyfiken på är Ann Patchett och Rose Tremain. Dessutom upptäcker jag att en bok jag har på läsevänt är listad: Nancy Huston. Nice.
———————-
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

Read Full Post »

Sittenfelds debut ”I en klass för sig” var en riktigt bra läsupplevelse, och därför hade jag rätt höga förväntningar på den här. Huvudpersonen Hannah har stora likheter med Lee Fiora från I en klass…, hon är extremt medveten om sig själv i alla lägen, försöker passa in och uppföra sig utifrån någon osynlig mall som hon tror är normal, samtidigt som hon i hemlighet ofta föraktar andra människor och deras beteende. Aldrig avslappnad, aldrig naturlig. Oftast ensam.

Men där Lee var ung och utanför sitt vanliga sammanhang (fint college långt hemifrån) och jag därför kan förstå och ha överseende med hennes överspändhet är det svårare med Hannah, som hinner bli 28 år under berättelsens gång.

Så nej, det här var inte alls en så stor läsupplevelse som Sittenfelds förra. Läs den istället.

Read Full Post »