Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Hillary Jordan’

dystopiasmall
Lyran kör tematrio dystopier och eftersom ett av mina självpåtagna litterära uppdrag här i livet är att missionera om Octavia E Butler tar jag tillfället i akt.

1. The Parable of the Sower av Octavia E Butler. Ett par utdrag ur min recension:
Laurens biologiska mamma var knarkare, och tog en drog som har gjort att Lauren är hyperempatisk. Det betyder att hon känner andra människors smärta. När hon var liten började hon blöda när hon såg någon annan blöda, men det har lugnat sig nu. Hennes elake bror Keith brukade låtsas att han blödde för att ”skoja” med Lauren. Laurens hyperempati gör att hon känner den andres smärta lika starkt när hon slåss. Så det gäller att slå ut sin fiende omedelbart.

Det här är en av de bästa böcker jag har läst. Science fiction som jag älskar den. Butler skriver på det där sättet som ser så enkelt ut, men som gör att sidorna vibrerar av poesi. Det är så vackert och så ohyggligt. Och så trovärdigt skildrat, om vad som händer med människorna när en civilisation bryter samman. Vad man är beredd att göra för en matbit, eller en trygg sovplats. Men också hopp. Lauren har sin vision om Earthseed, och hon har en förmåga att dra människor till sig.

Hela recensionen kan läsas här.

2. 1984 av George Orwell. Bör läsas om då och då, som ett sätt att kolla verkligheten vi lever i nu och hur nära dikten den är. Bloggat här.

3. Som trea tänkte jag först ta En överlevandes minnen av Doris Lessing som är så bra så bra, men kanske det är roligare att tipsa om en ny bok: When she woke av Hilary Jordan? Inspirerad av klassikern The Scarlet Letter och Tea Party-rörelsen i USA.

Read Full Post »

44-when-she-wokeDet finns en amerikansk klassiker av Nathaniel Hawthorne som heter The Scarlet Letter. Den handlar om en gift kvinna, Hester Prynne, som blir gravid med en annan man, och därför i en publik rättegång döms till fängelse och att bära ett stort rött A (för adulteress/ äktenskapsbryterska) på bröstet som ett tecken på sin skam. Hester Prynne är en mycket skicklig sömmerska, och istället för att sy dit en enkel blockbokstav så broderar hon ett fantastiskt vackert A, och försöker inte skyla sig. Hon avslöjar trots stark press aldrig vem fadern till barnet är, men läsaren förstår att det är en av männen som dömer henne. En ung präst. (Om jag inte minns fel.) Boken skrevs i mitten på 1800-talet.

Nu har Hillary Jordan skrivit en dystopi starkt inspirerad av The Scarlet Letter, och av Tea Party-rörelsens framgångar i USA. I ett framtidssamhälle vaknar Hannah Payne upp framför tv-kameror och med ett fullständigt rödfärgat skinn. Hon är nu en chrome, en Red. Rödfärgningen är straffet för att hon gjort en abort, vilket räknas som mord i framtida Texas. Hannah kommer från en djupt religiös familj och brottas med egna skuld- och skamkänslor, men liksom sin 1800-talssyster avslöjar hon aldrig vem pappan är vid rättegången. Och även i hennes fall är det prästen, en gift pastor Aidan som alla dyrkar.
De första 30 dagarna får vi följa Hannah i ensamhet framför tv-kameror, men sen släpps hon ut. Hennes far skjutsar henne till en sorts fundamentalistisk uppfostringsanstalt för vuxna kvinnor, som drivs av ett annat prästpar. Där är alla kvinnor röda eller orange, och lever ett extremt inrutat liv. Som en del i sin botgöring får alla som begått abort sy en docka, namnge den och bära omkring den överallt. Hannah är precis som Hester en skicklig sömmerska, och hennes docka blir också något alldeles fantastiskt.

Ungefär där är jag nu i läsningen, på denna hemskola/straffanstalt med angiveri, solidaritet, rädsla och förnedring. Men kanske är det ändå bättre än att slängas ut som paria i samhället? När Hannahs nyblivna vän Kayla tänker lämna vågar Hannah först inte följa med för att inte göra sin familj besviken.
—————————–
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Read Full Post »