Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Zelda Fitzgerald’

uterummet

Vi har målat om i vardagsrummet. Böckerna fick bo i uterummet och lite varstans under tiden. Sen bestämde jag mig för att överge färgsorteringen som sonen hjälpte mig med häromåret. Det kändes rätt att samla ihop några favoritförfattare, och några teman, för sig.

hyllor

Glesast än så länge är de två hyllplanen med kristen/andlig litteratur. Jag räknar med att de ska fyllas på sikt.

hyllor3

Min älskade Doris Lessing fyller ett helt hyllplan för sig själv. Ovanför henne Virginia Woolf, Daphne du Maurier, Rosamond Lehmann, Zelda Fitzgerald och Nancy Mitford som passar fint ihop. Det blev visst engelskt och mellankrigstid. Jean Rhys ska flyttas.

hyllor4Så får lika högt älskade Dorothy L Sayers dela hylla med underbara Josephine Tey, verksam vid samma detektiva Golden Age, och Nicola Upson som skrivit om Tey och så Ngaio Marsh, än numera nästan bortglömd deckardrottning.
Därunder Nobelpristagarhyllan, förutom Lessing och Lagerlöf. Närmast på väg mot egen hylla är Toni Morrison.

hyllor5

 

W Somerset Maugham delar hylla med Muriel Spark, Margaret Atwood och Siri Hustvedt.

hyllor6

Ursula K Le Guin är den som jag har näst flest böcker av, men hon ryms ihop med fantastiska Octavia E Butler tack vara att två Butler är borta just nu. Dessa två ser jag som själsfränder och är mycket nöjd med att de får prata med varandra, och kan ropa ner till James Tiptree jr därunder till vänster. Sen får jag jobba på ordningen.

hyllor7

Selma Lagerlöf i röda skinnband innerst inne i hörnet i skydd för solljus. Därefter Olga Tokarzcuk, Sofi Oksanen och finaste Ann Patchett. Ingen klockren kombo.
Därunder börjar biografier/memoarer, som jag blir förvånad över att upptäcka att jag har tre hyllplan av. Har jag varit i biografiåldern så länge? hyllor8

Lyriksamlingen är desto anspråkslösare med bara ett plan, dessutom i en smalare hylla.hyllor9

Eftersom jag rensat ut motsvarande en hel bokhylla, och flyttat in barn- och ungdomslitteratur i ett annat rum, så ser boksamlingen i vardagsrummet numera ut såhär, fördelad på två väggar:

hyllor1

hyllor2

Som synes så har jag valt att behålla viss färgsortering. Det skapar lugn, vilket passar oss.
Nu kommer jag att gå och småplocka i flera veckor; ni vet, en hit och en dit. Det är kul, och kanske vaknar läslusten?

Tillägg 1: Ser att jag lämnade hyllplanet Tawni O’Dell — Joyce Carol Oates utan specifik bild, trots att jag är särskilt nöjd med den kombon. De kan resonera om vad som driver människor till våld. (Tredje hyllan från vänster, tre planet uppifrån.)

Tillägg 2: Dessa är utlånade just nu, till en person med utmärkt smak.

utlånade

 

Annonser

Read Full Post »

paris wifeIgår kväll läste jag ut The Paris Wife, om Hadley Richardson som träffar Ernest Hemingway och gifter sig med honom. Jag tyckte om boken, även om den inte var lika gripande som Sittenfelds American Wife som den också jämförts med. Men den är drabbande ändå; skildringen av detta äktenskap som inleds i kärlek men där jag som läsare vet att Haley bara var den första i en rad av Hemingwayska fruar.
Därför är jag extra observant på de kvinnor som cirkulerar kring paret. Såna som är mer spännande och chica än Hadley, såna som längtar efter andra saker än familjelivet och kärleken och Ernest Ernest Ernest. För Hadley älskar Ernest med en brinnande passion. Och han älskar henne också, men han älskar sitt arbete mer. Han blir inte alls glad när Hadley blir gravid.
Nu är det svårt för mig att säga hur mycket som är ”sant” i Paula McLains tolkning. De där grälen och försoningarna? Episoden där Hadley slarvar bort/blir avstulen Ernest hela produktion på ett tåg är nog historiskt sann. Vänskapen med Gertrude Stein och Alice B Toklas också, Stein blir Bumbys gudmor. Sen bryter de med varandra, Gertrude Stein blir arg när Hemingway låter publicera en elak parodi på sin gode vän och mentor Sherwood Andersons bok. Så gör man inte, anser Stein och en rad andra människor, och jag är böjd att hålla med. Han var väldigt bra på att bryta vänskapsrelationer, Hemingway. På dåliga sätt.
Kuskandet från USA till Paris, och sen runt i Spanien — med fantastiska tjurfäktningsscener!* — med en avstickare till Toronto för att föda barn på sjukhus, det har jag svårt att föärstå. Särskilt eftersom de var så fattiga, de levde på Hadleys arv långa perioder då Hemingway inte sålde något. Men det gällde att hitta ställen där han kunde skriva, miljöer som var lagom kreativa och fyllda av upplevelser. Och en massa drickande. Det fanns ett rikt skikt av människor som uppskattade makarna Hemingway och bjöd dem till sig. I samma kretsar rörde sig Zelda och F Scott Fitgerald. Porträtten av dem är inte särskilt vackra.
* En scen jag kommer att minnas är när en ung matador bländas av Hadleys hår, skär av den nyss döda tjurens öra, och skickar en liten springpojke med det till Hadley. Svart och fortfarande varmt.

