Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Octavia E Butler’

uterummet

Vi har målat om i vardagsrummet. Böckerna fick bo i uterummet och lite varstans under tiden. Sen bestämde jag mig för att överge färgsorteringen som sonen hjälpte mig med häromåret. Det kändes rätt att samla ihop några favoritförfattare, och några teman, för sig.

hyllor

Glesast än så länge är de två hyllplanen med kristen/andlig litteratur. Jag räknar med att de ska fyllas på sikt.

hyllor3

Min älskade Doris Lessing fyller ett helt hyllplan för sig själv. Ovanför henne Virginia Woolf, Daphne du Maurier, Rosamond Lehmann, Zelda Fitzgerald och Nancy Mitford som passar fint ihop. Det blev visst engelskt och mellankrigstid. Jean Rhys ska flyttas.

hyllor4Så får lika högt älskade Dorothy L Sayers dela hylla med underbara Josephine Tey, verksam vid samma detektiva Golden Age, och Nicola Upson som skrivit om Tey och så Ngaio Marsh, än numera nästan bortglömd deckardrottning.
Därunder Nobelpristagarhyllan, förutom Lessing och Lagerlöf. Närmast på väg mot egen hylla är Toni Morrison.

hyllor5

 

W Somerset Maugham delar hylla med Muriel Spark, Margaret Atwood och Siri Hustvedt.

hyllor6

Ursula K Le Guin är den som jag har näst flest böcker av, men hon ryms ihop med fantastiska Octavia E Butler tack vara att två Butler är borta just nu. Dessa två ser jag som själsfränder och är mycket nöjd med att de får prata med varandra, och kan ropa ner till James Tiptree jr därunder till vänster. Sen får jag jobba på ordningen.

hyllor7

Selma Lagerlöf i röda skinnband innerst inne i hörnet i skydd för solljus. Därefter Olga Tokarzcuk, Sofi Oksanen och finaste Ann Patchett. Ingen klockren kombo.
Därunder börjar biografier/memoarer, som jag blir förvånad över att upptäcka att jag har tre hyllplan av. Har jag varit i biografiåldern så länge? hyllor8

Lyriksamlingen är desto anspråkslösare med bara ett plan, dessutom i en smalare hylla.hyllor9

Eftersom jag rensat ut motsvarande en hel bokhylla, och flyttat in barn- och ungdomslitteratur i ett annat rum, så ser boksamlingen i vardagsrummet numera ut såhär, fördelad på två väggar:

hyllor1

hyllor2

Som synes så har jag valt att behålla viss färgsortering. Det skapar lugn, vilket passar oss.
Nu kommer jag att gå och småplocka i flera veckor; ni vet, en hit och en dit. Det är kul, och kanske vaknar läslusten?

Tillägg 1: Ser att jag lämnade hyllplanet Tawni O’Dell — Joyce Carol Oates utan specifik bild, trots att jag är särskilt nöjd med den kombon. De kan resonera om vad som driver människor till våld. (Tredje hyllan från vänster, tre planet uppifrån.)

Tillägg 2: Dessa är utlånade just nu, till en person med utmärkt smak.

utlånade

 

Annonser

Read Full Post »

octaviaebutlerJenny på Kulturdelen har varit på Fantastika-kongress och lyssnat på en panel om Octavia E Butler. Läs här!

Read Full Post »

dystopiasmall
Lyran kör tematrio dystopier och eftersom ett av mina självpåtagna litterära uppdrag här i livet är att missionera om Octavia E Butler tar jag tillfället i akt.

1. The Parable of the Sower av Octavia E Butler. Ett par utdrag ur min recension:
Laurens biologiska mamma var knarkare, och tog en drog som har gjort att Lauren är hyperempatisk. Det betyder att hon känner andra människors smärta. När hon var liten började hon blöda när hon såg någon annan blöda, men det har lugnat sig nu. Hennes elake bror Keith brukade låtsas att han blödde för att ”skoja” med Lauren. Laurens hyperempati gör att hon känner den andres smärta lika starkt när hon slåss. Så det gäller att slå ut sin fiende omedelbart.

Det här är en av de bästa böcker jag har läst. Science fiction som jag älskar den. Butler skriver på det där sättet som ser så enkelt ut, men som gör att sidorna vibrerar av poesi. Det är så vackert och så ohyggligt. Och så trovärdigt skildrat, om vad som händer med människorna när en civilisation bryter samman. Vad man är beredd att göra för en matbit, eller en trygg sovplats. Men också hopp. Lauren har sin vision om Earthseed, och hon har en förmåga att dra människor till sig.

Hela recensionen kan läsas här.

2. 1984 av George Orwell. Bör läsas om då och då, som ett sätt att kolla verkligheten vi lever i nu och hur nära dikten den är. Bloggat här.

3. Som trea tänkte jag först ta En överlevandes minnen av Doris Lessing som är så bra så bra, men kanske det är roligare att tipsa om en ny bok: When she woke av Hilary Jordan? Inspirerad av klassikern The Scarlet Letter och Tea Party-rörelsen i USA.

