De två saliga — Ulla Isaksson

Pensionerade läkaren Christian Dettow tar med sig inspelade band med fallbeskrivningar av gamla patienter hem. Särskilt fallet Viveka Burman, som led av en paranoid psykos när hon kom in. Hennes make Sune fick först aldrig komma på besök, men sen var de som fastlimmade vid varandra och fick namnet ”de två saliga” av patienter och personal på avdelningen, som skrattade hånfullt åt dem.
Christian Dettow läser den medicinska journalen, Sunes beskrivning av sin hustru, och Vivekas egna ”sagor”. Han kan som läkare se hur Sune dras in i hustruns religiöst färgade vanföreställningar och förföljelsemanier, och börjar tro på dem. Smittsam sinnesjukdon, folie á deux. Det tvingar Dettow att betrakta sitt eget äktenskap med klarare blick, och se hur han utsatte sin egen fru Elisabeth för sin patologiska svartsjuka och skar av henne från andra människor.
Båda äktenskapen var av det slaget att de skulle vara ”allt” för varandra, varenda tanke skulle delas. Christian Dettow köper dagböcker till Elisabet, där hon ska skriva och sen ska han läsa allt. Men när hon verkligen behöver kommunicera med honom, få honom att förstå hur hon tänker och känner, då läser han inte.
Det är rätt jobbig läsning, det här, tungt och deprimerande. Det är bra, men jag har svårt att identifiera mig med händelserna eller personerna, svårt att tycka om någon. Det är så slutet och instängt.
Mer Ulla Isaksson.
——————————-
Läs även andra bloggares åsikter om Ulla Isaksson, De två saliga, böcker

Read Full Post »