Nobel-alfabetet — O

Lite försenad men inte försent hoppar jag på Nobelalfabetet hos Lyran.
1. Berätta om en Nobelpristagare, eller om en boktitel skriven av en Nobelpristagare, på veckans bokstav.
Jag väljer Orhan Pamuk som fick priset 2006. Jag har läst två böcker av honom; Snö som är bra, och en som heter nåt med ”röd” som jag inte tyckte om. Men Snö var fin. En man beger sig till en kall stad i Turkiet, där de ger ut morgondagens tidning i förväg men lyckas förutsäga framtiden så att rubrikerna blir sanna. Mannen heter Ka och är poet, men nu ute på uppdrag för att ta reda på varför unga kvinnor tar livet av sig så ofta i Kars. Ka råkar in i diverse förvecklingar, jag minns ett teaterpar och en gammal kärlekshistoria, och så politiska intriger som var svåra att begripa. De senare väckte upprörda känslor i Turkiet.

2. Berätta om en författare du anser borde få Nobelpriset, eller om en boktitel skriven av någon du anser borde få priset, på veckans bokstav. Motivera varför ”din” författare borde få Nobelpriset. Jamen, det är ju så löjligt hur de hela tiden förbigår Oates. Vem i akademien är det som måste dö först? Minns Lessings sons kommentar när hon fick det, eller jag minns den inte exakt men den gick ut på att ”Jaså, gubben har dött nu?” ungefär.

Read Full Post »

Tematrio: Döden

Lyrans tematrio handlar idag om döden. Jag väljer dessa tre:
Islossning av Barbara Voors. En man och hans dotter Elin försvinner på isen en vacker senvinterdag. De som blir kvar försöker hantera sorgen på sina olika vis. Mamman/frun har sitt, den gode vännen ett annat. Oerhört gripande är Elins bästa vän Anneli, som döper om sig själv till An så att bokstäverna som bildar Elin ska finnas kvar, och skriver insändare till tidningar signerade Elin för att låtsas att hon inte är död. Jag har skrivit mer här.
Ut och stjäla hästar av Per Petterson. Här handlar det om saker som hände för 50 år sedan, men som ingen av de inblandade har kunnat repa sig från. Det handlar om skuld och sorg och hat, och unga pojkars allt för tidiga tvång att växa upp.
Moment 22 av Joseph Heller.Döden och rädslan för döden är ständigt närvarande i denna klassiker från 1961 som handlar om en grupp bombflygare. Enda sättet att få slippa göra fler flygningar är om man blir tokig. Men om man anmäler sig som tokig och vill sluta flyga inträder ”moment tjugotvå som fastslog att oro för egen trygghet inför faror som var verkliga och överhängande var en förnuftig tankeprocess.” (Alltså är man inte tokig, utan måste fortsätta flyga.)
/…/”Yossarian blev djupt gripen av den absoluta enkelheten i moment tjugotvå och lät höra en aktingsfull vissling.
— Det var ingen dålig paragraf, den där moment tjugotvå, anmärkte han.
— Det är den bästa som finns, instämde doktor Daneeka.
Yossarian såg det hela klart i all dess svindlande rimlighet.”
———————-
Läs även andra bloggares åsikter om Yossarian, Moment 22, Joseph Heller, Barbara Voors, Islossning, Per Petterson, Ut och stjäla hästar, döden, tematrio

Read Full Post »