Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Olga Tokarczuk’

uterummet

Vi har målat om i vardagsrummet. Böckerna fick bo i uterummet och lite varstans under tiden. Sen bestämde jag mig för att överge färgsorteringen som sonen hjälpte mig med häromåret. Det kändes rätt att samla ihop några favoritförfattare, och några teman, för sig.

hyllor

Glesast än så länge är de två hyllplanen med kristen/andlig litteratur. Jag räknar med att de ska fyllas på sikt.

hyllor3

Min älskade Doris Lessing fyller ett helt hyllplan för sig själv. Ovanför henne Virginia Woolf, Daphne du Maurier, Rosamond Lehmann, Zelda Fitzgerald och Nancy Mitford som passar fint ihop. Det blev visst engelskt och mellankrigstid. Jean Rhys ska flyttas.

hyllor4Så får lika högt älskade Dorothy L Sayers dela hylla med underbara Josephine Tey, verksam vid samma detektiva Golden Age, och Nicola Upson som skrivit om Tey och så Ngaio Marsh, än numera nästan bortglömd deckardrottning.
Därunder Nobelpristagarhyllan, förutom Lessing och Lagerlöf. Närmast på väg mot egen hylla är Toni Morrison.

hyllor5

 

W Somerset Maugham delar hylla med Muriel Spark, Margaret Atwood och Siri Hustvedt.

hyllor6

Ursula K Le Guin är den som jag har näst flest böcker av, men hon ryms ihop med fantastiska Octavia E Butler tack vara att två Butler är borta just nu. Dessa två ser jag som själsfränder och är mycket nöjd med att de får prata med varandra, och kan ropa ner till James Tiptree jr därunder till vänster. Sen får jag jobba på ordningen.

hyllor7

Selma Lagerlöf i röda skinnband innerst inne i hörnet i skydd för solljus. Därefter Olga Tokarzcuk, Sofi Oksanen och finaste Ann Patchett. Ingen klockren kombo.
Därunder börjar biografier/memoarer, som jag blir förvånad över att upptäcka att jag har tre hyllplan av. Har jag varit i biografiåldern så länge? hyllor8

Lyriksamlingen är desto anspråkslösare med bara ett plan, dessutom i en smalare hylla.hyllor9

Eftersom jag rensat ut motsvarande en hel bokhylla, och flyttat in barn- och ungdomslitteratur i ett annat rum, så ser boksamlingen i vardagsrummet numera ut såhär, fördelad på två väggar:

hyllor1

hyllor2

Som synes så har jag valt att behålla viss färgsortering. Det skapar lugn, vilket passar oss.
Nu kommer jag att gå och småplocka i flera veckor; ni vet, en hit och en dit. Det är kul, och kanske vaknar läslusten?

Tillägg 1: Ser att jag lämnade hyllplanet Tawni O’Dell — Joyce Carol Oates utan specifik bild, trots att jag är särskilt nöjd med den kombon. De kan resonera om vad som driver människor till våld. (Tredje hyllan från vänster, tre planet uppifrån.)

Tillägg 2: Dessa är utlånade just nu, till en person med utmärkt smak.

utlånade

 

Annonser

Read Full Post »

jentaOlga Tokarczuks Jakobsböckerna inleder årets läsning. Året är 1752, platsen är nåt som liknar Polen, (nån gång kanske det är tyskt?) och till ett judiskt bröllop anländer en uråldrig skröplig kvinna, Jenta, som ligger och dör i ett rum där gästernas kappor och rockar samlas. Att planera för både bröllop och begravning samtidigt är inte så lyckat, men vad ska man göra?
Jenta blir allseende, hon ser inte bara allt som händer utan även in i människors huvuden; deras tankar och minnen. På så vis byts perspektiven och jag får följa den vetgirige unge juden, den spelberoende katolske prästen, och flera andra som lever där och då och är i rörelse.

jakobBoken är på dryga 980 sidor. Den är numrerad baklänges och två sidor i taget, som syns här uppe till vänster. Praktiskt för mig som är en sån där nedräknare.

Read Full Post »

julfyndDetta blir den tredje (!) Tokarczuk jag plockar från kulturens julbord. Otroligt att ingen annan ännu upptäckt henne, jag kom ändå dit (till rond 1 när man får ta tre) en dag senare. Nu är Olgas senaste ungefär tre gånger så tjock som de andra. Men ändå.
Jonathan Lethem har jag hört berätta om sin bok i ett radioprogram, och triggade förstås på att den tar sin utgångspunkt hos hans mormor. Har läst Moderlös i Brooklyn och You don’t love me yet. Jayne Anne  Phillips återupptäckte jag efter många år med fantastiska Lark & Termite.

julbok2I slutomgången när man får plocka hur mycket man vill samlade jag ihop denna imponerande hög, och ser timmar av härlig läsning framför mig.

Read Full Post »

För några dagar sen publicerades en essä om fina favoriten Olga Tokarczuk i DN, skriven av Steve Sem-Sandberg. Jag har missat den tills nu. Kanske finns det nån annan som också blir glad över att läsa den.
Sem-Sandberg jämför Tokarczuk med Oksanen:
”Olga Tukarczuks författarskap tillhör de ytterst få samtida europeiska som på allvar introducerats i Sverige. I det avseendet påminner hon om Sofi Oksanen som också på senare tid hittat till en större svensk läsekrets.
Oksanen och Tokarczuk är helt olika till temperament och inriktning men det finns likheter. Båda är intensivt upptagna av hur historiska skeenden går igen i nutid. Båda låter också oftast sina kvinnliga huvudpersoner utgöra själva förbindelseledet mellan nutid och dåtid, den konkreta levda erfarenheten med den summa av abstrakta politiska händelser som brukar gå under namnet Historia.”