Read Full Post »

Nnedi_books
Tidigare i veckan lyssnade jag på ett radioprogram om science fiction och fick där höra talas om Nnedi Okorafor som är en amerikansk författare med nigerianska rötter. Jag förstår att hon inte kan vara en ny Octavia E Butler, jag vill inte driva upp såna förväntningar hos mig själv, men ändå kunde jag liksom inte släppa hennes namn. Hon är bara den andra svarta science fiction-författarinnan jag hört talas om, och jag hoppas att käraste Octavia nickar gillande från sin himmel åt att hon finns. Hon längtade ju efter fler.
Anyway, jag gick in och beställde Okorafors bok på SF-bokhandeln. Och sen, av bara farten, tre gamla Ngaio Marsh-böcker på Bokbörsen. Bara för att båda har namn på N som är konstiga och svåra att komma ihåg. Så arbetar min hjärna. 🙂
Ngaio_Marsh,_ca_1905Ngaio Marsh är en nyzeeländsk deckarförfattare med en bildad detektiv gift med en konstnär, Roderick och Troy Alleyn. Hon debuterade på 1930-talet, under Golden age-tiden, och känns besläktad med både Dorothy L Sayers och Agatha Christie.
NnediOkorafors hemsida. Ngaio Marshs hem.
——————————-
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Read Full Post »

Så här såg mitt läsår ut 2012.

detrodatradetAntal böcker:
104. Magert för att vara jag.
Antal som får best of-etikett: 15
Årets viktigaste bok: Felicia försvann av Felicia Feldt
Årets näst viktigaste bok: The complete guide to Yin yoga av Bernie Clark.
Årets vackraste: Det röda trädet av Shaun Tan.
Årets trend: Facklitteratur, framför allt inom medicin, psykologi, etc.
Årets besvikelse: Arcadia falls, av Carol Goodman. Som jag inte läste ut.
Årets mest oväntade: Teresa av Avila Kristen mystik från 1500-talet, nä, det såg jag inte i kristallkulan. 😉
Årets käraste återseende: Sidenfabriken av Tash Aw
Årets nya språkområde/land: Sydkorea. (Kyung Sook Shin: Ta hand om min mor)
Årets långkörare: C G Jung. Tog flera, flera veckor att ta sig igenom.
Årets nya favorit: Måste nog säga Elizabeth Hand här, trots att jag bara läst en novellsamling av henne. Det verkar som att jag inte läst så många för mig helt nya författare i år.
Årets poet: Katarina Frostenson.
octaviabutlerÅrets genomläsning: Octavia E Butler – Patternistserien, Kindred och Bloodchild (science fiction) Tätt följd av Tony Hillerman.
Årets mesta läsplats: Sängen.
Årets pågående projekt: Mitt Nobelpristagarprojekt tuffar på med nye Mo Yan. (Plus mer av Herta Müller & Doris Lessing.)
Mitt presidentfru-projekt har däremot haft paus.
Årets citat: The ideas that most interest me tend to be big – Octavia E Butler
Och så slutligen då, årets bästa bok: State of wonder av Ann Patchett

Om någon fler vill svara på min enkät så är det kul, här nedan eller länka från egen blogg går lika bra.
Gott nytt år!
———————
Läs även andra bloggares åsikter om ,

Read Full Post »

Det finns numera två författare jag alltid vill ha något oläst av i bokhyllan. Något att plocka fram när inget annat smakar, eller när tillvaron känns grå, eller när jag vill ha några underbara timmar, eller, ja ni vet. När man vill ha en särskild stämning att kliva in i.
Min första är Rosamond Lehmann.
Min andra är Ann Patchett.
I detta nu finns inget oläst i hyllan, MEN båda är på väg hem till mig. 🙂

UPPDATERING:
Octavia E Butler har varit en sådan författare de senaste åren. Men henne har jag läst allt av nu, utom den bok hon själv inte verkar ha varit nöjd med.

Read Full Post »

Octavia E Butler gillade inte alls att skriva kort. ”The ideas that most interest me tend to be big”, konstaterade hon, och därför var det knappt nån idé att skriva noveller. Men några blev det i alla fall, plus ett par essäer, och de finns samlade i Bloodchild.
Underbar läsning, naturligtvis. Flera av dem är också sådana att jag gärna hade läst dem i längre versioner. Som The Evening and the Morning and the Night, om den ärftliga sjukdomen DGD som gör folk galna och mordiska. Ett ungt par, båda är dubbelbärare av genen, kommer till ett sjukhus där det kanske kanske finns en liten gnutta tröst att få. Och Speech Sounds, om en dystopisk framtid där människorna förlorat talförmågan, ordförståelse, språket. En kvinna som i hemlighet kan tala råkar på ett par små barn vars mamma dödas framför deras ögon. Och barnen kan tala ord!
Jag gillar också The Book of Martha, där hon får ett uppdrag av Gud.
Alla berättelse har ett efterord, där Butler skriver lite om hur hon tänkte, om den är skriven i nån särskild kontext och varför historien blev som den blev. Där finns också spännande information om Butler själv, hur hon hankade sig fram på olika ganska monotona jobb medan hon hela tiden skrev och skrev. Och refuserades. Första gången hon fick en novell publicerad blev hon överlycklig och trodde att det var det stora brejket, men sen dröjde det fem år till till nästa. Hon berättar hur hennes släkting (moster?) förklarade att negrer inte skriver böcker, och hur hennes lärare suckade över hennes tröttsamma ämnesval (fantasy, science fiction). Ändå var Octavia E Butler hela tiden, från barnsben och livet igenom helt övertygad om att det var det här hon ville göra. Endast detta.
Än en gång blir jag så ledsen att hon inte levde längre och hann skriva mer. Jag skulle vilja skriva tackbrev.
————————-
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Read Full Post »

Older Posts »