Patricia Briggs: Dead heat

Alpha och Omega-böckerna har blivit mer och mer av favoriter hos mig, mer än Mercy Thompson.
Det är en väldigt stark start på den här. Chelsea drabbas av kraftig huvudvärk på väg hem med sina små barn i bilen, och blir sen argare och argare. Den stora kökskniven ser blank och lockande ut. Så kommer hennes tonårsson och sträcker ut handen efter en smakbit på maten…
I Dead heat är det en fae som är den stora fienden. Anna och Charles besöker en gammal god vän från förr, och provar att rida olika hästar inför ett köp. På kuppen räddar de kidnappade barn.
Mest gillar jag som vanligt Annas och Charles relation. Och förstås hela varulvssamhällsstrukturen. Underbart ytlig underhållning för stunden.

Read Full Post »

Guilty pleasures från @sfbok

E-hum. När jag såg att det kommit en ny Alpha och Omega av Patricia Briggs kunde jag inte motstå. Det är den lite mer romantiska serien, Mercy Thompson är den tuffare. Och trots att jag har pinsamt många Charlaine Harris i bokhyllan så vill jag prova Midnight crossroads också.
Dessa ska sparas till sol och semester. Kanske. 😉

Read Full Post »

SF-bokhandeln frestar minsann

Först är det gammelfarfar himself som skrivit del fem i serien om Bean, Enders skugga. Skuggserien är en egen serie, delvis omfattande samma händelser och personer som i den första boken om Ender, Ender’s game. Den läste jag i svensk översättning på bibblan och blev helt betagen. Sedan fortsatte jag att läsa hela Enderserien (tack för julklapparna, barn!) och så skuggserien.
Nu när jag kollar bloggen, mitt extraminne, ser jag att jag var missnöjd med trean och fyran har jag nog inte läst?

Patricia Briggs skriver urban fantasy, jag följer två serier: den om bilmeken Mercedes Thompson och den om varulvarna Alpha och Omega. Trodde ett tag att A&O-boken också var ny, men det var visst bara den om Mercy Thompson. Vackert så.


Att en bok vunnit Nebula och Hugopriset brukar betyda något. Tänker på James Tiptree jr, Orson Scott Card, George R R Martin, Ursula K Le Guin.

Och den här gillar jag omslaget på, det påminner ju starkt om Waltons så då tror min hjärna att det kan vara något.

Hm.

Med tanke på att det tar mig fem dagar att läsa ut 200-sidorsböcker just nu, så kanske jag inte behöver beställa fler precis. Men när har det å andra sidan varit fel att köpa en bok — eller fyra?
——————————————
Läs även andra bloggares åsikter om Oson Scott Card, Patricia Briggs, Jo Walton, Graham Joyce, SF-bokhandlen, science fiction, urban fantasy

Read Full Post »

On the prowl

Det här konceptet med blandade noveller från olika författare… det kan vara ett sätt att upptäcka nya godingar i samma stil som en favorit (Patricia Briggs) eller ett sätt för sämre författare att åka snålskjuts. Och i detta fall är det det senare. Patricia Briggs novell är bra, nästa halvbra, sen sämre och sist rena dyngan.
Dessutom upptäcker jag att Briggs novell är samma story som sen blev första boken i hennes serie Alpha och Omega. Jag blir sugen på att läsa den serien, men nu känns det ju meningslöst att läsa ettan. Novellen är säkert bättre, tröstar jag mig med.
——————–
Läs även andra bloggares åsikter om Patricia Briggs, urban fantasy, noveller, uselt

Read Full Post »

Julgodis till mig själv

Flera av årets julklappar är beställda från Science fiction-bokhandeln, som var väldigt snabba med att leverera. Tack för det!
Jag var däremot sen med att packa upp paketet, och när jag till sist fick tid till det och i mitt huvud bockade av vem som skulle få respektive ***, så upptäckte jag att ett album med Mercedes Thompson i serieversion blev över. Vem hade jag tänkt det till? Jo, till mig själv. 🙂
Så God jul till mig, jag tror jag öppnar det direkt.
(Läste nyss Silver bourne i den ”riktiga” bokserien, den var bra som vanligt. Patricia Briggs böcker om Mercy Thompson är nog min favorit-urban fantasy.)
———————————————-
Läs även andra bloggares åsikter om urban fantasy, science fiction, seriealbum, Patricia Briggs, Mercy Thompson, julklappar

Read Full Post »

