Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Muriel Spark’

reselektyrDe här får följa med i väskorna: Muriel Sparks A Far Cry from Kensington, som jag hittade i ommöbleringen och insåg att jag inte läst ännu, Fysiken i Star Trek som jag lånat på bibblan och som har förord av Stephen Hawking där han refererar till sin skådespelarinsats vid pokerbordet med Data, Einstein, och Newton, och så Johan Lundbergs Det sista museet, där han går igenom identitetspolitikens rötter och intåg i nutida kulturpolitik.

Jag har börjat på allihop och eftersom de är korta har de stor chans att bli utlästa, tänker jag.

Annonser

Read Full Post »

uterummet

Vi har målat om i vardagsrummet. Böckerna fick bo i uterummet och lite varstans under tiden. Sen bestämde jag mig för att överge färgsorteringen som sonen hjälpte mig med häromåret. Det kändes rätt att samla ihop några favoritförfattare, och några teman, för sig.

hyllor

Glesast än så länge är de två hyllplanen med kristen/andlig litteratur. Jag räknar med att de ska fyllas på sikt.

hyllor3

Min älskade Doris Lessing fyller ett helt hyllplan för sig själv. Ovanför henne Virginia Woolf, Daphne du Maurier, Rosamond Lehmann, Zelda Fitzgerald och Nancy Mitford som passar fint ihop. Det blev visst engelskt och mellankrigstid. Jean Rhys ska flyttas.

hyllor4Så får lika högt älskade Dorothy L Sayers dela hylla med underbara Josephine Tey, verksam vid samma detektiva Golden Age, och Nicola Upson som skrivit om Tey och så Ngaio Marsh, än numera nästan bortglömd deckardrottning.
Därunder Nobelpristagarhyllan, förutom Lessing och Lagerlöf. Närmast på väg mot egen hylla är Toni Morrison.

hyllor5

 

W Somerset Maugham delar hylla med Muriel Spark, Margaret Atwood och Siri Hustvedt.

hyllor6

Ursula K Le Guin är den som jag har näst flest böcker av, men hon ryms ihop med fantastiska Octavia E Butler tack vara att två Butler är borta just nu. Dessa två ser jag som själsfränder och är mycket nöjd med att de får prata med varandra, och kan ropa ner till James Tiptree jr därunder till vänster. Sen får jag jobba på ordningen.

hyllor7

Selma Lagerlöf i röda skinnband innerst inne i hörnet i skydd för solljus. Därefter Olga Tokarzcuk, Sofi Oksanen och finaste Ann Patchett. Ingen klockren kombo.
Därunder börjar biografier/memoarer, som jag blir förvånad över att upptäcka att jag har tre hyllplan av. Har jag varit i biografiåldern så länge? hyllor8

Lyriksamlingen är desto anspråkslösare med bara ett plan, dessutom i en smalare hylla.hyllor9

Eftersom jag rensat ut motsvarande en hel bokhylla, och flyttat in barn- och ungdomslitteratur i ett annat rum, så ser boksamlingen i vardagsrummet numera ut såhär, fördelad på två väggar:

hyllor1

hyllor2

Som synes så har jag valt att behålla viss färgsortering. Det skapar lugn, vilket passar oss.
Nu kommer jag att gå och småplocka i flera veckor; ni vet, en hit och en dit. Det är kul, och kanske vaknar läslusten?

Tillägg 1: Ser att jag lämnade hyllplanet Tawni O’Dell — Joyce Carol Oates utan specifik bild, trots att jag är särskilt nöjd med den kombon. De kan resonera om vad som driver människor till våld. (Tredje hyllan från vänster, tre planet uppifrån.)

Tillägg 2: Dessa är utlånade just nu, till en person med utmärkt smak.

utlånade

 

Read Full Post »

ghoststoriesUtsökta! Både språkligt precisa och oväntade, mycket speciella men kanske inte precis skrämmande. Befriande oblodiga.
Jag tycker mer och mer om Muriel Spark. Varje bok jag läser — det här är den fjärde — är helt annorlunda än de andra. En mångsidig dam!
Snart har jag samlat ihop tillräckligt med intresse för att vilja läsa hennes självbiografi. Hon ska i alla fall få en egen kategori här på bloggen.
Omslaget till spökhistorierna bygger på ett fotografi av Man Ray. Den första novellen i samlingen publicerades 1951 och den sista på 1990-talet. Muriel Spark levde ända till 2006 och ändå har jag lyckats missa henne i så många år.

