När jag läser sista delen av Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva, så får jag nästan andnöd. Det är så tröstlöst och definitivt, så oerhört smärtsamt. Alla avsked. Hur hon avslutar. Med sina arbetsplatser, universitetet och Sydsvenskan, med Svenska kyrkan. Med familjen.
(Alla dessa människor som inte klarar av livet. Inte orkar leva. Inte lyckas komma på hur man gör, komma in i det. Utestängda.)
Samtidigt är det fint hur Ann Heberlein skildrar kärleken till sina barn. Den enda kärlek som är självklar och kravlös och omedelbar.
Ann Heberlein är doktor i etik. Hon har forskat och skrivit om etik, teologi och filosofi i sitt yrkesliv. Förra våren kom hon ut med en bok om personligt ansvar, Det var inte mitt fel. Om konsten att ta ansvar. Recenserad här och här.
En intressant artikel om att problemen med förlåtelse.
Uppdatering: Ja, hon skriver också att hon inser att boken förstås säljer bättre och inbringar mer pengar till barnen om hon faktiskt tar livet av sig. Detta föranleder en del teorier på nätet, som lätt glider över i hån, förakt och ren elakhet, apropå händelserna igår när Heberlein var försvunnen.
—————————-
Läs även andra bloggares åsikter om Ann Heberlein, Det var inte mitt fel, Jag vill inte dö jag vill bara inte leva,
Jag brukar inte läsa böcker som jag vet handlar om bedrövligheter och sorgligheter av det här slaget. Jag brukar inte vilja se sådana filmer heller. Jag gillar inte att bli så nedstämd. Men nu har jag läst så mycket bra och fint om Ann Heberlein att jag kanske ska ge den ett försök ändå, jag kan ju välja en tidpunkt när jag är på extremt bra humör, så blir inte nedstämdheten så farlig.
Paperback lover,
extremt bra humör låter väldigt klokt! Absolut inte när man känner sig ledsen och ensam.
Jag gillar inte heller alla based on a true story/kolla här vad hemskt mitt liv har varit, men just den här var värd att läsa.
Jag har inte läst den senaste boken ännu. Ska låna den bibliotek eller ännu hellre köpa den. Är så glad över att någon vågar sätta psykiska åkommor på pränt. Detta har varit och är fortfarande något tabu. Ändå så mår mängder av människor dåligt! Fast numera heter det att man går i väggen???
Stina
Hej Stina Stubbergaard
Jag publicerar inte din första kommentar eftersom den var privat och riktad till Ann, jag antar att du menar Ann heberlein men jag tror knappast att hon läser här.
Jag håller med om att det är viktigt att våga skriva om psykiska sjukdomar, och att göra det på ett sånt här sätt, inte kliniskt, är viktigt och bra.
[…] 4, 2009 av snowflake99 Mitt i förra månadens läsning av Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva, försvann författaren Ann Heberlein samma helg som […]
[…] 14 Katerina Janouch – för hon är så klok 16 Ann Heberlein – vars senaste bok grep mig djupt 19 Per Olov Enquist 25 Morgan Alling 26 Ola Salo 27 Petra Mede 30 Laleh Pourkarim 31 Peter Englund […]
[…] i början av året och läste hennes Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva. (Bloggat här, här och här.) Idag läste hon högt ur delar av boken (hon läser mycket bra) och tog upp tankar som […]
Någon uppgradering av polypoly-systemet verkar ha orsakat länkröta på DN? Här är länken till artikeln om förlåtelse http://www.dn.se/insidan/insidan-hem/att-forlata-ar-inte-alltid-bast Letade rätt på den eftersom jag blev nyfiken när jag läste om den här, men inser att jag läst den förut.
Jag håller på med Heberleins En liten bok om ondska nu. Vet inte riktigt vad jag tycker. Men så är jag inte ens halvvägs igenom den heller.
Tack för länk. Hon har nyligen kommit med en bok om godhet också, den kan du läsa och jämföra. 🙂