Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Paint it black’

Tredje boken i rad som har en Wizard of Oz-referens!
I Sorrows of an American klär en man ut sig till Dorothy. I Paint it Black finns också en Dorothy/Wizard of Oz-referens (som jag just nu glömt, förlåt) och nu i Shadow Puppets av Orson Scott Card säger Petra:
I’m not in Kansas anymore.

Så härmed startar jag en parallell samling till The Great Gatsby-samlingen, och tänker lista alla Dorothy/Oz-referenser jag finner.

Uppdatering: I tv-serien In treatment har Sophie (den 16-åriga gymnasten) på sig ett par röda skor som hennes mamma köpt åt henne. De pratar om att klicka med klackarna och ta sig hem, om att Dorothy upptäcker att hon alltid kan gå hem, och om att Trollkarlen av Oz tror att han vet allt men egentligen inte fattar nånting. ”Som du”, säger Sophie till Paul.

Mariette Glodeck: En station från Paradiset.

Mo Hayder: Skin.

I Flickan med glasfötterna av Ali Shaw finns ett stycke där Midas sitter och tänker på att Fågelskrämman fick en hjärna, Plåtmannen ett hjärta och lejonet ett mod.
————————
Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Annonser

Read Full Post »

paintitblackDet är 1980-tal i Los Angeles och punken är stor. Josies hår är blonderat som Debbie Harrys. Hon är 20 år, bor med sin pojkvän Michael, och arbetar som konstnärsmodell och som The Girl i några filmer. Michael säger att han behöver några dagar för sig själv för att måla. Efter några dagar får Josie ett samtal från polisen, som ber henne identifiera Michaels kropp. Han har skjutit sig på ett hotellrum.
Den här boken handlar om sorg och smärta och kärlek och hat och skuld. En maktkamp utspelar sig mellan Michaels mamma Meredith, den berömda konsertpianisten, och Josie, som kommer från en fattig, outbildad bakgrund.
The waiter came to take their drinks order. He confirmed that Meredith wanted ”the usual”, but when Josie ordered a Stoli on the rocks, he gave her a sceptical look, assuming her underage status. She got ready to show her ID, but instead of carding her, he just glanced at Meredith, who raised her eyebrows and gave a small nod. He shrugged, wrote down her order. Josie wanted to remember every detail, the sequence of these tiny gestures. Here was exactly the difference between the rich and the poor, in that one near-invisible interchange. There was a secret code, after all. It was the conspiracy her father always talked about, the line which the poor could not cross because they didn’t know the handshake. There was only a glimpse, you had to look fast, but there it was. You could sell information like that. It was the way the world really ran, in little signs and signals.
Välskrivet och sårigt, med mycket musikreferenser. Klassiskt som Brahms och Schubert, och rock som Patti Smith, Blondie, David Bowie. Och punk, som sagt. Naturligtvis citeras ett par rader ur Rolling Stones gamla hit Paint it black på försättsbladet.
Jag älskar slutet! Belöningen för all sorg och smärta.
Fitch har också skrivit Vit oleander.

———————-
Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Read Full Post »