Patricia Briggs — Bone crossed

Mercedes Thompson kämpar mot panikattacker efter våldtäkten hon utsattes för i Iron kissed. Dessutom ligger hon illa till hos vampyrledaren Marsilia, eftersom Mercy dödade en av Marsilias närmaste män. När en gammal highschoolkompis vars hus är hemsökt av ett spöke plötsligt står på trappan och ber Mercy om hjälp, tar hon chansen att ge sig iväg ett tag.
Jag gillar historien kring spöket, och att Mercy nu säger ”Ja” till Adam. Patricia Briggs skriver fina scener mellan dem. Och så gillar jag att Baba Jaga dyker upp, komplett med mortel och allt. 🙂 En rättegång hos vampyrerna är rätt tjatig, men sen blir det action igen.
————————
Läs även andra bloggares åsikter om Patricia Briggs, Mercy Thompson, Bones crossed, Baba Jaga, spöke, varulvar, vampyrer

Read Full Post »

Iron kissed — Patricia Briggs

Tredje boken om Mercedes Thompson och jag tycker att de blir bättre och bättre. Här är det Mercys gamle mentor Zee som ber henne om en tjänst: Att i sin coyoteform lukta sig runt i husen hos en rad mordoffer på reservatet för faes. En enda person har varit i alla husen, vakten O’Donnell, en människa. När Zee och uncle Mike beger sig till O’Donnell för att ta itu med honom, upptäcker de att nån annan hunnit före. Men när polisen kommer dit hittar de Zee med blod på händerna, så han åker i fängelse.
Mercedes sätter livet på spel flera gånger om i sin strävan att fria gamle Zee. Hon råkar illa ut, riktigt illa.
Jag gillar Patricia Briggs sätt att mixa nutiden med gammal folklore och sagor om pepparkakshus och förtrollade gåvor. Jag gillar Mercy mer och mer. Detta är den tredje boken i serien, läs här om första, Moon Called, och andra , Blood Bound. Och efter att ha läst på dn.se att ”eskapism är 2000-talets absoluta innedrog” så känner jag mig väldigt inne nu.
——————————-
Läs även andra bloggares åsikter om Patricia Briggs, varulvar, Mercy Thompson, urban fantasy, böcker

Read Full Post »

Patricia Briggs – Blood bound

Mercy Thompson, som är en shifter, ska i sin coyote-form hjälpa vampyrvännen Stefan vid ett viktigt möte. Det slutar i blodig katastrof. En demon har tagit en vampyr i besittning, och nu reduceras invånarantalet i TriCities, Usa i rask takt. Onskan sprider sig också till tidigare fridfulla människor.
Mercedes är egentligen mest vän med varulvspacket och framför allt närmsta grannen Adam, som är alfahannen. Dessutom har hennes gamla barndomskärlek Samuel flyttat in i hennes trailer. Det blir lite passionerade vibbar här och där, men mest är det spännande hela tiden. Jag gillar hur Briggs berättar om de sociala strukturerna hos både varulvar (dominans och rangordning) och vampyrer (elaka typer som binder människor, födan, till sig). Jag gillar Warren, den homosexuelle varulven. Och att den pimpinetta varulven Honey, som bilmekanikern Mercy till att börja med har ytterst svårt för, sen visar sig besitta personligt mod och att de finner en ny respekt för varandra.
Blood bound är andra boken om Mercedes Thompson, första heter Moon called.
—————-
Läs även andra bloggares åsikter om Patricia Briggs, Blood bound, varulvar, fantasy, vampyrer

Read Full Post »

Moon called – Patricia Briggs

Här är det varulvar som gäller. Och några vampyrer, ett par häxor, några ”faes” som jag inte riktigt vet vad de är för några, och så Mercedes Thompson som är en shapeshifter och kan förvandla sig till coyote. Hon är uppvuxen med varulvar men bor nu för sig själv och driver en bilmek. En dag kommer en ledsen kille som kallar sig Mac och ber om jobb. Mercy sniffar sig till att han är varulv och försöker hjälpa honom. Men det finns andra som jagar Mac…
Jag gillar Mercy Thompson. Hon är tuff och har huvudet på skaft. Hon brottas med frågor om sig själv och sitt ursprung. Det verkar ha funnits ett folk av shapeshifters i det tidiga USA som nästan utrotades av vampyrer som flydde från Europa. Vampyrerna är inte särskilt trevliga i den här boken, varulvarna är the good guys. Men det finns få kvinnliga varulvar, och de ligger lägre i hierkarkin, vilket Mercy har åsikter om. Jag gillar hur hon tar in nutida tankegångar i det uråldriga. Också hur en homosexuell varulv, Warren, skapar sig en plats bredvid denna machoklan.
Men det här är förstås ingen djup historia, det är ren och skär underhållning och rolig läsning. Tipset kom från Calliope.
————————–
Läs även andra bloggares åsikter om Patricia Briggs, Moon called, Mercedes Thompson, varulvar, coyote, vampyrer

Read Full Post »