Jag tror inte att en läsare som gillar Oksanen per automatik gillar Tokarczuk. Tokarczuk har ett helt annat sätt att skriva och berätta, och att förhålla sig till tid och rum. De kan växla lite hur som helst. Dessutom tror jag att många skulle kalla Olga Tokarczuk för konstig. Men om det finns nån därute som läst och gillat Olga så vore det väldigt roligt att få veta. Det var ju ändå en del folk på hennes kväll på Internationell författarscen.
Såhär tyckte jag om hennes Löparna.

Steve Sem-Sandberg har dock missat en likhet mellan Tokarczuk och Oksanen. Båda har dreads. 🙂 Om det betyder något och i så fall vad vågar jag inte uttala mig om.
———————————————
Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Read Full Post »

Olga Tokarczuks Löparna är en bok för mig. Hon, liksom jag, älskar flygplatser, människorna som rör sig, att föras ihop med andra men ändå vara för sig själv. Att vara på resande fot. Att hålla sig i rörelse.
Den här boken handlar om olika personer och skeenden, levnadsberättelser. Oväntade möten som kan uppstå i en tågkupé eller när man måste vänta på nästa flygavgång. Tåg mellan Berlin och Paris, Budapest och Belgrad, Bukarest och Zürich. Färjor. Floder. Schiphol. Arlanda. På Arlanda är planet överbokat, och två personer kliver av mot att de får 200 euro och hotellet betalt. Den svenska kvinnan är märklig, besatt av djurförsök. De flesta personerna i Löparna är besatta av något. Ofta anatomi, biologi, människokroppen. Alla gillar jag inte, men det spelar ingen roll för några sidor senare har de försvunnit ur historien. Precis som medpassagerare brukar, man föses ihop några timmar och sen ses man aldrig mer.
Vissa minns man länge. Och vissa människor får större plats i Löparna. Annusjka som börjar leva på gatan. Kvinnan som får mejl från sin nästan bortglömda ungdomskärlek, numera döende. Mannen vars fru och barn försvann på en mycket liten ö.
Jag lyssnade på Olga Tokarzcuk i höstas och har bloggat här. Hennes tidigare böcker Gammeltida och andra tider och Daghus, natthus läste jag innan jag började blogga. En intressant skillnad är att i dem är det tiden som rör sig, och platsen som är densamma. I Löparna är platsen aldrig densamma.
Förlaget som ger ut Tokarczuk heter Ariel och är inte så bra på att göra sig synliga på nätet. Men jag förlåter dem för att de ger ut Olga.
—————————–
Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Read Full Post »

bokkop
Så här ser de ut, veckans bokfynd. Löparna av Olga Tokarzcuk som jag köpte på plats men inte hann få signerad, Mo Hayder som ropade på mig från SF-bokhandeln — ”Hallå-å, jag har skrivit en bok som du inte visste om!” — och där kändes det som att jag också behövde något lättsamt i form av Charlaine Harris. Hon har minst tre andra serier utöver Sookie Stackhouse och efter lite rådgörande med expediten satsade jag på Shakespeare’s landlord. Och så Written on the body av Jeanette Winterson, som jag köpte på plats i onsdags. Där var signeringskön så groteskt lång att det bara var att ge upp.
————————-
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Read Full Post »

Jag kände först inte igen Olga Tokarzcuk häromkvällen, hon har skaffat långa dreads och hade en röd bandana och såg på nåt sätt yngre ut än på bilderna i sina böcker. Men dreadsen kanske passar bättre som ett uttryck för hennes personlighet. Tyvärr fick vi som kommit till Café Panorama på Kulturhuset för lite Olga och för mycket Agneta Pleijel, men när Olga då och då fick prata så var det intressant.
Hon berättade om sin fascination för flygplatser, all rörelse och till synes kaos, men det finns struktur och ordning, mål och syfte där under när man betraktar den tillräckligt länge och noga. Så är även hennes skrivande, förstår man. ”My role is to be careful, to collect details, to tell stories.” I den senaste på svenska, Löparna, finns en man som går omkring med sin arm i en väska i formalin. Han har fantomsmärtor. Den mannen har funnits på riktigt, förklarar Olga Tokarzcuk, som gjorde mycket research om 1600-talets vetenskap när hon fick ett stipendium till Holland.
Hon berättar att ett nytt kapitel skrevs i hennes liv när hon köpte ett hus ute på landsbygden i mitten av 90-talet. I en trakt som var ”en gåva från Stalin”, den hade aldrig varit polsk förut och de tre miljoner människor som flyttade dit efter att tyskarna fördrivits förstod sig aldrig på sina hus. De fick uppfinna en ny mytologi, en ny historia. Här inspirerades Olga Tarzcuk till underbara Daghus, natthus.
Har man läst henne så vet man att hon berättar sina historier på ett sätt som inte liknar någon annans. I små delar, fragment, som så småningom växer ihop och bildar ett mönster. Ungefär så ser hon på världen också. Världen är full av små detaljer, skuren i småbitar, men det måste finnas ordning annars blir vi alla galna, och egentligen hör allting ihop.
Tack vara publikens frågor får vi veta att Olga varit terapeut men slutade när hon bara ville berätta om sina egna drömmar för patienterna. Hennes skrivprocess är spontan, ibland går hon inte utanför dörren på dagar och upptäcker det först när kylskåpet är tomt. Hennes senaste på polska handlar om tre kvinnor och döden. Den låter mycket intressant. Men först får jag nu nöja mig med Löparna, som jag köpte på plats i torsdags.
—————————————–
Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Read Full Post »

Older Posts »