År 1978 hoppar Joyce Carol Oates ofta över frukosten, och till lunch äter hon sen ett äpple.
Vissa dagar anstränger hon sig lite mer, och pressar ner lite cottage cheese.
Sen verkar hon faktiskt äta normala middagar, mycket sallader men även fisk och kött.
Ännu en litterär frukost á la Bokoffer, och ett fint tillfälle för mig att fira att jag kommit halvvägs i dagboken. Just nu läser jag i den så ofta jag kommer åt, och stryker under mer och mer känns det som. Nu (1978) blir det mer och mer om Bellefleur, hurra! Jag har såklart inte alls förstått den struktur som Oates utgått från. Hon är mycket för stil och struktur, berättelsen anser hon vara underordnad.
————————–
Läs även andra bloggares åsikter om Joyce Carol Oates, dagbok, Bellefleur, litterär frukost
snowflakes in rain 
Ett äpple till lunch? Inte konstigt att JCO är så otroligt smal då…
Finns det inga författare som äter brakfrukostar? Ägg, gröt, mackor? Det skulle kännas ganska befriande i jämförelse med alla dessa som knappt ens äter som en fågel.
bokstavlarna
Min lord Peter äter ordentligt. 🙂
Men författare vet jag inte, du kan väl luska?
Hennes syn på mat är rätt skön tycker jag, den verkar inte betyda så mycket, helt enkelt så äter man för att man måste. Ska fortsätta läsa hennes dagbok när hennes nya roman är utläst, hann aldrig klart med en i våras när lillen kom.
lena
Hon nämner anorexia lite senare faktiskt, men då att hon skulle ha lidit av det tidigare, i början på 70-talet.
Det gör inget att ta uppehåll i dagboken tycker jag, ett liv är ett liv och som läsare behöver man inte hålla en intrig i huvudet.
Snow: Hittade den här fina recensionen (ja, den är fin för den analyserar JCO så bra) av Heberlein, över Oates senaste bok. Om du inte läser Sydsvenskan har du kanske inte sett den, men är kanske intresserad:
http://sydsvenskan.se/kultur-och-nojen/article552936/Ett-stulet-mord.html
Vilken recension! Tack Vixxtoria, den var verkligen läsvärd. Jag tycker att Ann heberlein är väldigt analytiskt och intressant nästan jämt, och här är hon ju lysande.
Jag är glad att du gillade den (jag trodde du skulle göra det). Jag tycker också mycket om att läsa henne, för hon brukar lyfta fram saker som jag själv inte tänkt på, och förklarar aspekter så att de gör mig klokare. Och om hon talar eller skriver något om saker som jag för ovanlighetens skull råkar ha en åsikt om, så får hennes analys mig alltid att fördjupa den. Det är häftigt.
Om du inte redan har läst den så rekommenderar jag Det var inte mitt fel av henne.
Vi måste ha tänkt på Ann Heberlein i samma minut. (Jag skrev henne på litt-leken) Universum är i synk!
Jag ska läsa Det var inte mitt fel, ja.
Och så brukar jag försöka läsa henne när jag kommer åt i Expressen och då och då på Sydsvenskans webb, men det är ju ytterst sällan jag kommer ihåg det, så tack än en gång.
Ja, det är det där med internet. Det är ungefär samma sak som universum.
Skriver hon i Expressen också? Det har inte jag koll på (av lite olika anledningar bedriver jag en halvhjärtad bojkott av kvällstidningarna, vilket innebär att jag tjuvläser deras kultursidor 1-2 gånger i veckan, men man missar en del när man inte är inne där varje dag. Särskilt missar man serierna i nätaftonbladet).
Jo, hon skriver i Expressen. Jag läser dem på jobbet, så jag har väl inte järnkoll, men ser henne då och då.
Nu ska jag gå och lägga mig – med Joyce Carol. Mindre än hundra sidor kvar nu, det känns lite sorgligt men skönt också.
Låter trevligt. Jag ska själv knyta mig alldeles strax (för nu har jag bara några meningar kvar på min sista statistiska analys, och det känns sååååå skönt!)
[…] av snowflake Sådärja, nu har jag läst ut JCO:s dagbok. Eftersom jag skrivit lite här och där tidigare så nöjer jag mig nu med att konstatera att det har varit en resa, och en mycket […]