Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 16 september, 2009

Krimalfabetet är verkligen inte lätt denna vecka. Som tur är har jag läst en av dem Paperback Lover skriver om, så jag snor från henne.
Författare: Gösta Unefäldt. Jag läste Polisen som vägrade svara, Polisen som vägrade ge upp, och Polisen som vägrade ta semester i tät följd nån gång på 80-talet. Jag minns böckerna som bra, undrar varför jag inte läste fler sen?
Bok: Här måste fuskas lite… (An) Unsuitable Job for a Woman var den första jag läste av P D James, fast på svenska. (Ett opassande jobb för en kvinna.) Huvudpersonen heter Cordelia Gray och hennes privatdetektivkollega tar livet av sig och testamenterar firman till henne. Nästa sommar ska jag ha en P D James-sommar.
—————-
Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Read Full Post »

Apropå Oatesdiskussionen nedan. I Joyce Carol Oates dagbok skriver hon om — och gör mig väldigt intresserad av — The Assassins som tydligen inte finns utgiven på svenska. Nån som läst?
JCO beskriver den som skriven med hennes hjärteblod, och sen blir hon mycket besviken på det svala mottagandet hos kritiker och recensenter. Det märks att hon är riktigt ledsen, och hon kan inte alls ta till sig berömmet för andra texter (noveller, böcker, dikter) som hon skriver.
(Det är flera saker jag tycker är intressanta i dagboken, jag till och med kladdar i den.)

Uppdatering: Det blev mycket kladdat i slutet av 1976. JCO läser Bibeln som research, tycker om poesin men fullkomligt avskyr sens moralen. Hon skulle ha gillat Lena Anderssons sommarprogram om Jesus för några år sen! Dessutom förkastar hon tidens som hon tycker korkade feministiska strömningar (Fay Weldons ensidiga mansporträtt), funderar över sin magra kropp och hur bilder ser ut jämfört med kroppsuppfattningen, samtidigt som hon tycker att samtiden är för upptagen med det kroppsliga.
Hon nämnder ”a heart condition” som jag inte känner till. Och hennes stalker som aktiveras igen är homosexuell, så då är det inte Kingsley Amis i alla fall.
JCO verkar ha haft en tuff höst 1976, hon tar till tuffa ord i alla fall. Men hon beskriver också sin klass och eleverna där som ren kärlek — ”we are love”.
Och:
Though we may be living in the decline of the West, in the last days of the American Empire, I can’t truthfully say that any other era was superior. Not at all. This is the most open, the most adventurous, the most exciting epoch; and the sanest as well, no matter what critics of our culture say. They’re romantics, they’re deluded. To have lived at any other time in history, particularly as a woman — the thought is atrocious.

Read Full Post »