Kärlekens karusell — W Somerset Maugham

Det börjar lovande med en elak gammal käring som tyranniserar sin omgivning, men när hon dör ändå lämnar alla pengarna till den enda som vågade sticka upp mot henne: Mary Ley.
Mary Ley är iakttagaren som ser alla kärlekshistorier, vackra och fula, som blommar i omgivningen. Den intetsägande 40-åriga prästdottern, som förälskar sig i en döende ung man, den själviske odågan som utnyttjar en gift kvinna, och så den mannen som inleder ett förhållande med en vacker kroguppasserska som sen blir med barn så de tvingas gifta sig. Den sistnämnda historien är helt tydligt självupplevd, det är Mildred en gång till fast utan den gröna huden. Eftersom jag inte gillade Mildred då gillar jag den här historien inte nu heller, och den tar över så mycket i boken att jag nästan inte kan ta till mig de andra delarna av berättelsen. Synd. Jag hade velat ha mer av Mary Leys skarpa iakktagelseförmåga, och mer av hennes eget liv. Men jag antar att W Somerset Maugham behövde bearbeta saker och ting.
————————–
Läs även andra bloggares åsikter om W Somerset Maugham, Kärlekens karusell