Om början av läsningen skrev jag här.
—————————
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Read Full Post »

Nu finns en ny fräsch översättning av F Scott Fitzgeralds lilla mästerverk Den store Gatsby, läser jag hos Svenskan. För vilken gång i ordningen den kommer ut på svenska vet jag inte, men det är härligt att den finns tillgänglig för så många som möjligt för det är en underbar bok som vi är många som älskar. Bravo förlaget Bakhåll. Jag har förärat The Great Gatsby en egen samlingstråd här, skrivit om Tender is the Night här och om fru Zeldas fina Save me the Waltz här.
—————————-
Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Read Full Post »

Mm, jag gillar verkligen Zelda Fitzgeralds Save Me the Waltz. Det är orättvist att jämföra henne språkligt med maken, som skrivit mästerverk, men Zelda har en helt egen ton, ganska spretig. Den här boken handlar inte alls lika mycket om äktenskapet som hans Tender is the Night. Och så heter de Alabama och David Knight.
Save Me the Waltz börjar när Alabama (=Zelda är liten, som yngsta syster i en skara på tre. Hon är egensinnig och har många idéer och ett par friare. Men hon faller för David och börjar kuska runt på Rivieran och i Paris med honom och så småningom dottern Bonnie. Hon försöker hitta sin egen grej, och bestämmer sig för att börja med balett. Alabama jobbar stenhårt hos Madame och får till slut erbjudande om en roll i Neapel, fast hon egentligen är alldeles för gammal.
Deras respektive kärlekshistorier vid sidan av har ganska liten plats i boken, mest är det balett och jag förstår hur viktig den var för henne.

Bäst gillar jag dialogen, som här:
”Little lady, do you think you could live on five thousand a year?”, he asked benevolently. (…)
”I could, but I don’t want to.”
”Then why did you kiss me?”
”I had never kissed a man with a moustache before.”

————————–
Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Read Full Post »

Han har så vackert språk, F Scott Fitzgerald, så härligt att låta sig förföras av och sjunka in i. Jag känner mig lycklig när jag läser.
Det är tre röster som hörs i Tender is the night, inte i jag-form men de har var sin bok. Den första gör mig förvånad. Rosemary, en mycket ung skådespelerska som träffar makarna Diver vid Rivieran och förälskar sig i båda två, men framför allt honom, doktorn. Det är middagar, fester, glimrande umgänge och en känsla av utvaldhet. Doktor Diver har förmågan att få människor att känna sig som sitt allra bästa jag.
När historien ses genom Dick Divers ögon får vi en tillbakablick, på hur han och blivande hustrun Nicole träffades. Hon kom till mentalsjukhuset där hans vän arbetade, och de började brevväxla när han gick ut i kriget. (Första världskriget.) Nicole är schizofren och extremt misstrogen mot män. Hennes far avslöjar att ” we were lovers” men verkar ändå inte förstå kopplingen. Eller? Det pratas inte mer om det i alla fall.
Nicole blir kär i Dick och Dick i Nicole. När hon blivit frisk, nästan frisk, gifter de sig. Så praktiskt eftersom han är läkare. Med hennes pengar kan de flytta runt och leva livet på olika orter i Europa och Amerika, där de rika och aristokratiska samlas. De får två barn.
I tredje boken är perspektivet Nicoles. Här tycker jag inte riktigt att det känns lika trovärdigt, men å andra sidan är jag nu helt uppslukad av boken. Äktenskapet går mot sin undergång. Nicole blir starkare (?) och Dick börjar dricka allt mer okontrollerat. Glansen som stått kring paret har falnat, gamla vänner tar avstånd (precis som i The Great Gatsby).

Allt som allt är det en helt underbar bok. Jag tycker också om det där galet excentriska som mycket rika kunde ägna sig åt i mellankrigstiden; dueller, spektakulära mord på järnvägsperronger, magnifika fyllor. Kommentarer om ”Negroes” och ”homosexuals” får man försöka blunda för, det var en annan tid.

Det ska bli spännande att läsa Zeldas version.

Read Full Post »

Orson Scott Card – Profeten (för att annbookworm påminde om den)

Frode Grytten – Sommaren är inte att lita på (hajpad av en av Johannorna på bokhora)

Dennis Lehane – Patient 67 (Jag måste vara sist om att läsa honom, va?)

Barbara Voors – Islossning (Såg den i en bokhylla och lånade)

P J Tracy – Levande bete (För att jag gillade deras första och deckare passar på sommaren)

Sarah Langan – The Missing (Omskriven av Helena på bokhora)

Zelda Fitzgerald – Save Me the Waltz

och F Scott Fitzgerald – Tender is the Night

De sista två ska bli mycket spännande. Han höll på i flera år med sin, hon skrev sin på några veckor och hann ge ut den före. Båda handlar om deras äktenskap . Han var alkoholiserad och hon schizofren. De hade det kanske inte så lätt, med andra ord. Frågan är vilken jag ska börja med? Svårt, svårt.

Read Full Post »

Att bokbloggesurfa är förödande för min ekonomi, men mycket uppiggande för min läsning. Av nedanstående är de med * såna jag läst om på bloggar och blivit nyfiken på.

Sarah Langan – Missing* Men varifrån? Kommer inte ihåg.

Zelda Fitzgerald – Save me the Waltz

Christophe Dufosse – School’s Out* (från Mrs B)

Shanna Swendson – Enchanted, Inc* Minns ej varifrån.

Jamie Hernandez – Maggie the Mechanic A love and Rockets Book

Frode Grytten – Sommaren är inte att lita på* (från bokhora)

(När jag sen skulle lägga in länken till Save me the Waltz tyckte jag att Nancy Mitford skrivit om henne också. Där var det nära att det blev en till, men sen såg jag att det var en Milford så då var det inte lika roligt längre. )

Read Full Post »