Parable of the Sower börjar år 2024. Lauren är 15 år och skriver dagbok. Hon beskriver samhället hon lever i, ett framtidssamhälle där ekonomin rasat ihop, nästan alla är arbetslösa, torkan breder ut sig och det är brist på vatten. Lauren och hennes familj, pappa, styvmamma, fyra små bröder, bor i ett litet grannskap bakom en mur. Muren ska hindra de hungrande, fattiga, påtända tjuvarna och plundrarna från att ta sig in. För naturligtvis tror de som lever på gatorna att de som bor innanför en mur är rika. Alla märker att allt bara blir värre och värre men ingen vill eller vågar riktigt dra slutsatserna av det. Utom Lauren: Hon är beredd.
Laurens far lär sina barn att skjuta. Lauren längtar tills den dag hon fyller 18. Då planerar hon att ge sig iväg, att söka sig norrut, mot Kanada kanske. Hon packar ihop vad som skulle behövas och gömmer packningen i sitt rum, beredd på att ge sig iväg snabbt. Vem vet när plundrarna, tjuvarna, mördarna kommer? Man vet bara att.
Laurens biologiska mamma var knarkare, och tog en drog som har gjort att Lauren är hyperempatisk. Det betyder att hon känner andra människors smärta. När hon var liten började hon blöda när hon såg någon annan blöda, men det har lugnat sig nu. Hennes elake bror Keith brukade låtsas att han blödde för att ”skoja” med Lauren. Laurens hyperempati gör att hon känner den andres smärta lika starkt när hon slåss. Så det gäller att slå ut sin fiende omedelbart.
Det allra viktigaste i Laurens liv är Earthseed. Hennes tankar om Gud, som hon också skriver ner i anteckningsboken. Gud är förändring. Människan måste lära sig att leva med förändringarna, att själva förändra Gud.
All that you touch
You change
All that you Change
Changes you
The only lasting truth
is Change
God
is Change
EARTHSEED: THE BOOKS OF THE LIVING
Det här är en av de bästa böcker jag har läst. Science fiction som jag älskar den. Butler skriver på det där sättet som ser så enkelt ut, men som gör att sidorna vibrerar av poesi. Det är så vackert och så ohyggligt. Och så trovärdigt skildrat, om vad som händer med människorna när en civilisation bryter samman. Vad man är beredd att göra för en matbit, eller en trygg sovplats. Men också hopp. Lauren har sin vision om Earthseed, och hon har en förmåga att dra människor till sig.
Låter väldigt bra! Jag blir hemskt intresserad!
Det verkar påminna en hel del om Hungerspelen, faktiskt. (Och lite om McCormacs The Road?!).
Den här vill jag verkligen läsa och nu slår det mig att den inte kom med på min önskelista.
Tankte ocksa pa McCormacs The Road. Den var valdigt bra, men ocksa tung. Lite mer hopp ar skont anda. Ar den har mer hoppfull?
Jag har inte läst The Road, så jag kan inte säga mer än att det i alla fall finns hopp i den här. Efter att jag postat den i science fiction kom jag på att den egentligen inte alls är science fiction i vanlig mening. Men den kommer nog att bli i nästa bok, Parable of the Talents. En av idéerna i Earthseed är att de ska komma till himlen, men inte den kristna himlen utan färdas till stjärnorna och bosätta sig där.
Det verkar som att Octavia E Butler tänkte skriva en tredje del, men sen gick hon ju och dog alldeles för tidigt. Av ett fall eller en stroke. Bara 58 år.
http://en.wikipedia.org/wiki/Octavia_E._Butler
Jo, den här boken verkar mycket mer hoppfull än The Road, definitivt.
Men Hungerspelen har ju hopp i sig, och är rasande bra! (Fast möjligen så lik den här att man inte ska läsa dem i för nära anslutning…)
Jag har Hungerspelen i hyllan, men jag väntar väl lite då…
Snow: Vet du, jag är så rädd att du ska bli besviken på Hungerspelen, för den är såååå bra! Och Parable-boken lät också sååååå bra (jag ska absolut skaffa), men lite lik, och ibland funkar ju inte det. Nej, du måste absolut låta Hungerspelen vänta. En vecka eller så.