Read Full Post »

peckham
Vilken läsfest! Knasigt och medryckande och dramatiskt & lättsamt språk. Men vad är det som händer egentligen?
Skotten Dougal Douglas eller Douglas Dougal som han ibland heter, anländer till Peckham Rye utanför London och vänder upp och ner på det mesta. Han skaffar sig först ett jobb, och sen ett till på ett konkurreerande foretag. Men inte är han där särskilt mycket. Tvärtom ökar frånvarostatistiken alltmedan Dougal undersöker moraliteten och levnadsvanorna hos befolkningen. Det är 1950-tal. Dougal Douglas bor inneboende hos samma fru som Humphfrey, som blir hans vän men som överger sin sparsamma fästmö Dixie vid altaret.
Dougal Douglas är älskad av många, avskydd av lika många. Han ber folk känna på knölarna i sin panna, som han påstår förut var horn… Dessutom har an puckelrygg. En diabolisk figur, onekligen, och histroien är dråplig och rolig ända till alldeles i slutet när något händer som jag inte alls gillar.
Men fram till dess är det underbart. Den lättsamma livliga Muriel Spark som jag inte fann i Mandelbaumporten. Jag blir även intresserad av att läsa Memento Mori, som Evelyn Waugh rekommenderade Nancy Mitford. Tyvärr skrev de inte mer om den sen. Men EW gillade, det var tydligt. Muriel Spark räknas till de tre stora (romerskkatolska konvertiterna och) brittiska författarna, tillsammans med Waugh och Graham Greene.
Ingrid har skrivit mycket fint om denna bok.
————————————-
Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Read Full Post »

hyllvarmÖvermodig efter att ha kunna bockat av varsin titel på både Mytprojektet och Nobelpristagarprojektet inbillar jag mig genast att jag minsann ska klara allt möjligt. Så här nu ett hopplock av hyllvärmare som ska läsas ut i år! Två är från förrförra årets bokrea: Sara Stridsberg och Theodor Kallifatides. Två är Daphne du Maurier, varav jag skäms för att jag inte läst Rebecca. En Muriel Spark, en Stig Dagerman, en Barbara Vine och en Jayne Anne Phillips. Beate Arnborgs biografi över Bang, och så brevväxlingen mellan Nancy Mitford och Evelyn Waughn (inköpt i Luleå 2011).
En blandning mellan gammalt, jättegammalt, och nästan nytt (eller i alla fall utgivet på 2000-talet).
Jag känner mig peppad!
hyllvarmare

Read Full Post »

Det är 1961, Eichmannrättegångens år. Platsen är den del av Mellanöstern där Israel och Jordanien möts, till ingens glädje men bådas misstänksamhet för att inte säga hat. Handlingen kretsar framför allt kring två britter, en man och en kvinna. Freddy Hamilton är en lägre tjänsteman på ambassaden i Israel med en krävande mor som skriver långa brev där hon beklagar sig över sin hushållerska. Han passerar utan besvär genom Mandelbaumporten varje helg, för att bo hos sina vänner i Jordanien.
Barbara Vaughan å andra sidan är en konfliktfylld själ, en innerligt troende katolik som blivit kär i en skild man som måste försöka få sitt äktenskap ogiltigförklarat av kyrkan för att Barbara ska kunna gifta sig med honom. Ett annat stort problem är att Barbara är halvjudinna, på mödernet, och det gör det livsfarligt för henne att besöka Jordanien och sin fästmans arkeologiska utgrävningar.
Alla är misstänksamma mot alla, någon eller flera är spioner, och när Barbara Vaughan försvinner och Freddy Hamilton fyker upp med minnesförlust tätnar intrigen.

Min första Muriel Spark, och jag fick inte det lättsamma, livliga, som jag av nån anledning hade väntat mig. (Jag hade inte sett bilden ovan. ;-))Istället en stor portion allvar, religiösa grubblerier, och politiska intriger. Ingrid har kärleksbloggat mycket informativt här.
Boken är utgiven på svenska 1965 och omslaget är gjort av Leif Zetterling produktion.
—————————–
Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Read Full Post »


De senaste veckornas skörd från diverse loppisar är så här fina. Kompletteringsköp av Doris Lessing, jag har redan läst den men jag har det mesta av henne och vill på sikt ha allt. Fay Weldon: är osäker på om jag faktiskt läst boken eller bara såg tv-serien? In Spain, insane. Daphne du Maurier började jag samla på för ett par år sen, och Muriel Spark har Ingrid skrivit om så att min nyfikenhet väcktes. Linda Gray Sexton är dotter till poeten Anne Sexton, den dotter som Anne berättade att hon inte älskade. Jag visste inte att Linda är författare, men nu är jag pepp på att läsa henne.
Dockornas dal av Jaqueline Susanne är en av världens absolut största bästsäljare. Den var också dyrast, 40 spänn, men så är ju omslaget också så… smakfullt.
Som tonåring hade jag kompisar som läste den, men då tyckte jag att den verkade fjantig och ytlig (själv var jag ganska svår och politisk och intellektuellt snobbig). Sen hörde jag en radiodramatisering av BBC härom året som var väldigt bra. Och Lorelai Gilmore läser Valley of the Dolls första gången hon sover över hos Jason. Den blev film också:

Read Full Post »