Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘James Tiptree jr’

brightnessfallsJaha, så här kan hon visst också skriva, tänker jag under läsningen. Min första upptäckt av Tiptrees noveller var en omtumlande upplevelse, jag älskade dem. Hur hon vred och vände och skiftade perspektiv så att jag som läsare såg saker som jag aldrig sett förut.
Hennes roman Up the walls of the world har samma hisnande känsla som jag gärna vill ha när jag läser science fiction.
Därför blir jag förvånad över att det som betraktas som hennes bästa(?) är så traditionell. Det är en grupp turister i utkanten av en galax, som samlas för att se det sista av en planet som förstördes för många år sen. Den planet de kommer till befolkas av stora bevingade varelser, enormt vackra, som måste skyddas från rovdrift på deras ryggsekret som kan destilleras till en beroendeframkallande drog, Stars Tears. De bevingade skyddas av tre människor, varav en, Cory, bär på en fruktansvärd hemlighet. Bland turisterna finns fyra unga skådisar, deras filmare, en maskinist, och en rad andra som visar sig inte vara vad de utger sig för.
Det blir lite för många att hålla reda på för mig, och ingen av karaktärerna fördjupas på allvar. Visst är boken underhållande men de sista 70 sidorna eller så börjar jag mest längta efter att den ska ta slut. Konstigt. Jag trodde att allt Tiptree rörde vid blev till guld, och det här är ju en av hennes sena. Utgiven 1985, samma år som Ender’s game.
(Brasklapp: Jag hade feber när jag läste den. Inte helt rättvist kanske.)
————————————-
Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Read Full Post »

Up the walls of the world är science fiction när den är som bäst. Tankeväckande, omtumlande, vacker och tragisk.
The Star Destroyer, en korsning mellan maskin och medvetande, röjer väg genom solsystemen. Världar förintas längs dess väg. På Tyree känner man av den krympande världen, men har ingenstans att ta vägen, förutom ner i djupet. Invånarna på Tyree är en sorts väsen som jag tänker mig som gasmoln i olika former. De kommunicerar genom tankar och känslor, som omsätts i färger och en sorts sköldar, som jag föreställer mig som fladdriga krinoliner. Redan som små får dessa Tyreer lära sig att kontrollera sina tankar för att inte visa upp dem för alla. Det är fäderna som lär dem, att vara Fader är det finaste man kan vara: omtänksam, tålmodig, pedagogisk, kärleksfull. De kvinnliga Tyreerna duger bättre till upptäcktsresor och sånt barnsligt, även om en och annan kvinnlig Tyree försöker utveckla sin empatisköld för att visa att hon också skulle kunna ta hand om avkomman.
Och så finns det några människor på jorden, som har starka parapsykiska gåvor och plockas med i ett experiment på en avlägsen plats på Jorden. Kan Tyreerna sträcka sina medvetanden in i människornas kroppar och på så sätt fly? Kan de i så fall motivera kroppsstölderna moraliskt och etiskt, för sig själva? Eller är de dömda till undergång när the Star Destroyer närmar sig…
Boken är från 1978 och jag fick fatt i den via bookmooch.
——————-
Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Read Full Post »

På i mitt tycke ganska goda grunder sågar Johanna Paulsson det slentrianmässiga tänkandet i sf-filmer som Avatar, i en kommentar om Rymd och ras. Sf-genren har kört fast i koloniala fantasier. Men det finns ju fantastiska författare, som diskuterar ras, kön, människovärde, slaveri, religion, sexualitet, makt och andra ämnen på ett helt annat sätt! Så där så att man känner hur hjärncellerna tar små skutt och omgrupperar sig till nya banor.
* Mitt främsta tips är Octavia E Butler. Ett av de senaste årens främsta fynd för mig. Love at first reading.
Jag har skrivit om hennes Wild Seed, Parable of the Sower och Parable of the Talent. Bättre än så blir det bara inte.
* Mitt andra tips är naturligtvis Ursula K Le Guin. Henne har jag älskat så länge att jag läst de flesta böckerna långt innan jag startade den här bloggen. Det enda inlägg jag kan gräva fram är om Unlocking the Air och lite lite om klassikern Left Hand of Darkness här.
* Mitt tredje tips är en annan underbar ny bekantskap: James Tiptree jr, pseudonym för Alice Bradley Sheldon, vars novellsamling Her smoke rose up forever jag har skrivit om här och här.
* Och för att runda av med en fjärde vill jag uppmana Johanna Paulsson och alla andra att prova en Nicola Griffith. Som Slow river eller Ammonite.
Men bäst av dem alla är nog ändå Octavia. Därför får hon vara med på bild.
————————-
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , ,

Read Full Post »

alice200x150Har ni tänkt på vad många bra författare som heter Alice? Vi har Alice Sebold, som skrivit Flickan från ovan om en mördad flicka som snart kommer som film, och även om en fruktansvärt destruktiv mor-dotter-relation där dottern tar livet av sin mor på rad ett. I andra änden av den emotionella skalan har vi Alice Hoffman, som förvisso kan skriva om ångest och olycka och kvinnomisshandel och allt möjligt, men där det alltid finns något hoppfullt, något vackert som gör att man blir glad.
Alice Walker har varit en av mina stora favoriter som jag läste mycket på 1980-talet, hon skrev Purpurfärgen och en rad andra romaner men min favorit är essäsamlingen In search of our mothers gardens. En mer nytillkommen Alice är Alice Bradley Sheldon, som skrev skimrande glimrande intelligent science fiction under pseudonymen James Tiptree jr. Psykologen Alice Miller har skrivit klokt om barndomen. Det självutplånande barnet blev en klassiker i sitt slag, jag tror alla jag kände läste den. Alice Lyttkens har regerat på de svenska biblioteken, och en dag ska jag läsa henne också.