Vixx: Minst en vecka ska jag vänta, lovar! 🙂
Jag har parallelläst Isaksson tunga introverta De två saliga och en lättsam deckare av Ngaio Marsh, uppblandat med lite Szymborskadikter (underbara) , så jag är alldeles virrig i huvudet av olika känslolägen.
vad läser du just nu?
Jag har precis läst ut en bok som jag gärna skulle ge dig i julklapp, så du får helt enkelt hålla utkik på min blogg i veckan 😉
Annars läser jag just i dag Yacoubians hus, men den är ingen superhöjdare, Lena Sundströms Världens lyckligaste folk. Szymborskadikter låter jättebra (vilket påminner mig om att jag bara påbörjat de två diktböckerna av Kristian Lundström/berg/gren som jag lånat hem från biblioteket efter dina kärleksbetygelser. Jag gillade jättemycket det jag hunnit läsa, men jag undrar om böckerna inte hamnat i tvättkorgen… Hm. Jag får försöka lokalisera dem i morgon.)
Ajaj på Kristian, men ibland blir det ju så. Jag lämnade tillbaka Seamus Heaney oläst, vet inte varför jag aldrig kom loss.
Äh, jag ska nog hinna läsa Kristian innan de måste tillbaka. (De har alltså rent fysiskt hamnat i tvättkorgen, efter att jag läst dem i badet.)
Och nu upptäckte jag förstås genom googling att du din spretiga uschling redan har läst boken som jag tyckte passade så bra till dig.
Vilkendåvilkendå? Sägsägsäg!!
The Jane Eyre Affair.
Aha, den. Det ska bli intressant att se vad du tycker om den!
Åh, den är ju så fantastiskt bra! Uppföljaren är också grym (med betoning på grym – stundtals är den nästan FÖR hemsk).
Om du inte redan har läst den så kan jag också varmt rekommendera Lilith’s Brood-trilogin. Gillade också vampyrromanen Fledgling.
Det finns få som skildrar problematik kring individ/grupp/samhälle/ras/kön/sexualitet lika mästerligt som Butler.
hej Sara
Ja, den är fantastisk. Jag har uppföljaren hemma, men vill vänta lite… Wild seed var min första Butler, från april -09 https://snowflakesinrain.wordpress.com/2009/08/27/wild-seed-octavia-e-butler/, så jag har alla de andra kvar. 🙂
Jag spårar släktskapet till både Ursula K leGuin och Toni Morrison.
Lyckliga du (som har alla kvar)! 🙂 Förstår det – gillar själv att ”suga på karamellen” när det gäller uppföljare, ofta i åtminstone ett halvår.
Wild Seed har jag faktiskt inte läst, men den verkar väldigt spännande.
Jo, visst finns ett släktskap till Ursula KlG.
Pinsamt nog har jag inte läst Toni M men vill gärna … Vet inte riktigt var jag ska börja.
Sara
Då borde jag förstås komma med ett tips på Morrison… hm… jag har haft uppehåll med henne i sådär tio år, och av de två jag läste förra året tyckte jag bäst om Love, som var tätare än Paradise. Så jag säger: prova Love. 🙂
Tusen tack! 🙂 2010 blir kanske året då jag och Ms. Morrison bekantar oss med varandra! Hoppas det!
[…] gripande, på så många komplexa nivåer av mänskligt beteende, längtan, hat och fruktan, som i Parable of the Sower. Så klart att hon kunde. Det har gått många år sedan de händelserna, en tid som nu kallas The […]
[…] böcker som skulle kunna bli tv-spel. Jag tycker att Svenskans/Wireds var lite trista, nämligen. Parable of the Sower av Octavia E Butler. I ett sönderfallande USA försöker Lauren överleva plundringarna, våldet […]
[…] senaste årens främsta fynd för mig. Love at first reading. Jag har skrivit om hennes Wild Seed, Parable of the Sower och Parable of the Talent. Bättre än så blir det bara inte. * Mitt andra tips är naturligtvis […]
[…] i att någon är ett ”det”. Lilith är stor och stark och har likheter med Lauren i Parable of the Sower. Precis som Lauren (som valde en mycket äldre och skröpligare man) så väljer Lilith en oväntad […]
[…] Hela recensionen kan läsas här. […]
[…] jag lyssnade på fanns en kvinna med som led av samma syndrom(?) som Lauren i Octavia E Butlers Parable of the Sower, nämligen att hon känner, på riktigt känner, det andra människor känner. För denna levande […]