Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 29 januari, 2009

whosafraidofkathyJag såg en intressant dokumentär om punkikonen Kathy Acker på Göreborgs filmfestival som pågår just nu. En ganska extrem människa, som skrev dikter, böcker, och pjäser, och levde ut sin sadomasochism öppet. Kanske kommer ni ihåg ”Blod och tarmar i plugget” som hon gjorde stor och kontroversiell succé med i mitten på 1980-talet? (Jag hade precis för mig att en god vän ägde den, men hon vet inte alls vad jag pratar om.) ”Blod och tarmar” verkar enligt filmen otäck, om en flicka som lever incestuöst med sin far med mera.
I biosalongen bestod publiken av allt från 20-åriga tjejer i trasiga gympadojor till 70-åriga män i dyra yllerockar. Jag pratade lite med ett par av tjejerna, som menade att det går ganska lätt att få tag i Ackers böcker. Hon verkar vara kultig fortfarande, drygt tio år efter sin död. Vägra vara offer-varianten, en sån människa som skapar sin egen exhibitionistiska persona och sen lever den.
Och på adlibris hittar jag en rad av hennes böcker. Förutom Blood and guts finns hennes dekonstruktioner av Don Quixote och Great Expectations, och så en som heter My Mother: Demonology. Så vad ska jag välja? Finns det någon som läst henne och kan tipsa?
ps Neil Gaiman har tydligen baserat en karaktär på henne.
ps 2 Det finns några biljetter kvar till filmen också, ifall du bor i Göteborg!
——————————
Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Read Full Post »

Annissa89 berättar i kommentarerna till detta inlägg att hon håller på med klippdockor. Hon har gjort både Tolstojs Krig och fred och Austens Förnuft och känsla. Så här klädde sig Elinor Dashwood!
Jag vill ha den röda som hon hade på balen på Barton Park. Och den blå, när systrana diskuterar Edward Ferrars.
————————–
Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Read Full Post »

trettondeJag hade läst både bu och bra om denna bok på bokbloggarna, och jag misstänker att jag själv i en annan sinnesstämning hade tyckt att det var enerverande med en författare som ägnar fyra långa meningar åt att beskriva hur en fullkomlig bifigur plockar upp ett spelkort och sen lägger bort det. Men för att koppla av är det ibland rätt skönt med historier som skrider fram i sakta mak. Språket är fint utmejslat, detaljrikt. Historien är en viktoriansk roman i nutida tappning, full med blinkningar – nej mer än blinkningar – till Charlotte Brontes Jane Eyre. Galningar, eldsvådor, blindhet. Tvillingskap och oklara släktförhållanden är den röda tråden, tillsammans med en enorm kärlek till litteraturen. (Den engelska 1800-talslitteraturen.)
—————————
Läs även andra bloggares åsikter om ,

Read Full Post »