Så lämpligt att hitta den här just nu, när jag läst ut Vandan Shivas bok. 🙂 Från Kulturbloggen.
1. Hur många böcker av indiska författare har du läst?
Gissningsvis mellan fem och tio. Mest känd är väl De små tingens gud av Arundhati Roy. Hon har förresten gått samma väg som Shiva, den aktivistiska vägen. En annan A Roy står på läsevänt.
2. Från vilka länder kommer de författare som du läser mest? Vilket land har du aldrig läst någon bok från?
Från Storbritannien, USA och Sverige. Aldrig läst från: Nordkorea, Uzbekistan, Nya Guinea, Burma, Lichtenstein, Monaco, Uganda, Burundi… det är många!
3. Hur hittar du nya böcker? Bokrecensioner? Bloggtips? Kompistips? Hyllan på biblioteket? I bokhandeln?
På alla ovanstående sätt.
4. Det finns en barnbok om en tiger och en björn som vandrar och vandrar för att ta sig till sina drömmars land. Vilket är dina drömmars land?
Drömland är att ta i, men det finns många länder jag vill besöka. En långresa i Usa står överst på önskelistan just nu. Fast en kort tripp till Italien eller Spanien dessförinnan skulle inte sitta fel.
————————–
Läs även andra bloggares åsikter om Kulturfyra, indiska böcker
Jag har sett mitt land förvandlas från ett vattenrikt land till ett med ansträngd vattenförsörjning. I min dal såg jag det sista permanenta vattendraget torka ut år 1982. Det var gruvbrytningen i tillrinningsområdet som tog det. Jag har sett hur reservoarer och vattendrag torkat ut på Decca-platån i takt med att eukalypturodlingarna brett ut sig. Jag har varit vittne till hur delstat efter delstat hamnat i vattennöd när man börjat tillämpa vattenslukande gröna revolutionen-teknologier. Jag har varit med och kämpat när samhällen i vattenrika regioner fått sina vattentäkter förstörda av föroreningar. I fall efter fall har historien varit densamma: uppkomsten av vattenbrist beror på girighet, på oaktsamma teknologier och på större uttag än naturen kan hinna fylla på och rena.
snowflakes in rain 