Äntligen Jerusalem!

Jag hade tänkt planera min läsning mycket bättre än så här, men nu har jag i alla fall några veckor på mig att riktigt komma i stämning inför vår Jerusalemresa. Försökte fortsätta på mastodontverket av Simon Sebag Montefiore, men då snodde sambon åt sig den. Och så har jag The Dovekeepers av Alice Hoffman, och Det eviga folket är inte rädda av Shani Boianjiu, den senare ska jag nog ta med mig.
Kanske ska jag leta efter en Dror Mishani-deckare som Bokmoster tipsar om?
Finaste Selma Lagerlöf-böckerna får däremot inte följa med. De är i rött läderband och med guld på sidkanterna, och jag har ärvt dem av mormor.


——————————————-

Read Full Post »

En antagen utmaning — 2011 års hyllvärmare

Av alla roliga utmaningar som cirkulerar just nu får jag spontant lust att vara med i flera. Prix Femina hos Emmas bokhylla, 30 days of books hos Bokhora , Boktolva hos O med författare man är nyfiken på, och visst var det väl en skräckutmaning på gång också?
Men jag försöker tänka praktiskt och har bestämt mig för att vara med i utmaningen att läsa ett antal hyllvärmare som jag tror det är Två träd i en bokskog som initierat.

Så i år tänker jag läsa:
Rose Tremains Guld, Nina Björks Fria själar, läsa UT Eleanor Roosevelts självbiografi, läsa Ann Carsons Röd självbiografi, Solveig von Schoultz novellsamling Ingen dag förgäves, Selma Lagerlöfs Kristuslegender och Antikrists mirakler, Joyce Carol Oates Vilda gröna ögon, Anna Maria Lenngrens Samlade dikter 1 och Elin Wägners Norrtullsligan (omläsning).
—————-
Läs även andra bloggares åsikter om Rose Tremain, Nina Björk, Eleanor Roosevelt, Ann Carson, Solveig von Schoultz, Selma Lagerlöf, Joyce Carol Oates, Anna Maria Lenngren, Elin Wägner, hyllvärmare

Read Full Post »

Och här är mina förslag…

… på böcker som skulle kunna bli tv-spel. Jag tycker att Svenskans/Wireds var lite trista, nämligen.
* Parable of the Sower av Octavia E Butler. I ett sönderfallande USA försöker Lauren överleva plundringarna, våldet och miljöförstöringen.
* Den långa vägen hem av Cynthia Voight. Fyra syskon vars mamma övergivit dem på motorvägen börjar gå till en mormor de aldrig träffat.
* Tokyo av Mo Hayder. Grey reser till Japan och börjar jobba åt yakusan för att försöka förstå sig själv och massakern i Nanking .
* Nicola Griffiths Ammonite, Slow river eller Blue place. Vilken som helst går bra. Underbart välskriven science fiction.
* Gösta Berlings saga av Selma Lagerlöf.
* The Yiddish policemen’s union av Michael Chabon. Hårdkokt deckarhistoria i ett fejkat framtida Alaska.
* The Sookie Stackhouse novels av Charlaine Harris är ju som gjorda för att bli tv-spel.
* Gomorra av Roberto Saviano. Undersökande journalist skriver om camorran i Neapel och försöker hålla sig vid liv. På riktigt.
* Normal girl av Molly Jong-Fast. Knark, ätstörningar, rehab för kändisar… ligger inte det i tiden? Fint skrivet av Erica Jongs dotter.
* Modesty Blaise (Peter O’Donnell). Så klart. Min favorithjältinna.
————————–
Läs även andra bloggares åsikter om Mo Hayder, Michael Chabon, Selma Lagerlöf, Modesty Blaise, Molly Jong-Fast, Charlaine Harris, Sookie Stackhouse, Nicola Griffith, Octavia E Butler, , Cynthia Voight, Roberto Saviano

Read Full Post »

Kära Selma

Det tog ett tag innan jag kom in i din bok Antikrists mirakler. Jag vet inte varför det gick trögt. Kanske för att den utspelar sig i Italien och jag vill att du ska berätta om Sverige. Eller om det var för att jag försökte analysera strukturen och budskapet bakom berättelsen istället för att bara läsa. Eller bara för att det var så mycket annat i jul. Men naturligtvis snärtar du till med trollspöt och magin börjar fungera — som alltid.
Nu hoppas jag bara att jag hinner läsa ut den i år.
ps Förlåt för att det är ritat i boken. Det är dumt.