Bland litterära gestalter finns det en rad Alicar med Alice i Underlandet i spetsen. När Curtis Sittenfeld skulle skriva om Laura Bush döpte hon om henne till Alice. Som litterär musa får vi räkna Alice B Toklas, Gertrude Steins mångåriga livskamrat. Fler?

Read Full Post »

AmmoniteAntropologen Marguerite Angelica Taishan, Marghe, får en framviskad varning innan hon kliver in i sektion D, sista anhalten före färden till planet Jeep. Ingen annan har återvänt. Men Marghe åker ändå, av skäl som jag inte får veta.
Kunskapssökande? Som att ta reda på vad det är för förödande virus som härjar på Jeep, ett virus som dödar alla män och runt 20 procent av kvinnorna. Och än märkligare: De överlevande kvinnorna verkar inte ha några problem med att reproducera sig. Hur gör de?
Sorg? Marghes mor har nyligen dött. Om man befinner sig på en annan planet är det lättare att låtsas att allt är som förr på hemplaneten.
Revansch/hämnd? Någonting hände på Marghes förra uppdrag. Hon blev misshandlad, utan att få någon hjälp, och sedan vägrade arbetsgivaren att ta hennes sakkunskap på allvar och körde istället över henne både på jobbet och i rätten.
Marghe är en enstöring och en komplicerad person. Rätt snart kommer hon på avvägar, lägger sig att sova vid några underliga stenar och blir tillfångatagen av en grupp urinvånare. Istället för att studera folket på avstånd och sina egna villkor tvingas hon bli en del av stammen. Samtidigt pågår ett maktspel på högre nivå på forskningsstationen.
Nicola Griffith är en fullkomligt lysande författare med både ett fantastiskt språk och en förmåga att skapa berättelser som får mig att hisna. Min stora favorit Ursula K Le Guin blurbar denna bok, som också vunnit Lambda award och (min nya favorit) James Tiptree jr Award. Jag har tidigare skrivit om Griffith här.
UPPDATERING: Här kan man höra Griffith läsa ett stycke ur boken.

UPPDATERING november 2014: Kulturdelen har också läst
————————
Läs även andra bloggares åsikter om ,

Read Full Post »

Veckans kulturfyra.

1. Tror du på Ufon?
Självklart. I den bokstavliga betydelsen: Unidentified = vi vet inte vad det är. Sen om det är besökare från yttre rymden är mer tveksamt. Men man kan ju hoppas.

2. Vad skulle du säga om du såg en varelse komma ut ur ett Ufo?
Jag skulle nog bli stum. Kanske grina. Sen skulle jag säga ”hej” och tokle.
pricken
3. Om du mötte utomjordingar och de kunde läsa: vilken bok skulle du lämna över till dem?
Pricken av Margret Rey. En mycket bra första-bok. Budskapet säger så mycket om hur vi människor fungerar (hoppas utomjordingarna förstår att vi kan prata om kaniner men mena människor). Och så finns det bilder, så det gör inget att de inte förstår våra språk.

4. Läser du Science Fiction? Har du någon favoritbok eller serie i den kategorin?
Ja. Min favoritförfattare är Ursula K LeGuin – som även skriver fantasy*. Ibland är gränsen flytande. Jag föredrar min science fiction mer filosofisk, psykologisk, tankeväckande. Jag älskar känslan av att synapserna i hjärnan skuttar in på ett helt nytt spår som inte redan är upptrampat. Tekniken är inte så intressant i sig, det är hur den förändrar människan som är det intressanta. Läs gärna LeGuins Left hand of darkness eller Där världen kallas skog. En annan ruskigt bra författare jag upptäckt det senaste året är James Tiptree jr, läs henne också. Av enskilda sf-böcker måste 1984 av George Orwell nämnas. Omistlig.

*LeGuin vann Nebula award!
———————
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Read Full Post »

En eller högst två i taget njuter jag av James Tiptree jr:s noveller i Her smoke rose up forever. Jag vill att den ska räcka så länge som möjligt, och samtidigt vill jag läsa läsa läsa. Det är så bra!
I Houston-novellen har tre män varit ute i rymden ett år och är på väg hem. De blir anropade av ett skepp som säger att de är på fel väg, och att det gått trehundra år sedan de gav sig iväg. Alla på skeppet är kvinnor. Jorden har drabbats av nån sorts pest som angripit y-kromosomen. Nu finns bara två miljoner människor, alla kloner av 11 000 olika kvinnor.
Det är så bra, för novellerna ställer filosofiska frågor men lämnar inga svar. Eller, vänder på alltihop. Så jag vill bara läsa en i taget för att hinna tänka på dem. Dessutom räcker ju boken längre. :-)

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Read Full Post »

Older Posts »

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 999 andra följare