Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Dennis Lehane’

gonebabyGone baby gone är otäck. Till och med med Lehaneska mått. Läs den inte om du har små barn, för man blir så ledsen då.
Huvudstoryn är om lilla fyraåriga Amanda som blir kidnappad från sin värdelösa/elaka morsa. Hennes moster tjatar på Patrick Kenzie och Angie Gennaro att de ska ta sig an fallet. Det blir väldigt slitsamt, framför allt känslomässigt.
Det här är en väldigt bra bok, och jag konstaterar att Dennis Lehanes och min hjärna på nåt vis är i synk. På annat sätt kan jag inte förklara att jag alltid, i varenda bok, fattar hur det hänger ihop långt före Kenzie/Gennaro. Jag brukar inte kunna gissa sånt särskilt ofta, nämligen. Inte i så här intelligenta deckare. Det betyder förstås också att han är en jävel på att placera ut ledtrådar.
Har blivit film också, den törs jag nog inte se. Inte ens fastän Ed Harris är med.
——————-
Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Annonser

Read Full Post »

morkertaminhandÄn en gång en väldigt bra Lehane. En våldsam och hemsk historia, som börjar med att Patrick och Angie får i uppdrag att undersöka ett hot mot den unge sonen till en framgångsrik psykiatriker. Det är twistar och turer, och en större brutalitet än i de andra jag läst. Lite till, så hade det varit för mycket. Men nu uppvägs det av insiktsfulla och ömsinta skildringar av barn och kärlek och annat fint. Som den här meningen, när Patrick måste svika ett löfte till fyraåriga Mae.
Det ögonblickliga uttrycket av förvirring och övergivenhet som blänkte till i hennes ögon fick mitt hjärta att slitas itu.

Mae, ja. Och Grace, som Patrick är kär i. Det är kärlekshistorierna och andra delar av Patricks, Angies och Bubbas privatliv som gör att jag blir så irriterad på mig själv att jag började läsa dem i oordning.
————————–
Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Read Full Post »

svartnadLika svart och isande obönhörligt som jag lärt mig att vänta av Dennis Lehane. Patrick Kenzie blir anlitad av Karen Nichols som trakasseras av en slemmig och våldsam typ. Bubba och Patrick skrämmer honom att sluta. Några veckor senare ringer Karen upp igen på Patricks svarare, men han ska iväg på en resa och glömmer bort alltihop. Ytterligare några månader senare hoppar Karen från ett hus. Driven av sitt dåliga samvete börjar Patrick forska i vad som hänt henne. Och det är mycket.
En glad bigrej är att Bubba får sig lite kärlek. Och att Angie Gennaro lyssnar på Patti Smith när hon städar. Horses, närmare bestämt.

—————————
Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Read Full Post »

lagspar
Det är: Love och Paradise av Toni Morrison, Last wish av en polsk fantasyförfattare som heter Andrzej Sapkowski som min dotter tipsat om, Tender bar av J R Moehringer som jag läste om hos Caveat Lector, Flight av Sherman Alexie som Kiona tipsat om, Svart nåd och mörker ta min hand av Dennis Lehane, Salman Rushdie Midnattsbarnen som jag inte minns var idén kom ifrån (tips till bokbloggare: skaffa sökfunktion!), Diane Setterfields Den trettonde historien, dito, Visst finns det gudar i Alabama av Joshilyn Jackson, dito, Tawni O’Dells Ivans återkomst, och en dubbelbok(!): Fel sida av järnvägen och Gryningen kommer aldrig åter av Daniel Woodrell efter tips från Bokhore-Helena. (Ja, hon tipsar om en annan bok av Woodrell, men det var själva författarskapet jag blev nyfiken på.)
——————-
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Read Full Post »

mysticriver2
… med en rollbesättning bestående av Sean Penn, Tim Robbins, Kevin Bacon, Marcia Gay Harden, Laura Linney, Laurence Fishburne… idel kvalitetsskådisar. Det var en ren njutning att se dem. Så fort jag tänkte ”Men gud vad bra Sean Penn är” fick jag sen byta till ”Men gud vad bra Tim Robbins är”.
Historien var hemsk och sorglig och gripande och allting gick åt helvete för alla utom Kevin Bacon = Sean, vars liv innehöll en strimma hopp och tröst mot slutet.
Jag har inte läst Lehane-boken som är förlagan till den här filmen, men jag förstår hur bra den också måste vara.

—————
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Read Full Post »

heligtOj så bra den är, ”Ingenting är heligt” av Dennis Lehane. Det är min andra med paret Kenzie & Gennaro, och den första ”En drink före kriget”, föll jag inte så hårt för. Men den här…
Sträckläste på tåget och slukade sidorna i takt med dunket från rälsen. Spännande hela tiden, smart intrig, härliga hårdkokta karaktärer och tack tack tack för att han inte gör en Nesbö och tar livet av Angie när de nu äntligen får ihop det. Jag var orolig där ett tag mot slutet. Och precis som med ”Patient 67” är ledtrådarna så listigt utplacerade att man känner sig supersmart när man begriper dem. Det är en svår konst; ledtrådar får inte synas på långt håll så det blir förutsägbart, men helst inte heller gå alltför långt över läsarens horisont.

Jag var sen i starten med att upptäcka Dennis Lehane, men nu finns det ju desto mer att läsa. Och även om jag fortfarande är lite bitter över att jag inte kunde höra honom live, så finns det lite tröst här i DN (intressant resonemang om noir!) och i att jag lyckats övertyga min äldste son om att vi ska se ”Mystic river” ikväll.

——————
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Read Full Post »

Jag kan inte höra Dennis Lehane på Kulturhuset ikväll, men jag kan i alla fall läsa hans ”Ingenting är heligt” på tåget. Eller Tawni O’Dells ”Kära syster”, som jag längtat efter. Eller Selma Lagerlöfs ”Mårbacka”.

Read Full Post »

Older Posts »