Ord och inga visor läste också i jul.
Läs även andra bloggares åsikter om Selma Lagerlöf, Antikrists mirakler, böcker, nobelpristagare, julutmaning, ritat

Read Full Post »

Selma-val och reslektyr

Jag tar med mig Antikrist mirakler. Den börjar: ”Det var på den tiden Augustus var kejsare i Rom och Herodes var konung i Jerusalem.” Så det passar fint över jul, då jag naturligtvis vill vara med i Ord och inga visors Selma Lagerlöf-utmaning.
Dessutom packar jag W Somerset Maughams Of human bondage, som jag läst kanske 100 sidor i. Så bra! Om lille Philip, vars mamma dör kort efter pappan, och han skickas att bo hos en farbror och faster. Det här är en starkt självbiografisk bok, men Maughams stamning har blivit en klumpfot och en del annat har också ändrats. Men känslorna! Och hur han ser hur han formas, blir cynisk, stöter bort folk… Det är så bra.
———————————–
Läs även andra bloggares åsikter om Selma Lagerlöf, W Somerset Maugham, Antikrists mirakler, Of human bondage, julläsning, böcker

Read Full Post »

Tal vid Nobelfesten 10 december 1909

Kungliga högheter! Mina herrar och damer!

Det var för några dar sen, då jag satt på tåget för att resa till Stockholm. Det led mot kvällen. Det var mörkt och rätt skumt i kupén. Mina medresande slumrade var och en i sitt hörn och jag satt tyst och hörde på tågets dån, då det brusade fram på skenorna.
Medan jag satt där, kom jag att tänka på alla de gånger, som jag hade rest till Stockholm. Som oftast hade det varit för något svårt. Jag hade farit dit för att ta examen, och jag hade farit dit med manuskript för att söka förläggare. Och nu var jag på väg dit för att ta emot Nobelpriset. Det var inte utan, att jag tyckte, att det var svårt, det också.
Hela hösten hade jag levat i mitt gamla hem i Värmland i den största ensamhet, och nu skulle jag nödgas träda fram bland många människor. Det var, som att jag hade blivit skygg för liv och rörelse där borta i ensligheten, och jag blev ängslig vid tanken på att åter nödgas visa mig ute i världen.
Men i grunden var det ju en så förunderligt stor glädje att få ta emot priset, och jag sökte fördriva min ängslan genom att tänka på dem, som skulle bli glada åt min lycka. Det var många goda gamla vänner, det var mina syskon, och först och främst var det min gamla mor, som satt där hemma och gladde sig åt att ha fått uppleva denna stora tilldragelsen.
Med detsamma kom jag att tänka på min far, och jag kände en stor saknad över att han inte levde, så att jag kunde berätta honom, att jag hade fått Nobelpriset. Jag visste, att ingen skulle ha blivit så glad som han. Aldrig har jag råkat någon, som har hyst en sådan kärlek och vördnad för diktining och diktare, och om han nu hade fått veta, att Svenska akademien hade tillerkänt mig ett stort diktarpris… Det var en riktig sorg, att jag inte fick tala om det för honom.
Var och en, som har farit på tåget i natt och mörker, vet, att det kan hända, att vagnarna långa stunder glider framåt märkvärdigt stilla utan en skakning. Buller och rassel upphör, och det jämna dånet från hjulen förbyter sig i stillsam och entonig musik. Det är, som om järnvägsvagnarna inte längre fore fram på syllar och skenor, utan glede bort i rymden./…/

Ur Troll och människor, som jag ärvt av mormor, som delade födelsedag med Selma Lagerlöf. 20 november.
Hela talet kan läsas här på nobelprize.org.
————————–
Läs även andra bloggares åsikter om Selma Lagerlöf, Nobelpristagare, böcker, Troll och människor, tal, mormor

Read Full Post »

Fyra flator som ska vara med

Denna kvartett ska förstås vara med i regnbågen. Selma, min kära, som jag skrivit om bland annat här och här. Nicola Griffith som jag berättat lite om här, och som också bloggar och finns på twitter. Alice B Toklas självbiografi skriven av Gertrude Stein (Ros är en ros är en ros), jag har skrivit lite här, och så Fyrväktaren av Jeanette Winterson. (Hittar inte Det finns annan frukt än apelsiner just nu.) Winterson skriver i flera tidningar, smakprov finns här, och hon kommer till Sverige i höst. Då ska jag vara där.
——————————-
Läs även andra bloggares åsikter om Selma Lagerlöf, Jeanette Winterson, Nicola Griffith, Gertrude Stein, Alice B Toklas

Read Full Post »

Tematrio – Nobelpristagare

Lyran drar igång sin Tematrio idag – det är hennes bild här bredvid – och frågar: Vilka är dina tre favoritböcker skrivna av författare som erhållit Nobelpriset? Det blir problem för mig på en gång, eftersom jag gärna läser ett helt författarskap när jag väl upptäckt att jag tycker om det, och därför har jag svårt att plocka ut en enda bok. Författarna är dock givna:

Doris Lessing
Älskade Doris, kloka Doris, oroande Doris som följt mig i så många år och betytt olika saker i olika skeenden av mitt liv. De böcker jag återvänder till är Martha Quest-serien, Våldets barn, om en kvinnas liv från uppväxten i Sydrhodesia till medelåldern och drygt det i ett stort hus i London. Samma skeden behandlas i Lessings självbiografier, men jag väljer till sist The Sweetest Dream/ Ljuvaste dröm, som är del tre av självbiografierna men i fiktiv form (för att inte lämna ut människor som är i livet). The Sweetest Dream gjorde att jag förstod saker jag inte förstått förut, även om mitt eget liv, och kunde sätta in dem i sammanhang. Prisons we choose to live inside är en liten essäsamling som belyser samma saker, en bok som pratar med de andra böckerna, men jag får väl hålla mig till Lyrans premisser och inte låtsas om att jag gärna tagit med En överlevandes minnen här också…

Selma Lagerlöf
Hon har funnits i mitt liv jämt, tack vare mormor. Jag väljer Kejsarn av Portugallien, om en fars kärlek till sin dotter.
Bilden föreställer de röda skinnbanden jag ärvt och den lilla tavlan föreställer kyrkan i Arvidsjaur.

Toni Morrison
Kolla gärna på fler bilder av denna kvinna. Vilket ansikte! Det går nästan inte att sluta titta på henne. När hon fick Nobelpriset skrek jag rakt ut. (För första gången, den andra gången kan ni ju gissa. 🙂 ) Toni Morrison har en ganska sparsam produktion, och jag tappade bort henne i några år för att sen plocka upp henne igen i år, med Love. Jag väljer ändå Älskade/Beloved som den mest betydelsefulla boken. Den grep mig djupt och jag längtar efter att läsa om den.

Bubblare: Gabriel García Márquez – Krönika om ett förebådat dödsfall, Hundra år av ensamhet.
—————–
Läs även andra bloggares åsikter om Tematrio, Doris Lessing, Selma Lagerlöf, Toni Morrison, Nobelpristagare

Read Full Post »

Selma – fiktion och verklighet

Häromdagen visades en tv-dokumentär om Selma Lagerlöf som jag tyckte var jättebra. Den hade fokus på hennes yrkesliv, med inklipp från intervjuer och filmklipp från många av de filmatiseringar som gjorts på hennes verk. Birgitta Holm kommenterade, och Jenny Bergenmar som jag inte känner till sen tidigare. Det var så fint att se Selma halta omkring på journalfilmerna, och vara bussig och ställa upp för skolklasser på besök fast hon egentligen bara ville skriva-skriva-skriva.
Sen idag såg jag första delen av Selma, juldramat med Helena Bergström i huvudrollen och Alexandra Rapaport som Sophie Elkan. Här var Selma mer människa än författarinna, kärlekstörstande och svartsjuk och stoisk om vartannat. Handlingen utspelar sig under en Italienresa, där de träffar Marie Krøyer och Carl Larsson som vill måla Selmas porträtt (som blev så här och så här till slut). Det var också en bihistoria med en familj där pappan är mycket obehaglig, men jag vet inte vilka de är. Sen mister Selma oskulden med en italienska.
Skådespelarna gör bra ifrån sig, förutom att Bergström glömmer bort att halta ordentligt.

Jag plockar fram Du lär mig att bli fri, Selma Lagerlöfs brev till Sophie Elkan (i urval av Ying Toijer – Nilsson) för att se vad i historien som går att verifiera, men det är inte mycket. Elkans relation med monsieur S, men ingenting om de andra. Efter resan skriver Selma till Sophie:
Det kommer frammyllrande inom mig nu, då jag är hemma allt som varit, smått och stort, det är en rikedom, som vi insamlat sak för sak och inte utan möda, men när jag nu har den gör den mig lycklig och utomordentligt tacksam. Så är jag ju ock så lycklig öfver dig, glad åt att tycka om dig, glad åt att ha fått lefva så mycket med dig.
Sen diskuterar de om vem som ska få använda vilka upplevelser från resan till sina respektive böcker.
Men ta inte Paterno, då mördar jag dig. Du får ta hela Sicilien (…) till och med folket i Girgenti, men ej södra Etnasluttningen. Jag bor där för länge sedan och kan ej rubba mig.
På bilden ser ni ett brev från Selma, observera att hon skrev på tvärsan också för att spara på papper!

———————-
Läs även andra bloggares åsikter om Selma Lagerlöf, Helena Bergström, Sophie Elkan, Du lär mig att bli fri,

Read Full Post »

Mormödrar och farmödrar skapar författare

Intressant att läsa J M G Leclézios Nobelföreläsning, framför allt hur han tackar sin mormor och en annan muntlig berättare, Elvira. Även Selma Lagerlöf tackar ju mycket sin farmor för alla berättelser. Det vore oerhört intressant att jämföra mormödrars och farmödrars roll som historieberättare för våra Nobelpristagare. Jag är övertygad om att det finns fler. Och det muntliga berättandet över huvud taget.
Läs också Doris Lessings Nobelföreläsning från förra året, den är suverän. Om att inte få Nobelpriset.

————–
Läs även andra bloggares åsikter om Nobelpristagare, farmor, mormor, Doris Lessing, Selma Lagerlöf, J M G Leclézio, muntligt berättande

Read Full Post »