Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 4 maj, 2009

kalakKim jobbar natt på vårdhemmet i Nuuk på Grönland. Han stjäl petidin som han skjuter i sig och minns sin uppväxt. Rymningen från den lilla nordnorska byn; mamman och Jehovas vittnen – till Köpenhamn och pappan som bor med en annan man och lever ett slags avspänt hippieliknande liv. Efter bara ett par veckor tar pappan sin son till sig i sängen.
Det är rakt berättat, på ett kraftfullt och samtidigt vackert språk. Kim har språköra, hans fransklärare är övertygad om att han bott i Frankrike men det har han inte. Hans tysklärare blir arg för att Kim väljer att satsa på att bli sjuksköterska. Pappan envisas med att hoppas på att de ska skriva en far-son-bok ihop.
Debutromanen Kalak är delvis en uppgörelse med pappan, som är den person som träder fram tydligast i boken. Mamman och även Kims hustru förblir mer osynliga. Kanske är det av hänsyn? Andra kvinnor som Kim har relationer med är tydligare, han har en rad älskarinnor med eller utan sin frus vetskap.
Delvis är boken en kärleksförklaring till Grönland: Ett fascinerande och tragiskt och vackert och fult land. Och som sjuksköterska får Kim se det mesta: självmorden, morden, alkoholismen. Fasansfulla olyckor. Hemska förlossningar. En hård tillvaro. Ändå:
Det är den enda plats där det är värt att leva, säger jag. Här finns allt.
Ett annat citat:
Den här människan kan jag berätta allt för, tänker jag, känna mig fullkomligt trygg med. Ingenting är henne främmande. Jag önskar att hon ville gå sin väg.
”Kalak” är en hederstitel Kim får av grönlänningarna. Det finns humor i boken också. Som när Kim ska lära sig grönländska och frågar en gammal tant på sjukhussalen om hon vill älska före eller efter frukost? Han räknar ut att grönländskan har 640 verbformer, kan det stämma?
——————————-
Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Annonser

Read Full Post »

umeavykortBerätta om 3 böcker/texter av författare från din hemtrakt eller om romaner som utspelar sig i din hemstad! uppmanar oss Lyran.

Jag väljer min forna hemstad Umeå, där jag växte upp och levde de första 35 åren av mitt liv. Lättast vore kanske att ta de tre västerbottniska giganterna Sara Lidman, P O Enquist och Torgny Lindgren. (Den senare försöker de hävda rätten till här i Östergötland där jag bor nu, så dumt!) Men jag snävar in det till just Umeå och då blir det:

Ronny Ambjörnsson – idéhistoriker och författare. Han har skrivit en fin liten bok om sin klassresa: Mitt förnamn är Ronny. Han har även två begåvade döttrar, Siri och Fanny, som skrivit Ett hjärta i jeans (och andra texter av tjejer om tjejers grejer). Undrar om inte hustrun Lilian skriver också, men då är det nog fack. Ronny Ambjörnsson var min föreläsare en kort tid, och jag minns honom mest för att han var så prestigelös samtidigt som han var så uppenbart kunnig och intelligent och beläst och tänkande.

Anita Salomonsson – en författare jag ännu inte läst. Men jag har fått fatt i hennes Osalig längtan och den ska jag läsa alldeles snart. Anita Salomonsson debuterade som 59-åring och har en författande bror, Kurt. De är från Hjoggböle, samma by som P O Enquist. Om någon Hjoggböle-bo gör Lyrans tematrio kan vi verkligen snacka om hembygd!

Jonas Inde – före detta Killinggänget, växte upp i Umeå och har skrivit en bok som heter Too fast for love med illustrationer av Martin Kellerman. Jag läste nyligen om den på bloggen Milkbartoilet och blev sugen på att läsa den. Det vore kul med en författare i min egen ålder, och kanske med liknade referenser.
——————————————
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Read Full Post »