Sådärja, nu har jag läst ut JCO:s dagbok. Eftersom jag skrivit lite här och där tidigare så nöjer jag mig nu med att konstatera att det har varit en resa, och en mycket intressant inblick i en annan människas tankar och skapande. Oates enorma drift att skriva. Hur det är det viktigaste i hennes liv, en glädje och ett nödtvång. Hur hon kämpar med att komma igång med de stora romanerna, och skriver noveller, poesi, kritik och essäer i mellanperioderna. Hur hon skriver Marya som en serie av short stories. Sen Bellefleur och de andra gotiska i en enorm våg av skapande.
Några saker jag vill komma ihåg:
* Vänskapen med John Updike, Elaine Showalter. Själsgemenskapen med Susan Sontag.
* The Swedes (som kommer på besök för att hon är på Nobelprisets short list) och som hon i sista stund får veta är både vegetarianer och absolutister. (Och har en del andra quirks.)
* Novellen In the Region of Ice som blev en film, om eleven som tog sitt liv.
* Yassen Zassoursky, ryssen hon tyckte om fast hon avskydde det han stod för.
* Kärleken till maken Ray och till föräldrarna. Tanken om att inte känna sin farmors historia, nej just det, det dröjde ju evigheter som hon berättade på Kulturhuset.
* Att hon läser både Plaths och Woolfs dagböcker.
Sen kan man ju grubbla över hur det kommer sig att JCO kan väcka sådana enorma aggressioner, att folk kan bli så oerhört provocerade av henne.
Read Full Post »